Enligt vårt förmenande

Sju österbottniska röster om kommunernas framtid

Det pågår en kommunreform i vårt land.

Den kommer, för att uttrycka det lite krasst, att drabba både de fattiga och de rika. Det handlar, på ett plan, om skatteunderlag och om förändrade demografiska strukturer. På ett annat plan handlar det om en politisk maktkamp mellan storstad och landsbygd. Centraliseringsivern är påtaglig. Familjegravar som idag ligger i kommunen X kommer i morgon att ligga i kommunen Y. Hälsovård och äldrevård, som idag kostar rätt lite för den enskilde individen, kommer imorgon att kosta betydligt mycket mer. Inte överallt, men på väldigt många ställen.

I många kommuner och städer har man redan sett just den utvecklingen komma. Motståndet på det individuella planet är relativt stort. Ingen människa i staden X vill betala för grannstaden Y:s usla ekonomi eller slösaktiga leverne. Det talas därför om olika former av tvång mot de som opponerar sig. En kommunreform under dessa premisser kräver medborgerligt engagemang, med all säkerhet också folkomröstningar.

Samtidigt måste något göras. Den framtida skattebasen är ett reellt problem. Ett bibehållet välfärdssamhälle kräver vissa uppoffringar. I många kommuner och byar ute i landet pågår en avfolkningsprocess som bara kan beskrivas som dramatisk, eller katastrofal. Städerna i huvudstadsregionen beräknas däremot växa med flera hundra tusen invånare fram till 2030. Hur skall boende och sysselsättning organiseras, hur kollektivtrafik och markutnyttjande? Något måste göras i ett land där invånarna gärna centraliserar sig själva.

Men den kommande reformen kan ändå inte bara handla om specialsjukvård eller om pendlingsområden eller om balansen mellan den privata sektorn och den offentliga. Den måste också handla om identiteter och om språkliga strukturer. Jag känner oro över en reform som bara tycks handla om kvantitet, sällan om kvalitet. Men vilka utrymmen finns det för regionala och lokala identiteter och särdrag i dagens Finland, i ett framtida Finland? Det pågår inte en aktiv debatt i detta ärende, varken på svensk- eller finskspråkigt håll. Att vi alla blir äldre är ett av de mest sinnesslöa argument jag kan tänka mig för en kommunreform med rätt dramatiska implikationer. Hur tråkig måste debatten i vårt land bli innan någon reagerar på allvar?

I denna pamflett skriver sex österbottniska stads- eller kommundirektörer om kommunernas framtid och utmaningar, ur olika perspektiv. De har haft fria händer att välja teman och infallsvinklar. Inbjudan gick till alla direktörer i de en- eller tvåspråkiga kommunerna och städerna i Österbotten. Vi har valt att avsluta pamfletten med en kommentar skriven av en mångårig minister och partiordförande, Ole Norrback. Den gemensamma och förenande faktorn bland de som nu slutligen skriver är olika grader av oro. De formulerar sin oro på svenska. Så är det idag. Man kan gärna fråga sig hur det är, eller snarare blir, i morgon.

Läs hela pamfletten här.

Nils Erik Forsgård