Jag skriver det här i tåget på väg hem från ett nordiskt möte i Pieksämäki.
För en dag och en natt fick jag tala svenska, eller nordiska, med mina kolleger. Bara med grönlänningarna fick man nöja sig med engelska. Och det, tycker jag, var synd.
Vilken stjärnklar, mjuk, varm augustinatt vi tillbringade i Sylvi Kekkonens födelsehem, den gamla prästgården i Pieksämäki. Vilken upplevelse det var att igen få höra den ljuvligt klingande norska accenten som jag så bra minns från mina vistelser i Biskops-Arnö som ung författare.
Att man får tala svenska mitt i Savolaxtrakten, det får man tacka festivalens arrangör Ilkka Seppä för. Seppä är en före detta chefredaktör som nuförtiden, pensionerad, arbetar i konstens vida fält: organiserar kulturevenemang, fungerar som grå eminens och till och med jobbar som skådespelare i St Michel och Pieksämäki.
Seppäs geniala idé har varit att föra tillsammans romanförfattare, poeter och fackboksförfattare. Elva gånger har han arrangerat Sylvi Kekkonen -symposiet som har inspirerat både konstnärer och konstvänner och varit en viktig mötesplats för människor som lite gammalmodigt fortfarande litar på det skrivna och talade ordet.
Denna gång hade Ilkka Seppä bjudit kvinnliga författare från Nordkalotten till Pieksämäki. I och för sig är Pieksämäki bara en liten stad, inget extraspeciellt. Men jag tror att alla som vistades där under denna augustiveckoslut kände att det fanns någonting lätt berusande i luften. Kommunen bjöd på en smaklig middag i prästgården och symposiet lockade tiotals pieksämäkibor och också reportrar från dagstidningar.
Seppä har gjort det möjligt för vanliga människor att diskutera fritt och koncentrera sig i litteratur - och lära sig något helt nytt om till exempel grönländskt litteratur. Seppä är ursprungskällan till symposiets jordnära och hjärtliga stämning.
Och man talade inte bara engelska utan också svenska. Översättningarna fanns i Power Point -format. Det var inte desto svårare eller mera komplicerat.
Detta är det viktigaste som finlandssvenskar kunde göra i finskspråkiga trakter. Hitta Ilkka Seppä och hans gelikar och organisera glada, vackra, nordiska sommarmöten med konstnärer. Publik får man nog om deltagarna är färdiga att tala om sitt arbete till vanliga finska konstvänner.
Det kostar lite att skicka författare till Savolax, Karelen eller Tavastland. Men de underbart långa och sammetsmjuka augustinätterna som lindar om prästgården och susar sött i gamla träd, de muntert klingande nordiska sångerna runt middagsbordet, skrattet och nordiska vänskapsband, dem får man gratis.
