Jag tycker att författarens främsta uppgift är att bekämpa rädsla. Därför skriver jag nu på svenska. Även om jag är ytterst rädd för att bli hånad för språkets skull.
Den 20 november sade Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson i Hufvudstadsbladet, att Åland kan lämna helfinskt Finland, om svenskans ställning ytterligare försvagas.
Henriksson tycker också att de svenskspråkiga måste lobba hårdare hos tjänstemännen. Vidare säger hon att det inte är på de finska orterna finlandsvenskarna ska fokusera.
Nu är det ju så att kampen för svenskans ställning förs just på de där finska orterna och inte på de orter där största delen av finlandssvenskarna lever. Om den stora tysta finska majoriteten som skickar sina barn till högre undervisning inte förstår svenska språkets betydelse och särställning, kommer tjänstemannaskaran - och också människorna i t ex vårdbranschen - att i framtiden ha ännu större svårigheter att inse betydelsen av det andra inhemska språket.
Det är fullt möjligt att medborgarna bryr sig inte om vad tjänstemannakåren säger. Det viktigaste är att påverka mammornas attityder.
För i Finlands historia har kvinnornas roll i vardagliga attitydförändringar varit mycket betydande. Det som jag nu kommer att säga kan låta trivialt, men jag säger det ändå.
Så kallade Pohjois-Karjala-projekti i Norra Karelen på 70-talet lyckades just därför att man fick tag på landskapets kvinnor; husmödrar, mammor, aktivister i martharörelsen. Landskapets män dog relativt unga i blodkärlssjukdomar. Födan innehöll stora mängder av fett och mycket litet grönsaker. Attityden var: fläsk, grädde och smör ska det vara, morötter äter bara haren.
Det var genom kvinnorna som det här ändrades och den dystra statistiken började se ljusare ut.
I östra och norra Finlands städer och byar går man också i gymnasiet. De där unga människorna bryr sig kanske inte så mycket om Ålands särställning - och inte deras mammor heller. Åland ligger så långt borta, längre än Estland eller Sverige.
Men de bryr sig om sin egen framtid och sin karriär. Det finns kloka, framåtsträvande flickor och pojkar i varje stad och by. Men inte betyder Papper hemskt mycket för dem. Man borde försöka få kontakt med deras mammor.
En blivande mamma är en särskilt sensitiv varelse. Man borde påverka dem - genom att bevisa hur mycket mera möjligheter deras barn kommer att ha om det kan svenska.
Det behövs en väldig attitydsförändring bland det vanliga finskspråkiga folket. Deras barn är nu ganska motvilliga att lära sig svenska. Man måste ta på allvar det här typiskt finska fenomen: passiv motstånd.
Kampen förs på de orterna där blivande sjuksköterskor, närvårdare, läkare och högre tjänstemän just nu växer upp.
