På Finlands självständighetsdag publicerar SvD (6.12) en understreckare av Lunda historieprofessorn Dick Harrison som uppmärksammar det svenska i Finland.
”Hur många svenskar vet verkligen att Finland har en lika gedigen politisk, kulturell och social svenskspråkig historisk erfarenhet som Sverige”, skriver professorn.
Upprinnelsen till Harrisons artikel är en kolumn som han 2011 skrev för Magma efter ett gästspel på journalistseminariet seminariet Mediebruk i Vasa. På seminariet hade Kirsi Virtanens nedlåtande radiokolumner om finlandssvenska befolkningen väckt debatt. Bl.a. beskrev hon finlandssvenskarna som en ”huggorm” som Suomi närt vid sin barm.
Reaktionerna på Dick Harrisons Magmakolumn uteblev inte. Själv skriver han i dag att de veckor som följde hörde till den mest bisarra tiden i hans liv.
” Jag överöstes av mejl från såväl privatpersoner som talesmän för organisationer, till exempel Finskhetsförbundet. Sakinnehållet i försändelserna gick ut på att (a) eftersom jag är svensk saknar jag rätt att lägga mig i interna finska angelägenheter, i synnerhet som svenskarna är ett krigiskt folk som vill underkuva finnarna, och att (b) liknandet av finlandssvenskarna med ”huggormar” är i sin ordning, eftersom de utgör en rest av de blodsugare som förtryckt Suomi sedan äldre medeltid.”
Det som framför allt upprörde Harrisons belackare var att han inte var finlandssvensk utan vanlig rikssvensk – och ändå brydde sig om frågan.
I sin understreckare skriver Harrison i dag att han med perspektiv på eländet förstår jag dem. De var helt enkelt överraskade att han uttalade sig. Det vanliga är att rikssvenska kulturpersoner, inklusive historiker, ignorerar Finland och knappt känns vid att det finns folk som talar svenska.
Professor Dick Harrison har läst på om det svenska i Finland och insett saker. De böcker han tagit del av är ”Finlands svenska historia”av Kari Tarkiainen, och Nils Erik Villstrand, Max Engmans ”Språkfrågan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922” och Henrik Meinanders ”Nationalstaten: Finlands svenskhet 1922–2015.
Harrison sammanfattar sin artikel med en hänvisning till Meinanders verk:
”I slutet av Meinanders volym finner jag den bakgrund till 2011 års debatt som det hade varit utmärkt att ha med sig i bagaget när jag bevistade seminariet i Vasa. Det är just så här historia ska skildras, med ena benet i dåtid och andra i nutid, med analytiskt fokus på de mänskliga erfarenheterna som sådana och i uppfattningen att våra möjligheter att begripa samtiden ökar drastiskt om vi tillägnar oss ett historiskt perspektiv.”
