Invandrardebatten gick i baklås

Invandringen skulle bli en av de stora valfrågorna inför riksdagsvalet. Så har egentligen inte skett.
Visserligen löper valet mellan ett stängt och ett öppet Finland som en röd tråd genom hela valrörelsen, skriver Marit af Björkesten i Hbl:s ledare (7.4.).

"Rädslan har lyft fram alla problemfall och osynliggjort migrationen som potential. Det om något blir dyrt i längden.

Invandringen skulle bli en av de stora valfrågorna inför riksdagsvalet. Så har egentligen inte skett.
Visserligen löper valet mellan ett stängt och ett öppet Finland som en röd tråd genom hela valrörelsen.

Partierna har sina rätt ambitiösa invandrarpolitiska program och de flesta har uttalat ett principiellt stöd för kontrollerad arbetsrelaterad invandring. Men det är allt; mellan invandrarfientligheten och en ofta diffust uttryckt välvilja finns just nu nästan ingenting. När den ena sidan ropar och den andra tiger uppstår ingen debatt.

Det kan förklaras med att Finland fortfarande hör till de länder som har en liten invandring och att majoriteten inte upplever den som ett problem. Men det sorgliga är att den mer sannolika orsaken är ovilja och oförmåga att tackla den kritiska hagelskuren.

De som ställer sig positiva till invandring vet att det är närmast omöjligt att öppna munnen utan att översköljas av fientliga kommentarer. Men att de flesta partierna låter bli att ta strid om frågorna handlar om rädsla för att begå fel, eventuellt också delvis om mediernas ointresse eller svaga beredskap att behandla frågorna.

Det är inte helt obefogat att misstänka att en debatt om invandrarfrågor mobiliserar Sannfinländarnas anhängare, oberoende av vilka argumenten är. Valrörelser är inte alltid den bästa grogrunden för en konstruktiv debatt. Men priset kan bli en mycket ensidig bild av verkligheten - en bild som stannar kvar på näthinnan också efter att vallokalerna stängts.

Invandrarkritik ger röster, men migrationen tar inte slut hur högt kritikerna än ropar. Det flyttar in folk på grund av kärlek, studier, arbete och flykt. Den här inflyttningen har varit grunden för många framgångshistorier, och det är rimligt att utgå ifrån att Finlands framtid är beroende av att vi också i fortsättningen öppnar oss utåt.

I de flesta länderna har debatten för länge sedan nått följande fas - frågan om hur invandrarna och deras familjer ska integreras bäst och hur de snabbt ska komma ut i arbetslivet. Därför är det beklämmande att diskussionen hos oss stannat vid hot och problem.

Att invandring har en prislapp och att det finns problem är ingenting att hymla om. Men eftersom kostnaderna är lättare att räkna upp än de gynnsamma effekterna ser det ut som om invandring bara tar och aldrig ger.

Forskaren Jan Saarela visar i sin färska utredning om invandringens samhällsekonomiska konsekvenser (Magma) att det här inte är sant. Invandrare påverkar utrikeshandeln positivt, de skapar jobb genom företagande och konsumtion och de skatter de betalar uppväger i bästa fall kostnaderna för misslyckad integration. Enligt Europeiska kommissionen har utvidgningen av EU och rörligheten ökat tillväxten i hela området. OECD:s statistik visar också att migrationen skapar jobb.

Om den ekonomiska kalkylen i slutändan visar ett minus eller ett plus beror mindre på vem som kommer än på hur de tas emot. En färsk internationell jämförelse (MIPEX) visar att Finland hör till de länder som lyckats bäst med att skapa en lagstiftning som ger goda förutsättningar för integration. Men det avgörande är förstås inte hur det ser ut på pappret, utan den verklighet som invandrarna möts av.

Den verkligheten innebär ofta att det är mycket svårt för immigranter att få in sin fot i det finländska arbetslivet.

I vulgärdebatten är det särskilt somalierna som pekas ut som exempel på att invandrare är svåra att integrera. Men till exempel i Minneapolis i USA är sysselsättningsnivån bland somalier mycket god. Anmärkningsvärt är att särkilt de somaliska kvinnorna är ivriga företagare. I Sverige har till exempel Järfälla lyckas matcha arbetskraftsbehovet med flyktingarnas kompetens, vilket lett till en annan solskenshistoria. Båda dessa beskrivs i tankesmedjan Fores antologi om lyckad invandring.

Ett inhemskt exempel finns i Närpes, där sysselsättningsgraden för invandrare är extremt hög (Hbl 4.4).

Det finns också ställen som liknar Minneapolis, Järfälla och Närpes, där integrationen varit allt annat än framgångsrik. Det går inte att hitta enkla förklaringar, och därför står inte bara Finland, utan många länder i Europa rådvilla. Men det är också därför som vi behöver en politisk debatt där parterna inte bara talar förbi varandra. De som är måna om att inte slösa bort migrationens ekonomiska och mänskliga potential borde höja rösten."