Hela senaste tidens diskussion om man skall läsa svenska eller ryska i skolorna baserar sig på ett grundantagande - man utgår ifrån att alla vill studera språk, såvida det handlar om rätt språk och pedagogiken är den rätta.
Min övertygelse är att själva grundantagandet är fel. Det finns ingenting som säger att våra invånare verkligen vill lära sig språk eller jobba och bo en tid utomlands. En snabb analys av antalet studerande som varit utomlands inom ramen för Erasmusprogrammet under perioden 2004-2009 ger ett oväntat resultat. Antalet studerande som sökte sig till Tyskland minskade med 14,8 procent på bara fyra år. Intresset för Frankrike minskade med 8,5 procent, men den största överraskningen av alla är att England låg på minus 9,7 procent. Jag hade tänkt mig att en smalare språkkunskap skulle leda till att engelska universitet skulle vinna. Spanien minskade endast marginellt, men inte heller där var det tillväxt. Totalantalet som söker sig utomlands är dock ännu högt, 3436 personer studieåret 2008-2009, och antalet är betydligt högre än på 1990-talet, men visst är det ett trendbrott vi ser.
Vi vet att skoleleverna i våra skolor i radikalt mindre grad studerar extra språk. Det är självklart att det minskade intresset med några års fördröjning kommer att synas i en oförmåga att studera utomlands, t.ex. i Tyskland eller Frankrike. Vi får en bredare grupp som helt enkelt inte kan söka sig annanstans.
Den stora frågan är om människor verkligen vill lära sig språk. Att man i dagens globaliserade värld i Finland ser tydliga trender till minskat språkintresse är en stor paradox. Jag tror nämligen inte ett smack på statsministerns förslag om att ersätta svenskan med ryska i landets östra delar. I själva verket finns inget dolt intresse att läsa ryska i Finland. Fanns det, skulle antalet som avlägger ryskan i studentexamen redan idag vara mycket högre.
Jag tänker ändå inte hötta med fingret på språkundervisningen i denna kolumn, utan på - internet. Kan det vara så att allt mera människor tycker att de liksom upplever utlandet hemifrån utan att behöva flytta eller lära sig en massa språk? Kan det vara så att många människor tycker det är tillräckligt med att ta ett billigflyg nu och då till mera eller mindre exotiska ställen? Och kanske de via jobbet reser tillräckligt ändå? Varför bo i Kanada för att se på NHL-matcher? Man ser dem ju via internet ändå. Kan man få en tillräcklig upplevelse utan att anstränga sig lika mycket som man var tvungen att göra tidigare?
Jag tror det ligger någonting i det. Den helt vanliga människan är inte så beräknande att hon för det första skulle sålla ut ämnen som anses "nyttiga" och ägna dem väldigt mycket tid och för det andra göra stora uppoffringar t.ex. i form av flytt till utlandet om man inte är tvungen att göra det. När det ännu på 1960- och 1970-talen var vanligt att människor flyttade in till industriorter efter arbete, så väljer idag många att istället pendla till sina arbeten. Det är lite av samma fenomen. Från en större uppoffring går man till en mindre. I dagens globaliserade värld sprider sig det västerländska välståendet som en likartad matta överallt och stimuli att söka sig till ett helt annat ställe blir mindre. Påståendet att språkintresset plötsligt skulle explodera genom att byta ut svenska mot ryska är felaktigt och leder förbi de egentliga förändringarna i samhället.
Människornas uppfattning om omvärlden omstöps hela tiden och är inte mera den samma som för 20 år sedan.
