För en tid sedan fick Svenska kyrkan sin första kvinnliga ärkebiskop, Antje Jackelén.

Fyra dagar efter det att Albrecht von Wallenstein, en av sin tids mäktigaste och mest kontroversiella personer i Europa, mördats på order av den habsburgska kejsarmakten i Wien år 1634 kunde man läsa om händelsen i tysk press. De första rapporterna var sakliga och lakoniska.

Det var en gång en tysk flicka som hette Maria Anna Junius. År 1622 inträdde hon i ett kloster i Bamberg, där hon blev nunna samma dag som systern gifte sig. Sex år senare drabbades hennes familj av en tragedi, när fadern - stadens borgmästare - dömdes för trolldomsbrott och brändes på bål. Han var ett av många offer för dåtidens häxförföljelser. Men det var inget mot det elände som svepte fram över...

"I höstas var min fru och jag i London. Jag har bott i staden en tid på 1990-talet, men hustrun hade aldrig varit där och jag gjorde mitt bästa för att visa upp största mängd sevärdheter på de få dagar vi hade till förfogande. Givetvis fanns Towern med på agendan - kronjuvelerna, avrättningsplatsen, korparna, tortyrredskapen och lämningarna efter det gamla palatset. I den kammare där man menar att...

Jag var väl naiv. Det är det lättaste sättet att förklara varför det gick som det gick. Förvisso hade jag varit aktiv i upphovsrättsdebatter och skrivit ett trettiotal böcker, men det hade uteslutande rört sig om traditionell fack- och skönlitteratur - om slaveri, pestepidemier, vikingatid, och så vidare - varför jag var helt ovan vid den publikationsverklighet som omger den mer spekulativa prosa som...

När jag blir tillfrågad om hur jag lärde mig läsa brukar jag ange tre källor: Carl Grimbergs läsebok i historia för skolan ("den blå"), som jag lånade av min mor, familjebibeln med Gustave Dorés underbart rysliga illustrationer av allt från Syndafloden till Yttersta domen och belgaren Hergés seriealbum om Tintin. I fem- och sexårsåldern bokstaverade jag mig igenom denna besynnerliga litterära treenighet...

För flertalet av oss är glömda, av naturen förborgade städer något som hör äventyrsfilmerna och pojkböckerna till. Företeelsen förknippas med arabiska öknar, afrikanska och indiska djungler, dimmiga berg i Anderna och andra exotiska platser. Vad skulle vi göra om man plötsligt råkade hitta en glömd stad på våra egna breddgrader?

Nu kommer jag att låta som en gammal gubbstrutt som tycker att det var bättre förr, men det må vara hänt. Det finns en sak som på allvar irriterar mig, och i kolumner som denna kan man tala ut. Det gäller en fråga som jag, tillsammans med min hustru Katarina, har klagat på under några månader vid det här laget, både i Sverige och i Finland, och det till synes förgäves: bildningens förfall i våra skolor.

För en månad sedan gästföreläste jag på Litteraturhuset i Oslo. Eftersom evenemanget sammanföll med min hustru Katarinas födelsedag stannade vi kvar en dag extra och gick på museer. Ingen av oss hade tidigare varit på Munchmuseet, och eftersom vi båda är förtjusta i förra sekelskiftets konst tog vi tillfället i akt att promenera dit. Vad vi framför allt ville beskåda var Edvard Munchs berömda Vampyr,...

Fordom levde vi i den mörka medeltiden och visste föga om vår omvärld. Idag är vi allmänbildade. Idag är vi upplysta. Vi reser på semester kors och tvärs över jordklotet, vi tillägnar oss nyheter genom tv, radio, tidningar och Internet. Vi vet kanske inte allt, men vi vet mycket om det mesta.

Och så var det dags igen. Krisen står för dörren. Kriget hotar. Är jordens undergång nära? Har Antikrist månne redan anlänt till jorden för att anföra Mörkrets härskaror i kampen mot Ljusets riddare? Är ridån färdig att dras upp för Harmagedons slutliga kraftmätning, för gudaskymning och Ragnarök? Vad skall vi ta oss till? Och hur skall det gå för våra besparingar, våra aktier, våra bolån och våra...

Jag är historiker, och vid det här laget kan jag utan överdrift påstå att jag kan mitt ämne bra. Jag har ägnat mig åt det dagligen sedan 1984 och innehar sedan 2003 en professur vid Lunds universitet. Likväl händer det då och då att jag möter människor som helt förnekar min vetenskaps, och därmed mitt yrkes, existensberättigande. Historia likställs med sagoberättande, och jag får veta att vi historiker...