Jag har alltid varit intresserad av samhälle och olika kulturer. För att kunna kommunicera med flera människor har jag läst många språk. Det tråkigaste med språkstudier var grammatiken. Jag ville fokusera på vad som sägs, inte hur det sägs. Mitt eget modersmål, svenskan, har jag inte haft något vidare intresse för - tills jag bekantade mig med Fredrik Lindströms produktion.
Fredrik Lindström har inte bara fått upp mina ögon för hur roligt och fascinerande mitt modersmål kan vara, utan har också väckt tankar kring den starka kopplingen mellan språk och samhälle.
Lindström är lingvist och komiker. Han har bland annat gjort ett tv-program som heter Värsta språket och skrivit böckerna Världens dåligaste språk (2000) och Jordens smartaste ord (2002).
Kopplingen mellan språk och samhälle blir snabbt tydlig då Lindström i Världens dåligaste språk förklarar hur språket ändrats med tiden. Nyord från olika årtionden visar hur språket har utvecklats för att beskriva nya företeelser.
Vissa nyord speglar uppfinningar, som plast och atombomb (från 1940-talet), datavirus (80-talet) och klona (90-talet). Andra beskriver samhällsutvecklingen; familjen har förändrats under åren, därav ord som tonåring (30-talet), barnkultur och pappaledig (70-talet).
Lindströms exempel på nyord från 1950-talet för tankarna till USA:s 50-talsförorter; hemmafru, popcorn, banta och djupfryst. 1960-talet som har stått för en viss politisk väckning kännetecknas av nyord som miljöförstöring och könsroll. Nyord från 90-talet tecknar en bild av ett allt längre it- baserat samhälle; hemsida, dokusåpa och nätporr.
Lindströms böcker är bra underlag för diskussion. Hans exempel på nyord från 1930 till 1990-talen väcker snabbt en livlig diskussion om vilka ord som dykt upp sedan dess. Jag tänker på ord som digitalkamera eller pekskärm, vad tänker du på? Tänk efter innan du kollar Svenska Akademiens ordlista på exempel.
Lindström är ingen språkpolis, hans agenda är mera att få upp våra ögon för språkets rikedomar. Lindströms syfte med att ta upp nyord är att visa hur språket förändras med tiden. Han menar att om man strävar till att hålla språket oförändrat, medan omvärlden förändras, blir språket snart oanvändbart.
Språket utvecklas inte enbart genom att nyord uppstår, utan gamla ord och böjningar förändras också med tiden. Lindström redogör för hur hela det nutida svenska språket bygger på att talspråket ändrats och det skrivna följt med, alltså sådant som ofta anses vara slarv. Han förklarar att språket bygger på majoritetens språkkänsla - det är vad allmänheten anser som riktigt som förr eller senare blir att betrakta som riktig svenska.
Visst anser Lindström att man kan använda ord fel, men att till exempel anmärka till någon att ett ord inte finns, att personen i fråga hittat på det, tycker han är det värsta. Precis alla ord är ju påhittade av människor!
Enligt Lindström är det allra viktigast att man gör sig förstådd. Dock harmar det honom att vissa nyanser går förlorade då människor blandar med ord, som till exempel själv och ensam.
I Jordens smartaste ord analyserar Lindström det svenska sinneslaget genom att jämföra svordomar i olika språk. Han tycker att svenskarna svär otroligt mesigt i jämförelse med till exempel finnar.
På flera ställen i båda böckerna ger han intressanta och roliga exempel på ord som hör hemma i vissa sammanhang, till exempel kontaktannonssvenska, disneyord och några av svenskans vackraste ord.
Lindström, Fredrik
Världens dåligaste språk: tankar om språket och människan idag, 2000
