Toteutumattomat kohtalot ja vaihtoehdottomuuden mantrat

Helmikuussa 2011 kuoli ruotsalainen toimittaja ja kirjailija Tord Gunnar Wickbom, joka oli syntynyt vuonna 1916. Hän osallistui vapaaehtoisena Suomen talvi- ja jatkosotaan ja kirjoitti kokemuksistaan Svenska Dagbladetiin. Kirjoitukset julkaistiin vuonna 1943 kuvitettuna artikkelikokoelmana nimeltä "Marskalken och hans vapenbröder".

Sillisalaattia sokerikulhosta – kysymyksiä Radio Vegan yölähetysten äärellä

Olen jo vuosia kuunnellut Radio Vegaa säännöllisesti. Sen ohjelmat ovat monipuolisia, luotettavia ja kiintoisia. Vegassa puhuttu ruotsin kieli on kaunista ja selkeää. Tuskinpa on mitään niin lohduttavaa ja turvallista kuin Vegan jokailtainen merisäälähetys.

Suomalaisia kuvia Latvian kukkuloilta ja Keski-Aasian syvistä metsistä

Kumpuilevia maisemia, heinäsuovia, pölyäviä hiekkateitä. Poutapilvet liikkumattomina metsänreunan yllä, heinäsirkkojen läkähdyttävä siritys. Elokuun päivä Latvian maaseudulla Venäjän rajan tuntumassa, Ilzeskalnsin kylässä, Latgalessa.

Pakolaisuus poliittisena aseena 1930-luvulla ja nyt

"Det är icke min avsikt att giva några anvisningar åt vår regering - jag vågar tvärtom hoppas att densamma skall lyckas ordna det för de beklagansvärda på ett sätt, som stämmer överens med rättens och mänsklighetens krav. Men jag kan icke underlåta att offentligen opponera mig mot de i vår tidningspress framställda yrkandena på flyktingarnas bortsändande från landet. Den cyniskt likgiltiga tonart i...

Undvik sårande argument

Jag har en ung bror, 23 år gammal nu. Hans vitsord i engelska var alltid 9 eller 10. I svenska hade han - knappt 5.

Min passion för minoriteter

Jag talade med en av mina vänner, en hängiven ortodox, och kom på att fundera varför så många finska homosexuella har anslutit sig i ortodoxa kyrkan. Den är ju inte är världens modernaste i sexuella eller könspolitiska frågor.

Tala svenska

Jag skriver det här i tåget på väg hem från ett nordiskt möte i Pieksämäki. För en dag och en natt fick jag tala svenska, eller nordiska, med mina kolleger. Bara med grönlänningarna fick man nöja sig med engelska. Och det, tycker jag, var synd.

Hyvä historiantutkimus herättää tunteita

Rouvasväen yhdistys ja rahvaan lapset – suomen kielen asema kontrafaktuaalisesta näkökulmasta

Bad Grankulla och Tammisaari – mikrohistoria inpackad i namn

Detta hände i början av mars. Jag höll just på att skriva min följande bok och vandrade fortfarande i dess världar.

När hurri var populärare än ryssä

18 jan 2010 | Sirpa Kähkönen
Mina svägerskor tycker att de är finlandssvenska. Jag har alltid avvisat tanken av språkliga skäl: ingen av dem talar svenska. Visst har några av deras släktingar varit svenskspråkiga - men deras mor var helfinsk och deras far var rysk till sitt ursprung.

Kielipolitiikkaa ja kukkapuoteja

Olen viime ajat liikkunut erään 20-luvun naisen jäljillä Helsingissä. Häntä seurattiin silloinkin, ja sen vuoksi hänestä on jäänyt tietoja arkistoihin. Erään tiedottajan mukaan hän lähti hotellistaan iltapäivällä ja meni Kluuvikadun Fazerille. Sen jälkeen hän pistäytyi Kyrklundin kangaspuodissa ja Wardin kukkakaupassa. Tämän jälkeen minä tiesinkin jo, että hän puhui ruotsia. Hän ei osannut suomea,...

Hur råda bot på det passiva motståndet mot svenskan?

Jag tycker att författarens främsta uppgift är att bekämpa rädsla. Därför skriver jag nu på svenska. Även om jag är ytterst rädd för att bli hånad för språkets skull.