Baskien efter ETA – Om språket, skolan och samhället

Allmänt om Baskien

Talar man om Baskien kan det innebära i alla fall två olika saker: antingen enbart den spanska regionen Baskien (Euskadi), eller så språk- och kulturområdet Baskien, där också norra Navarra samt tre regioner från sydvästra Frankrike ingår (Euskal Herria, det basksiska språkets land). På baskiska kan dock Euskadi användas också för hela språkområdet.

I det baskiska området är det regionen Baskien som har den största befolkningen på 2,1 miljoner. I Navarra bor ca 600 000 personer och i franska baskiska regionerna ca 300 000. Av dessa antas mellan 600 000 och 930 000 behärska baskiska i någon form. Baskiskan är i dag alltså ett minoritetsspråk i alla flesta regioner. Endast i Gipuzkoa, en av tre områden i regionen Baskien, uppnår de baskisktalande närmare 50 %.

Källa: hotpages.net.

Baskien ligger längs Biscaya-bukten i norra Spanien och sydvästra Frankrike. Området är bergigt med en lång strandremsa. Havet har tagit många basker runt världen. Basker fanns bland annat med på Kristoffer Kolumbus färder, och basker var med och koloniserade Sydamerika. I dag finns det långt flera basker i Sydamerika än det finns i själva Baskien: till och med sex miljoner personer med baskiskt ursprung uppskattas i dag leva i mellan- och Sydamerika.

Ekonomiskt utgör Baskien ett av de rikaste områdena i Spanien. Fiske och sjöfart har alltid varit viktigt, men också järnmalm och stålindustrin. Regionen har upplevt många ekonomiska blomstringsperioder, den senaste mellan 1994 och 2008. I den pågående ekonomiska nedgången har Baskien klarat sig förhållandevis bra, med en arbetslöshet på ca 14 %, då resten av Spanien är uppe i över 26 %. Svångremmen är dock åtdragen, precis som överallt i Europa.

Guggenheim-museet i Bilbao är ritat av amerikanen Frank Gehry och invigdes år 1997.

Den baskiska autonomin

Långt innan staterna Spanien och Frankrike växte fram fanns det ett definierat folk i dagens Baskien. Dessa "Vascones" nämns redan i källor från omkring 200 år e.Kr., och som ett folk kämpade de mot externa fiender. Trycket från externa makter blev dock starkare och området lydde snart under större kungadömen. Däremot behöll området en stark autonomi, först under kungadömet Navarra och senare i form av fueros under främmande kungar. Fuero innebar ett politiskt system som garanterade både administrativa och finansiella rättigheter och fördelar. I synnerhet områdena Bizkaia och Gipuzkoa erhöll en särställning, som bl.a. innebar att deras invånare inte behövde ställa upp i kungens armé. Systemet med fueros avskaffades dock 1876, vilket har ansetts vara en bidragande orsak till den moderna baskiska nationalismens framväxt. Nya rätt långtgående ekonomiska dekret godkändes 1878, och dessa ligger till grund för den autonomi regionen Baskien åtnjuter i dag.

Allting förändrades med det spanska inbördeskriget och Francos övertagande av makten på 1930-talet. Baskiens autonomi utplånades och det baskiska språket förbjöds. Först efter Francos död 1975 började ett nytt Spanien ta form, och då den nya grundlagen godkändes 1978 återställdes också Baskiens autonoma ställning. Spanien består i dag av 17 mer eller mindre självstyrande regioner, där självstyret är starkast i Baskien, Katalonien, Galicien och Andalusien. En viktig del av den baskiska autonomin är det ekonomiska självstyret. Regionen sköter sin skatteindrivning själv och får behålla sina egna skatteintäkter, förutom en årlig kvot som regionen betalar till Madrid för att täcka kostnaderna för sådana uppgifter som sköts centralt.

Ikurriña, regionen Baskiens flagga, som används symboliskt i hela det basktalande området.

ETA och den baskiska nationalismen

ETA eller Euskadi ta Askatasuna, "baskerlandet och friheten", grundades år 1959 som en motreaktion mot Francos förtryck. Till en början hade organisationen, vars mål var en egen baskisk stat med baskiska som officiellt språk, stöd bland folket. Organisationen började med att synliggöra den baskiska flaggan och förstöra infrastruktur, men småningom blev aktionerna våldsammare. År 1968 dödade ETA en spansk polis och därefter steg dödssiffrorna. I dag räknar man med att över 800 personer fick sätta livet till i ETA:s blodiga kamp.

Stödet för ETA började dala redan under 1970-talet, men senast på 1990-talets slut förlorade ETA stödet bland folket. I dag anses ETA inte vara vare sig det baskiska folkets eller språkets försvarare. Man talar om att de flesta ETA-medlemmar inte ens talar baskiska eller kommer från Baskien. Med sin blodiga kamp har organisationen i stället försvårat arbetet för ett starkare baskiskt språk och en starkare autonomi, och folk flest vill lägga hela ETA-perioden bakom sig. Det var dock först hösten 2011 som ETA meddelade att de lägger ner vapen för gott, och ca 700 forna ETA-medlemmar sitter fängslade i Frankrike och Spanien. ETA:s skugga är lång och det finns många öppna sår att läka.

Intressant är att det parti som i dag anses vara närmast det ETA-vänliga partiet Batasuna, som förbjöds 2003, fick 26 % i senaste regionalval. Det vänsterorienterade nationalistiska Bildu, som fick rätt att ställa upp kandidater bara några månader innan valet, visade att det fortfarande finns ett brett understöd för en stark politisk nationalism i Baskien. Till Bildus målsättningar hör bl.a. att få de sk. ETA-fångarna flyttade från spanska och franska till baskiska fängelser.

Språkets ställning och språkpolitik

För det baskiska språket var stora delar av 1900-talet en tuff period. Förutom att Franco hade förbjudit det och undervisning på baskiska var olagligt, flyttade en stor mängd icke-basker in i området under denna tid. Mellan åren 1930 och 1975 steg invånarantalet i regionen Baskien från 900 000 till över två miljoner – folket alltså mer än fördubblades under denna tid. Från att ha utgjort 83 % av befolkningen utgjorde baskerna på 1970-talet endast 24 % av alla invånare i regionen. Med hjälp av en ny språklag år 1983 och mycket medvetet språkarbete steg siffran sakta igen till ca 37 %. Sedan 1978 är regionen Baskien officiellt tvåspråkig, och man har rätt till service på antingen spanska eller baskiska. Baskiskan har en officiell ställning också i de norra delarna av Navarra, men åtnjuter ingen officiell position i Frankrike.

Baskiskan är ett gammalt språk utan levande släktspråk. På denna skolmur står det: "Våra förfäder hade ett vackert språk som var länken mellan baskerna. Unga och gamla skall alltid älska vårt baskiska språk".

Hur många som verkligen talar baskiska i dag är dock svårt att slå fast. Eftersom personer själv får definiera sig som baskisk- eller icke-baskisktalande, räknar man med att många definierar sig som baskisktalande av politiska skäl. Man räknar i stort sett med att cirka hälften av alla de som uppger sig vara baskisktalande (600 000–930 000) inte egentligen kan tala språket.

Trots en relativt brokig politisk miljö råder det i dag en stor politisk enighet kring språkpolitiska frågor inom regionen Baskien. Språkarbetet uppfattas allmänt som viktigt och man har också satsat mycket på bl.a. kampanjer för att öka folks medvetande om språket. Genom att satsa på elektroniska och nätbaserade lösningar vill man också göra språket populärt och sänka tröskeln för användning. Bl.a. stoltserar man men en baskisk version av Wikipedia som har fler besökare än den lettiska varianten, och man har utarbetat en baskisk version av Linux. Samtidigt satsar man på elektroniska ordböcker och nätbaserade översättningsprogram.

Det baskiska skolsystemet

På samma sätt som för kymriskan i Wales, har skolan utgjort ett viktigt instrument i återupplivandet av baskiskan. I Baskien satsade man stort på utvecklandet av skolsystemet, vilket utarbetades med hjälp av den kända språksociologen Joshua Fishman. Man kom fram till ett system med tre huvudsakliga alternativ för föräldrar att välja mellan för sina barn:

Dessutom finns en modell X som inte innehåller någon baskiska alls, och som är tänkt främst för sådana som tillfälligt vistas i området.
Intressant är att se hur de olika modellerna utfallit. I regionen Baskien är modell D definitivt populärast: ca 50–65 % av alla barn genomgår den. Också mellan 15–25 % av alla skolbarn genomgår modellerna A och B. I Navarra däremot, som har ett liknande skolsystem men där det baskiska språket står i en betydligt svagare ställning, har föräldrarna ansett att modell B inte fungerar. I en region där spanskan står så starkt, märkte man att spanskan snabbt tar över: barnen lärde sig ingen baskiska, trots att skolan var tvåspråkig. Det är en lärdom som kunde vara viktig att ta i beaktande i diskussionen om tvåspråkiga skolor i Finland: för att fungera måste båda språken i en tvåspråkig modell ha en stark position i det omgivande samhället. I stället väljer de föräldrar som vill att barnen ska lära sig baskiska i dag modell D. Så medan den tvåspråkiga B-modellen i Navarra har ett stöd på under 1 %, har den helbaskiska modellen vuxit i popularitet till över 20 % av alla barn. Med tanke på hur liten andel av Navarra som är baskiskspråkigt är detta en relativt hög siffra. Samtidigt har resultaten visat att barnens kunskaper i spanska är lika goda, oberoende av vilken skolmodell de genomgått.

Med tanke på att detta skolsystem funnits i bara ca 30 år, kan den baskiska skolan anses vara en framgång. Samtidigt är situationen inte oproblematisk. Ursprungligen vad modell D tänkt för barn som har baskiska som modersmål. I verkligheten kommer dock en stor del av barnen i modell D från spanskspråkiga hem, och barnens kunskaper i baskiska då de börjar skolan är väldigt varierande – ett faktum som många finlandssvenska skolor också känner väl igen. Därför särskiljer man i vissa fall barnen i början för att kunna ge mera språkstöd åt de språkligt sett svagare eleverna. Ändå förblir baskiskan för många barn ett skolspråk, som talas enbart i klassrummet, medan man med kompisar och på fritiden talar spanska. En stor utmaning för språket är därför inte enbart antalet talare, men hur öka användningen av det baskiska språket. Detta är en av orsakerna till de ovan nämnda satsningarna på elektroniska lösningar.

Ikastolas

Skola på baskiska, dvs modell D, kallas Ikastolas. Dessa skolor har en alldeles speciell historia, eftersom de startades redan på 1950-talet som en motaktion till Francos förtryck. Länge skedde undervisningen efter egentlig skoltid hemma hos folk, utan tryckt material eller utbildade lärare. Det var alltså en underjordisk verksamhet, skapad av föräldrar och entusiaster – först efter Francos fall kunde verksamheten utvecklas till en fullvärdig skola. Ännu i dag fungerar de flesta Ikastolas som kooperativ, där alla föräldrar automatiskt är medlemmar. Trots att även Ikastolas i dag får offentlig finansiering, sköts många av dem privat. Upprustning av skolbyggnader och dylika storsatsningar kräver sålunda att kooperativet tar ett lån som betalas tillbaka via terminsavgifter. För de flesta Ikastolas är dock terminsavgifterna små och för mindre bemedlade finns det specialarrangemang. Viktigast, anser man, är att barnen ska få gå i skola på baskiska.

Ett sätt för Ikastolas att samla in pengar är det årliga återkommande evenemanget Kilometroak. Kilometroak är ett enormt jippo med ca 100 000 deltagare, som arrangeras på en ny ort varje år. Orten bestäms på basis av ansökan, och enligt den skola som är i störst behov av pengar. År 2012 arrangerades Kilometroak i Andoaín i Gipuzkoa, av Ikastolan Aíta Larramendi. 1 600 frivilliga arbetade i 1,5 år för att förverkliga projektet. I själva evenemanget, som består av en officiell invigning och en 10 kilometers rundvandring i området med olika matserveringar, försäljningspunkter och program, deltar allt från småbarn till toppolitiker. Förutom fundraising utgör evenemanget på så sätt en viktig samlingspunkt för basker, en form av kulturell karneval. Själva anser baskerna att dylikt engagemang, där man jobbar fram något från grunden på frivillig basis, är en typisk baskisk egenskap.

Traditionell baskisk dans under invigningen av Kilometroak 2012 i Andoaín.

Universitet

Det finns flera universitet inom det baskiska området där man kan studera på baskiska, men det största och viktigaste är Baskiens Universitet, som grundades 1980. Universitetet har campus i alla baskiska regioner och sammanlagt ca 40 000 studerande. Ca 50 % av alla kurser läses på baskiska, men personalen menar att alla program är möjliga att avlägga på baskiska – utan kunskaper i spanska eller engelska. En titt i biblioteket visar dock att utbudet på baskisk kurslitteratur i alla fall inom vissa ämnen är begränsad: medan ca 70 % inom historia kan studeras på baskiska, är den motsvarande siffran för konsthistoria 30 %. I praktiken varierar alltså det baskiska innehållet från program till program. Universitetet satsar dock mycket på översättningar till baskiska, och alla allmänna e-post-meddelanden till personalen går ut på två språk.

Tvåspråkigheten vid Baskiens universitet är genomgående men inte alltid konsekvent: ibland kommer baskiskan först, ibland spanskan.

Media

Med tanke på hur aktivt det baskisktanade samhället har varit inom många områden, är det kanske förvånande att tidningsbranschen inte är mera utvecklad än den är. ETA:s långa skugga spökar även här. Till mångas förvåning och trots protester stängde spanska myndigheter den enda baskiska dagstidningen Egunkaria år 2003, något som väckte uppståndelse också i internationella medier. Spanska myndigheter kallade dock nedläggningen för en "antiterrorhandling", eftersom tidningen ansågs ha kontakter med ETA. Tidningen ersattes snabbt av Egunero, och några månader senare uppstod Berria, som i dag finns på internet. I övrigt är det rätt så tyst på den tryckta mediesidan, i synnerhet vad gäller seriösa dagstidningar.

Det största mediebolaget i Baskien är EITB (Euskal Irrati Telebista), eller ETV, det baskiska radio- och TV-bolaget. ETV sänder en kanal helt på baskiska, en helt på spanska samt en barn- och ungdomskanal helt på baskiska. Dessutom sänds två blandkanaler som är riktade till en utländsk publik, men program på både spanska och baskiska. ETV har erhållit över 130 miljoner euro per år från den baskiska regeringen, plus att bolaget har rätt att sända reklam. Detta public service-bolag är alltså en märkbar resurs med tanke på språkrevitaliseringen utanför skolans väggar. Problemet verkar igen vara att i alla fall ungdomarna inte lockas till de baskiskspråkiga kanalerna, utan ser hellre på spanska program. Däremot görs dubbningar också till baskiska, så även amerikanska filmer kan i princip ses på baskiska.

Identitet

En svår fråga för hela det baskiska projektet är vem som faktiskt är bask. Tydligt är att många inte vill se sig som spanjorer alls, utan de är basker. Samtidigt är en stor del av invånarna i de baskiska områdena uttryckligen spanjorer, dvs. de har flyttat till Baskien från andra delar av Spanien. Dessutom har Baskien en invandrarbefolkning på ca 7 %. Känslan för det baskiska verkar dock vara rätt stark. Trots att ca 4 av 10 uppger sig vara bask (språkligt eller etniskt), röstar 6 av 10 på bask-nationalistiska partier. Utmaningen är dock att göra också det baskiska språket som en del av identiteten för alla som bor i Baskien. Detta var något som i synnerhet den tidigare regeringen ansåg viktigt, dvs. att skapa en känsla av att det baskiska språket tillhör alla. Mycket resurser har till exempel satts på att göra det lätt för invandrare att lära sig baskiska, och vuxenutbildning ses som en viktig del av språkstrategin.

Match mellan Osasuna och Athletic Bilbao, i Bilbaos gamla stadion 2012.

En sammanförande länk som ändå ser ut att föra samman invånare i Baskien – oberoende av språket – är sporten. Inte minst fotbollen är central för den baskiska vi-känslan, och en ny stor fotbollsarena byggs som bäst i Bilbao för att ge plats åt alla fans. Precis som i Wales kan sporten ses som ett kitt som överbygger kulturella, språkliga och politiska olikheter. För faktum kvarstår att Baskien inte minst politiskt sett är en väldigt heterogen region, som lever – om än i utkanten av – ett ekonomiskt kärvt klimat. Just nu verkar dock freden råda i Baskien, efter närmare 50 år av terror.

Bilderna tagna av Lia Markelin under Magmas besök i Baskien i oktober 2012.