Det börjar sakta mak gå upp vad regeringen är ute efter med sin kommunreform. Kommunerna skall bli så stora att det inte mera behövs sjukvårdsdistrikt eller landskapsförbund, inte i alla fall så som vi känner dem idag.Samtidigt för man över makten till städer från landsbygden.

Vem har inte hört detta - kommuner skall bildas utgående från pendlingsområden med en stad i kärnan, samkommuner skall bort (de som är så odemokratiska) och små enheter har inte framtiden råd med? Också det nya regeringsprogrammet genomsyras av denna nydarwinism. Vägen till fullkomlighet. Att verkligheten inte ser ut som kartan är inte så viktigt. Central är tron på att det finns en naturlig evolution...

President Martti Ahtisaari presenterade i mars ett digert program för att stärka Finlands två nationalspråk. Bläcket hann inte ens torka innan olyckskorparna var i farten. Borgåbladets ställningstagande fick en att verkligen gnugga sina ögon. Tydligen hade chefredaktören inte ens läst rapporten innan han rapade ur sig att tidningen är emot en "språkminister".

Det är en auktion av Svenskfinland som pågår. Och inte ens till högstbjudande.

Hela senaste tidens diskussion om man skall läsa svenska eller ryska i skolorna baserar sig på ett grundantagande - man utgår ifrån att alla vill studera språk, såvida det handlar om rätt språk och pedagogiken är den rätta.

Efterspelet efter Karlebybeslutet har fått alltmer besynnerliga drag. Om man skall tro statsministern rätt skall det vara fritt fram för staten att lägga om sin förvaltning utan att se till regionernas egenskaper.

En virrpanna, var det väl många som tänkte när Gunnar Wetterberg ifjol höstas lade fram förslaget att bilda en gemensam federation av de fem nordiska länderna. Fyra statsministrar och en vice lade tummen ned för förslaget bara några timmar efter publiceringen. Efter det fanns det inte mera så mycket kvar att diskutera. Ett förtjänt magplask. Eller förhastade slutsatser?

Det är en allmänt utbredd villfarelse att alla finlandssvenskar skulle låta det finlandssvenska kollektivet gå före det egna intresset. I alla fall i Vasaregionen har man under de senaste åren ofta stått med förvåningens finger i häpnadens mun när ledande svenskspråkiga - politiker, skribenter etc - uppenbart talar emot bättre vetande. Den här frågan har förbryllat mig mycket och jag har haft svårt...

För en tid sedan fördes en kort diskussion om huruvida det är möjligt att införa två arbetsspråk sida vid sida i en kommun. Förslaget hade vuxit fram ur tankarna att slå samman Vasa stad med de omkringliggande landskommunerna. Arbetsspråket i Vasa är finska och i nästan alla övriga kommuner svenska. Man kan också säga att det samlade förvaltningskunnandet på svenska i Finland i hög grad är koncentrerat...