Det börjar sakta mak gå upp vad regeringen är ute efter med sin kommunreform. Kommunerna skall bli så stora att det inte mera behövs sjukvårdsdistrikt eller landskapsförbund, inte i alla fall så som vi känner dem idag.Samtidigt för man över makten till städer från landsbygden.
Ingen säger det bara rakt ut. Minister Henna Virkkunen säger dock i en intervju i Hbl den 2.9.2011 att "de nivåer som erbjuder hälso- och sjukvård borde vara två, inte tre som nu.
I stället för att ha kommuner, sjukvårdsdistrikt och stat skulle förnyade primärkommuner ta fler åtaganden". Slip of the tongue?
På svenska betyder det att sjukvårdsdistrikten skall slopas. För att en kommun skall kunna ansvara för mera specialsjukvård, behövs ett underlag på minst 100.000 invånare, om ens det räcker. Då landar vi på så stora kommuner att landskapsförbunden med sina nuvarande gränser blir meningslösa. Ja, då skall de förstås bort också eller så förstoras de intill oigenkännlighet. För Österbottens del gissar jag att det inte ens då handlar om att lägga ihop Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten, utan det kan bli betydligt större områden än så.
Det är med detta för ögonen man måste nalkas den frontalattack som regeringen riktat mot de kommuner som syndar genom att ligga på fel ställe eller vara av fel storlek. Jag tror också att det var med detta för ögonen som Krister Ståhlberg lanserade tanken om tre storkommuner i Svenskfinland, ett förslag som många - enligt mitt tycke - förhastat mejat ner i offentligheten.
Jag är inte heller någon överdriven förespråkare av stora enheter, men man måste sätta frågan i förhållande till att vi kanske inte har ens några sjukvårdsdistrikt eller "egna" landskap i framtiden.
För att ens på något sätt hållas på kartan och ha enheter som på riktigt kan styras tvåspråkigt så är tre storkommuner faktiskt ett helt sakligt förslag. Man skulle på sätt och vis skapa tre landskap. Dessa tre kommuner skulle inte vara värst mycket otympligare än det som regeringen ändå vill skapa. Därför kan jag heller inte förstå att en del nu tycker att dessa storkommuner skulle vara så odemokratiska. Kommuner som baserar sig på pendlingsområde är inte alls mera demokratiska fastän de skulle vara liksom mera cirkulära. I dem skulle det handla om att förskjuta den politiska tyngdpunkten till kärnorten på bekostnad av de övriga. Mera demokratiskt? Nehej.
***
Men jag vill ändå särskilt betona en annan dimension, tidsdimensionen. Jag tycker att vi allt mera glömmer bort vem som skall leva med resultatet av denna reform. Är det de stora årskullarna som skall trygga sin åldringsvård eller är det de som är unga idag som skall förverkliga sina liv genom den? Det är faktiskt de som är unga idag och de som inte ens ännu är födda som skall leva med de långsiktiga konsekvenserna. De stora årskullarna kommer inte att vara med här då mera.
Varför är tidsdimensionen så viktig? För att varje struktur man skapar sätter igång en inre dynamik, en dynamik vars fulla resultat man ser om några decennier. Vad man gör nu ser man det fulla resultatet av om 30-40 år. Om vi gör antagandet att Svenskösterbotten är ett värde i sig som är värt att bevara, så kan man tänka sig de möjliga kommunstrukturerna och ta tidsmaskinen framåt 30-40 år och bekanta sig med det framtida samhället som levt med dessa strukturer under dessa decennier. Ur ett svenskösterbottniskt perspektiv kan den nuvarande kommunstrukturen fungera tämligen väl också då (om man utesluter sådana ekonomiska aspekter som vi inte vet något om), men vi kan anta att regionen förlorat en del av sin rätt distinkta särart.
Tredelningen - alltså en kommun i Sydösterbotten, en i mellandelen och en i norr skulle ge som sannolikt resultat en rejäl försvagning av särarten i mellanregionen, en antagligen ekonomiskt svag kommun i Sydösterbotten och en kommun med klar särart runt Jakobstad, en kommun som dock skulle ha svårt att profilera sig nationellt. Är det det man önskar om man anser att Svenskösterbotten är ett värde i sig som är värt att bevaras? 30-40 år framåt är sist och slutligen inte så långt borta.
Och sen en kommun för hela Österbotten. En rätt stabil helhet också om 30-40 år, naturligtvis med alla de utmaningar som storleken och de interna skillnaderna skulle innebära. En region med särart, ja verkligen, och med en klar profil. En kommun som skulle klara av slopade sjukvårdsdistrikt och landskapsförbund.
Frågan är faktiskt vad vi vill ge dem som kommer efter oss? Då räcker det inte att endast se på det omedelbara behovet att ordna finansiering för den äldreomsorg som de stora årskullarna behöver. Det finns också en tid efter det. Det gäller att höja blicken.
De flesta torde vara ense om att en splittring leder till försvagning. Inre splittring har lett till otaliga rikens fall. Ett är säkert, en splittring nu leder också till försvagning.
