Vad har Carema och Nalle Wahlroos gemensamt - och lite Alexander Stubb och Sari Essayah också? Jo: girighet, låt vara i lite olika avseenden. Girighet är visst en av de så kallade dödssynderna, så min anklagelse är allvarlig. Låt mig därför motivera.

Kandidaterna i vinterns presidentval börjar klarna: i rent alfabetisk ordning Eva Biaudet (SFP), Pekka Haavisto (Gröna), Paavo Lipponen (SDP), Sauli Niinistö (Saml), Timo Soini (Sannfi) och Paavo Väyrynen (C). VF och KD väntas ytterligare nominera egna kandidater. Det är möjligt att könsbalansen i urvalet blir lite jämnare om deras val faller på till exempel Outi Ojala respektive Sari Essayah. Fast...

Tala om nollforskning! "Oppositionen är rätt tandlös i Finland" var rubriken på en FNB-nyhet i Hbl söndagen den 7 augusti. Artikeln redogjorde för en utredning som gjorts vid Rättspolitiska forskningsinstitutet och Östra Finlands universitet, och som visar att riksdagen i allmänhet godkänner regeringens förslag.

Det kan tydligen inte hjälpas, men sannfinländarna har lyckats stjäla showen inför riksdagsvalet. Det har delvis skett på objektiva grunder, genom de framgångar galluparna har uppmätt. Men till stor del har det varit frågan om en snöbollseffekt som medierna villigt har rullat fram. Snö har det ju funnits gott om denna vinter.

Hur kan det ha gått så här snett? Osökt infinner sig den frågan i anledning av debatten för och emot den för alla elever gemensamma undervisningen i svenska i finska skolor - det kortord som används i sammanhanget vägrar jag ta i bruk.

Söderströms förlag har i samarbete med Magma gett ut en angelägen bok, Kenneth Mynttis debattskrift Svenskan på offensiven eller på intensiven. Jag rekommenderar den varmt för alla som är intresserade av svenskans ställning och framtid i Finland.

Det väckte stor uppmärksamhet då Samlingspartiet (på originalspråket Kansallinen Kokoomus) på sin partikongress i juni med ytterst knapp majoritet krävde att svenskan inte längre ska var ett obligatoriskt språk i finska skolor.

Socialdemokraterna hann först med sin partikongress, alltså före de två andra stora partierna centern och samlingspartiet - som likt SFP samlas den 11-13 juni. SDP:s toppduo Jutta Urpilainen, partiledare, och Eero Heinäluoma, gruppledare, kompletterades med en ny partisekreterare så att partiet nu kan anses ledas av ett triumvirat.

Vad jag kan se har ingen annan kolumnist på denna webbsida än Magmas egen Björn Sundell hunnit kommentera tankesmedjans senaste produkt, Det svenska i Finland år 2030. Jag gör det nu, med reservation för att jag råkade vara på resa då rapporten publicerades och alltså tyvärr inte kunde delta i presentationsseminariet. Skam att säga har jag inte heller hunnit läsa rapporten från pärm till pärm, bara...

I en I dag-kolumn i Hbl 26.1 pläderade jag för att Matti Vanhanen kunde fortsätta som statsminister valperioden ut, oberoende av det förestående partiledarskiftet i Centern. Utrymmet medgav inte en vidlyftigare argumentering, varför jag ber att få komplettera här. Samtidigt tänkte jag ta mig friheten att kommentera några kandidater för Centerledarskapet.

Vad har kommunminister Mari Kiviniemi och president Tarja Halonen gemensamt? Jo, åtminstone det att de i sin strävan att driva vissa intressen har hamnat på kollisionskurs med självaste Grundlagen, skriver Björn Månsson i en gästkolumn för Magma.

Den gångna sommarens rötmånadshistoria nummer ett var väl partiernas valfinansiering. Med etiketten avser jag dock ingalunda att avslöjandena och debatten skulle ha varit av rötmånadskaraktär, utan snarare att valfinansieringen genomsyrats av röta.