Finska kvinnor positivare till svenskan än männen

E2:s undersökning visar att synen på det svenska i Finland har hållits rätt stabil under det
senaste decenniet. I jämförelse med Magmas egna opinionsundersökningar från år 2008 och år
2013 kan man inte notera några betydelsefulla förskjutningar i vare sig positiv eller
negativ riktning. Ett av de mest uppseendeväckande resultaten handlar dock om det
vardagliga och professionella umgänget mellan finsk- och svenskspråkiga. Ungefär 40
procent av de svarande säger sig inte ha någon som helst kontaktyta till det svenska. Man kan
befara att motsvarande siffra på svenskspråkigt håll är högre än så.  Det saknas alltså, trots
enskilda initiativ, både överlappande perspektiv och fysiska och intellektuella mötesplatser
mellan det svenska och det finska i Finland. Detta måste beskrivas som ett stort problem, ja,
nästan som ett demokratiskt problem. Diskussionen om tvåspråkiga skolor visar på
svårigheten att på något enkelt sätt åtgärda problematiken.

Ser man på mätningen ur ett uteslutande svenskspråkigt perspektiv finns det tre element att
särskilt notera.  Förståelsen för det svenska i Finland vacklar bland män, bland Sannfinländare
och bland individer med lägre utbildning eller med yrkesskoleutbildning. Vi har sett detta i
tidigare undersökningar och nu ser vi det igen. Förståelsen för det svenskspråkiga elementet
tycks också halta bland invandrare som i något skede har gift sig med en finskspråkig gemål,
man eller kvinna. Det är samtidigt värt att notera att de geografiska skillnaderna i attityder är
små: i de östra delarna av Finland är inställningen till svenskan och de svensktalande ungefär
lika positiv (eller negativ) som i övriga delar av landet. Detta kan betecknas som en lätt
överraskande insikt, ja, som en insikt som helt står i strid med generella antaganden och
trosföreställningar. 

Resultaten av denna undersökning tycks också bekräfta ett annat mönster. I tankesmedjan
Magmas så kallade Suomi Nyt / Finland Nu-undersökning om demokratin på våren 2017
(utförd av Taloustutkimus) visade det sig mycket tydligt att det särskilt är den finska kvinnan
som bär toleransens fana. Så visar det sig nu också vara i språkfrågan. Kvinnor tycks rent
generellt ha en mycket mera positiv inställning till svenskan (och till andra språk) än finska
män. Vi kan alltså också på denna punkt inkludera Finland i en större allmäneuropeisk trend.
Det är framför allt lågutbildade europeiska män som väljer extrempartier och som förhåller
sig negativt till minoriteter och till invandrare. Saken kan också uttryckas på detta sätt: utan
kvinnor vore Finland en mycket mörk och mycket dyster plats.

I den tredje delen av undersökningen tangeras frågor som berör språkmajoritetens fördomar.
Frågornas delvisa otydlighet inbjuder till stor spridning i svarspositionerna. Några egentliga
slutsatser kan man inte dra, bortsett då från att också denna helhet verkar bekräfta både ett
geografiskt och ett mentalt avstånd mellan landets finsk- och svenskspråkiga. Förekomsten av
så kallade ”Bästa broder -nätverk” är ingen svenskspråkig specialitet, inget svenskspråkigt
karakteristika. Sådana nätverk, också mellan kvinnor, existerar överallt i vårt land, på alla de
språk som hittills finns officiellt registrerade.   

Vilka slutsatser skall man då dra av denna undersökning? I den finskspråkiga offentligheten
behandlas det svenska i Finland som en fråga om obligatorisk skolundervisning. På
svenskspråkigt håll befarar man att frågan om en så kallad ”pakkoruotsi” döljer en helt annan
agenda, eller ett samtidigt försök att avskaffa svenskan som lagstadgat nationalspråk. En
sådan agenda är dock svår att identifiera bland de etablerade partierna, men den finns kanske
nog hos Sannfinländarna. I e2:s aktuella undersökning ser man att förståelsen för svenskan
som nationalspråk inte är lika stor bland ungdomar som bland äldre, dvs personer över 65.

Denna trend har varit synlig också i Magmas egna tidigare undersökningar.  Frågan är nu
vilken slutsats man kan och skall dra av detta? Ett otvetydigt faktum är att intresset för
svenskan har minskat särskilt bland ungdomar under de senaste åren. Detta beror säkert delvis
på slopandet av svenskan som obligatoriskt språk i studentskrivningarna. Men det beror väl
delvis också på den så kallade digitaliseringen som visserligen nog har ökat färdigheten att
förstå och kanske tala engelska, men som samtidigt verkar ha förlamat intresset för andra
språk.

Likgiltigheten inför främmande språk framstår som en betydande utmaning för
skolmyndigheterna. Det är framför allt inom yrkesutbildningen som språkfärdigheterna är
svaga. Ändå är det just inom den sektorn som språkkunskaper verkligen är en tillgång. I
undersökningsmaterialet säger sig slutligen två tredjedelar av de svarande vara trötta på
diskussionen om relationen mellan det svenska och det finska. Detta styrker tanken att
propagandan mot det svenska kommer från en mycket liten klick fanatiker som döljer sig
bakom anonyma signaturer på hatsajter som Suomi24 eller Hommafoorumi.

Nils Erik Forsgård

Läs hela undersökningen här.