Ledare i Vasabladet 23.1.
Kenneth Myntti
Magmas undersökning visar att svenskan i Finland uppskattas. Alltså kan svenska särlösningar och en ökad exponering av det svenska ytterligare öka majoritetens intresse för svenskheten.
Ett förråat språkbruk på bloggar, chatsidor och i sms-insändare har skapat ett intryck av att den finska folkmajoritetens attityder till finlandssvenskarna och svenskheten i Finland har försämrats under senare år.
Den obehagliga magkänslan har förstärkts av att det svenska till följd av en försvagad, partipolitisk förståelse har lidit många domänförluster.
Det har varit lätt att tro att domänförlusterna är en följd av en allmän försämring av det språkliga klimatet, ja, till och med någon form av medveten fennomansk sammansvärjning mot det svenska.
Men om vi ska förlita oss på den undersökning som tankesmedjan Magma publicerade i onsdags-och det vill vi förstås gärna göra-är så inte alls fallet. Tvärtom visar Taloustutkimus undersökning att de finskspråkigas attityder till det svenska förbättrats under de senaste tolv åren.
Det inger både hopp om och potential till en tryggare, svensk framtid i Finland. Inte minst för att de mest positiva attityderna till det svenska hittas bland de yngre ålderskategorierna, hos kvinnor och folk med högre socioekonomisk ställning.
Hos nuvarande och blivande beslutsfattare, således. Undersökningen visar att de nyhätska attityderna till finlandssvenskarna mer skall ses som en effekt av förändrade informationsstrukturer och mindre som en spegel av verkligheten.
De enda allvarliga orosmolnen i undersökningen gäller dels en känsla hos de finskspråkiga om att svenskans roll och betydelse i Finland minskar, något som i sig kan ge ett tryck på ökade frihetsgrader i svenskundervisningen, dels en misstänksamhet ifråga om invandring. Bara 38 procent är helt eller delvis för att Finland borde öka invandringen.
Attitydförskjutningen över tid har Taloustutkimus kunnat belysa genom att delvis använda samma frågeställningar som Erik Allardt hade i Folktingets undersökning år 1996. Till exempel har andelen finskspråkiga som finner svenska språket som en väsentlig del av det finländska samhället ökat från 70 till 74 procent.
Betydligt färre än tidigare anser att finlandssvenskarna vill isolera sig från den finskspråkiga befolkningen och färre än tidigare tycker också att finlandssvenskarna är högmodiga. EU-inträdet till trots anser många finskspråkiga fortsättningsvis att den nordiska identiteten är viktig.
Speciellt anmärkningsvärt är att hela 65 procent av de tillfrågade kan tänka sig äktenskap med en finlandssvensk och att över en tredjedel är redo att placera sitt barn i en svensk skola eller ett svenskt daghem.
Siffrorna ger en vink om att det finns något i den svenska kulturen som attraherar. Det är värt att ta fasta på.
Samma gäller det ökade intresset för finlandssvensk tv. Att fler än förr uppger att de gärna ser på svenskspråkig tv bekräftar den tendens mediaprofessor Tom Moring har fått fram i andra undersökningar:
Att Finlands svenska television inte hamnade i bakvatten genom digitaliseringen och positioneringen i en egen svensk kanal.
44 procent uppger att de gärna ser på FST5 och nästan lika många upplever att den kanalen ger en annorlunda vinkel på Finland än de andra kanalerna. Moring har säkert rätt i att vi med en kvalitetshöjning inom svensk public service kan ha en hel del nya tittare och lyssnare att vänta från den finska sidan.
I och med att acceptansen för svensk tv och radio överlag är hög kan det speciellt för de ungas del finnas ett glapp att fylla. Här döljer sig antagligen en av nycklarna till den svenska framtiden i Finland.
Invandringen är en annan. På Magmaseminariet där undersökningen offentliggjordes i onsdags betonades finlandssvenskarnas roll som brobyggare och pionjärer ifråga om tolerans gentemot invandrare. Pär Stenbäck varnade dock för att finlandssvenskarna i denna fråga kan få en syndabocksstämpel.
– Det finns en viss risk att vi genom att profilera oss på det här sättet får den stora folkmajoriteten emot oss. Därför borde vi skaffa oss allierade bland invandrargrupper, sa han.
Eftersom hot och möjlighet går hand i hand kan Stenbäck ha rätt, men troligare är att han har fel. Genom en pionjärroll i just invandringsfrågan kan finlandssvenskarna göra sig själva synliga på ett helt annat sätt.
Till exempel lyckades minister Astrid Thors och sfp med besked komma över den finska nyhetströskeln genom en liberal hållning i just invandringsfrågan.
Därför, en slutsats:
Eftersom den bild blogg- och chatvärlden ger av finskspråkigas attityder till finlandssvenskarna inte är representativ finns alla möjligheter till en ljus svensk framtid i Finland. Men det förutsätter att vi, precis som Tom Gullberg konstaterar här intill, inte förringar oss själva utan att vi tvärtom gör det finlandssvenska persprektivet i Finland så synligt som möjligt.
I svensk public service, i tolerans och frisinne, i politiskt pionjärskap och ett avvikande perspektiv. I särlösningar, typ FST5, som framhäver det svenska och gör det avvikande tillgängligt för en stor, nyfiken befolkningsmajoritet i Finland. Finlandssvenskarna har ingen anledning att förminska sig själva.
