Romerna i Finland

De nationella minoriteternas situation och status i ett land är alltid förknippat till historien. Romernas historia i Finland går tillbaka över 500 år i tiden, och i Europa ända till 1300-talet. Ända sedan det första mötet med det feodala klassamhälle som Europa var under medeltiden har romer straffats för sina säregenheter, sin kultur och sitt språk. Romer exkluderades, förföljdes och avrättades, eller som bäst assimilerades. Ännu år 1637 ansåg drottning Kristina av Sverige (och Finland) att alla manliga romer i landet skulle hängas, kvinnor och barn deporteras. Under andra världskriget omkom över 600 000 romer i koncentrationsläger enbart på grund av sin bakgrund, vilket innebar att hela den romska populationen i länder som till exempel Holland och Estland utrotades. Liksom Tuula Åkerlund, VD för Romano Missio, kommenterat så kan "knappast något folk genomgå liknande upplevelser utan att det lämnar djupa spår i det folkets kultur, värderingar, attityder och målsättningar gällande utbildning".

I dag bor det mellan 10–15 miljoner romer i Europa av vilka ca 10 000 i Finland. De bor över hela landet även om den största koncentrationen finns i de större städerna i västra och södra Finland. Majoriteten av romerna hör till den evangelisk-lutherska kyrkan, andra är frikyrkliga. Romernas rättigheter i det här landet har utveckats långsamt, men i dag står det i grundlagens 17 § att "samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur". Romerna i Finland har varit med och byggt upp landet, bland annat stridit i de finska krigen, och upplever sig som starkt finska vid sidan om sin egen etniska identitet.

Ett stolt folk

Dagens romer anses härstamma från Indien, varifrån de utvandrade kanske redan på 1000-talet, troligen på grund av externa intrång, brist på föda och bättre affärsmöjligheter. Livsstilen utvecklades till ett nomadiskt levnadssätt som levde på det som naturen bjöd och på rörliga inkomstkällor. Romerna var till exempel goda vapensmeder, och hästen blev en viktig inkomstkälla och del av det dagliga livet; hästen blev "romernas åker". Traditionen med spådom härstammar enligt sägen också ända från Indien.

Friheten och rörligheten utvecklades till en viktig del av den romska kulturen: pengar och byggnader ansågs binda en. I stället värdesatte man den egna släkten och gemenskapen med andra romer. 'Vi har aldrig ägt land, utan vårt hem är där vår släkt finns', sägs det i en dokumentär från 1970-talet. Det innebar också att gästfrihet och generositet var viktiga värderingar - att dela med sig vad man hade var en fråga om heder och ära. De äldre var de viktigaste i den romska familjen, eftersom de ansågs vara de "riktiga" romerna. Till exempel kunde yngre romer inte bo ovanom äldre romer då man började flytta in i höghus, och barnen niade sina föräldrar. Ännu i dag respekteras de äldre: det de äldre som får äta först, gå i bastu först och man tilltalar dem med respekt. Man klär sig sedligt då flera generationer är på plats, och strävar till att ta hand om sina åldringar inom släkten så långt det bara låter sig göras. Barnen uppfostras till självständiga individer med stark identitet, för att kunna stå emot alla fördomar och negativa yttre influenser.

Dikt citerad i dokumentären "Kohtalon tiellä – Kaale Apo Bolibosko Drom" från 1984:
Vapaa mies, oikea mustalainen.
Ei kultaa, ei valtaa kumarra.
Ei köyryssä kävele, ei kanna rikkaitten hopeita.
Ei naisten lauluja laula, ei lapsuutensa laulua unohda.
Hän peuran kanssa sovinnossa kilpaa käy, ja petoakin suutelee ja riista-eläimen pesää suojelee.
Hän ei hevosia jätä, vaikka aarteen löytäisi.
Hän ei hirsistä rakenna, vaikka kullalla silaisivat.
Ei heimoani jätä, vapaa mies, oikea mustalainen.
Ei toista orjuuta, eikä itse alistu orjuuteen.

Den romska kulturen innefattar en specifik uppfattning om renlighet. Som kringresande var en hederssak att vara ren och att tvätta sig inför varje måltid. Tanken om renhet har också haft att göra med en mer "symbolisk" renhet: att förstå sig på naturen, på sin plats i världsalltet och konsekvenserna av sitt handlande. Den som strävar efter makt har ett orent sinne, vill undertrycka, och kan därmed också bli undertryckt. Även i dag är den konkreta hygienen viktig. Man torkar aldrig bordet med samma trasa som man torkar stolen eller golvet, och allt man sätter i munnen måste vara rent.

Kvinnornas kläder har blivit en betydande identitetsmarkör för många romer. Då en flicka börjar klä sig i traditionella kläder är det ett tecken på att hon blivit kvinna. I motsats till t.ex. den samiska traditionella dräken som i stort sätt i dag är en festdräkt, är den romska kläder för dagligt bruk och kan sålunda användas också på jobbet och i dagliga sysslor.

Välkomna i Finland?

Det har tagit länge för romerna att bli accepterade i Finland. Under svenska tiden fick romer till exempel inte delta i kyrkliga sammanhang, deras barn fick inte döpas och par inte vigas i kyrkan, och de döda fick inte begravas på kyrklig mark. Romer kunde också nekas sjukvård. Då Finland blev en del av det ryska kungadömet satsade man i stället på assimilering av romerna. Den nationalistiska våg som Finland upplevde under mitten av 1800-talet fram till början av 1900-talet var lika avogt inställd till romer som till samer och judar. Minoriteterna passade inte in i tanken om ett land och ett homogent folk. Dessutom ansågs den nomadiska livsstilen vara lösdriveri, något som var förbjudet enligt lag och som lätt förknippades med lättja, tiggeri och brottslighet. Först år 1919 gavs romer grundläggande medborgerliga rättigheter, men inte heller detta räckte för att acceptera romerna och den romska livsstilen som en del av det finska samhället.

De stora förändringarna skedde först efter andra världskrigets slut, då hela Finland genomgick en kraftig industrialisering och samhällets strukturer förändrades. Även en stor del av romerna urbaniserades, och många övergav sin traditionella livsstil. Omkring 1970 hade den kringresande livsstilen mer eller mindre nått sitt slut. Ett stort problem var dock bostadsfrågan, och bland annat den och romernas ställning i Finland över lag fick många romer att ställa sig på barrikaderna. 1960- och 70-talen präglades av en stark aktivism från romernas sida som också ledde till att frågorna nådde den politiska agendan. Under de 40 år som gått sedan dess har mycket hänt, och mycket finns kvar att göra.

Den internationella romska flaggan godkändes på den första världskongressen för romer år 1971 i London.

Ett hotat språk

Språket romani härstammar från ålderdomlig sanskrit, ett arkaiskt indoeuropeiskt språk som ännu i dag utgör ett av de godtagna språken i Indien. De varianter av språket som i dag talas runt om i Europa anses alla ha samma rötter, även om språket genom tiden påverkats olika av olika geografiskt närliggande språk. I Finland har språket hållits relativt intakt tack vare Finlands rätt så isolerade geografiska läge. Den stora samhälleliga omvälvning som det romska samhället genomgick efter andra världskriget hade dock en stark effekt även på språket: ännu på 1950-talet kunde 89 % av den romska befolkningen klara sig på språket och 60 % av de vuxna ansåg sig behärska romani utmärkt eller väl. Idag är motsvarande siffra 30 % och språket klassificeras som starkt hotat.

Att romani även i Finland framstått som "hemligt" eller ett internt språk har att göra med de attityder som rådde gentemot romer och romskt språk och romsk kultur. Tanken var att ju mindre utomstående vet om romernas inre angelägenheter dess bättre, och därför ville man som en skyddsåtgärd inte lära ut språket åt utomstående. I dag råder ett annat språkklimat och arbetet med återupplivning och förstärkning av språket är i full gång. Trots språkets status i grundlagen är det material som går att få på romani i Finland dock ytterst begränsat. Det är främst de romska organisationerna Romano Missio, Elämä ja valo samt Suomen romaniyhdistys som publicerar tidningar och annat material. Sedan 1995 har Rundradion också sänt ett 15-minuters program, Romano Miritz, två gånger i veckan på Radio Suomi. Trots att det rör sig om enbart 15 minuter har programmet haft stor betydelse för moderniseringen av språket, då man måste finna nya ord för att beskriva aktuella händelser. Biblioteks- och informationsservice på romani är obefintlig. Den starkaste traditionen finns inom musiken, men även här har en stor del av sångerna gått på finska.

Tsihko diives = God dag
Deevel mo del = (svar) Om gud vill
Aahhen Deuleha = Adjö/Låt gud beskydda dig

Även finlandssvenska romer

Med tanke på Finland historia är det kanske inte så konstigt att även många romer växte in även i den finlandssvenska kulturen och det svenska språket. En av romernas talesmän Väinö Lindberg, som själv nyligen utkommit med en bok om sitt liv, både skriver och berättar om sin uppväxt i Lovisa och vikten av det svenska språket:

Svenskan är för mig en väldigt viktig sak. Och jag skulle önska att de gamla finska zigenarsläkter som är finlandssvenska skulle ta ett starkare grepp om sitt [svenska] språk. ... Jag har haft möjligheten att växa upp i tre olika kulturer; den finska, romska och svenska. Så jag kan säga att jag är en rik kille!

Detta kunde vara något för den finlandssvenska befolkningen och det finlandssvenska etablissemanget att ta fasta på. Hur många romanibarn har vi i de svenskspråkiga skolorna?

Aktuella frågor

Utbildning var länge en knepig fråga bland romerna. Utbildningssystemet var uppbyggt kring andra kulturella normer än romernas egna, skolgång var svårt att kombinera med en kringresande livsstil, men kanske mest avgörande var den totala avsaknaden av både undervisning och utbildningsmaterial på romani. Först under 1970-talet började man arrangera extra kurser efter att den egentliga skoldagen var slut; modesmålsundervisningen kom igång först år 1995. I dag kan skolorna erbjuda två timmar undervisning per vecka, vilket t.ex. under läsåret 2000–2001 gjordes endast i 20 grundskolor. Det betydde att bara 8,5 % av alla romanibarn fick tillgång till denna undervisning. Förutom enskilda kurser har man heller inte kunnat läsa språket på universitetsnivå. Under de senaste åren har det dock skett förändringar på den här punkten. Åren 2008–2012 ledde Undervisningsministeriet ett projekt för att stöda romarielevers grundläggande utbildning, ett projekt som involverade 30 kommuner. I dag är det också möjligt att avlägga en biämneshelhet i romani och romsk kultur vid Helsingfors universitet. I regeringsprogrammet för Jyrki Katainens nuvarande regering sägs det att särskild uppmärksamhet ska i den nationella språkstrategin fästas vid samiskans, romanins och teckenspråkets ställning. Vad detta eventuellt leder till är dock för tidigt att säga.

Trots att romerna i Finland ännu står inför utmaningar är det viktigt att skilja på romernas situation i Finland med den i många östeuropeiska länder, påpekar Väinö Lindberg. Han has sett med egna ögon hur romer kan bo i ghetton på 1000 personer utan någon som helst infrastruktur och bara en vattenpump. Ur en medmänsklig synvinkel är detta både ofattbart och ohållbart, påpekar han, även om det handlar mindre om att bägge är romer än att vi alla är människor.

För de finska romernas del har Lindberg detta att säga om framtiden:

Vi har bara en väg in i framtiden, och det är utbildning. ... Utbildning, utbildning och mera utbildning.

Källor:

• Lindberg, Väinö & Tuovi Putkonen (2012) Kärrynpoluilta punaiselle matolle, Helsingfors: SKS.
• Pulma, Panu (red.) (2012) Suomen Romanien historia, Helsingfors: SKS.
• Rajala, Susanna (red.) (2011) Romanioppilaiden perusopetuksen tuen hyviä käytäntöjä, Utbildningsstyrelsen: Oppaat ja käsikirjat 2011: 14.
• Romanikielen kielipoliittinen ohjelma (2009)Kotimaisten kielten tutkimuslaitos, Helsinki.
• Suomen romanien kulttuuri ja historia, DVD med dokumentärer från 1972-1986, utgiven av Ruotsi & Hirvonen Film Production co. med understöd från bl.a. Finlands filmstiftelse, YLE, SVT, UNESCO samt ministerier i Finland och Sverige.
• Suomen romanit – Finitiko romaseele (2004) Sosiaali- ja terveysministeriön esitteitä 2004: 11.
• Åkerlund, Tuula (2012) "Romanit yhteiskunnassa - meitä on moneksi", i Suomen kansalliset vähemmistöt, utgiven av Minority Rights Group Finland/Vähemmistöoikeuksien ryhmän Suomen jaosto.
• Samt intervju med Väinö Lindberg 24.10.2012