Ett tvåspråkighetsprogram behöver vi inte. Det som behövs är ett program för hur nästa regering kan vända den starkt negativa utvecklingen vad gäller svenskans ställning som samhällsbärande språk, skriver Kennth Myntti i Vasabladets ledare 21.5.
"Språklig tonvikt. Den nya styrgruppen borde lista förutsättningarna för svenskan som ett samhällsbärande språk i Finland.
Då Svenska Finlands folkting uppvaktade republikens president Tarja Halonen i februari 2009 kom parterna överens om att Folktinget tillsammans med presidentens kansli ska åstadkomma ett utvecklingsprogram för det tvåspråkiga Finland.
Sedan blev allt knäpptyst och stilla.
Först i april 2010 tillkännagavs att Markus Österlund hade utsetts till programchef och i förrgår lanserades president Martti Ahtisaari som ordförande för en styrgrupp under bildning.
Något utkast till program presenterades inte. Vad har Folktinget sysslat med under det dryga år som har förflutit från idé till handling?
Visst är det bra att det äntligen börjar dra ihop sig, men med tanke på all att problemet med svenskans kräftgång är skriande har byråkratins kvarnar varit oförsvarligt långsamma.
Alternativt har tinget något i säcken det ännu inte vill berätta om. Rättare sagt - det bör Folktinget ha med tanke på att Martti Ahtisaaris fullspäckade kalender tydligen inte tillåter mer än ett par-tre höstliga möten.
Handlingsprogrammet för ett tvåspråkigt Finland ska vara klart vid årsskiftet för att vara tillämpbart i regeringsförhandlingarna efter riksdagsvalet våren 2011. Alltså brinner det i knutarna.
Det aktuella handlingsprogrammet kunde knappast ha fått någon bättre galjonsfigur än Martti Ahtisaari. Men ännu viktigare vore faktiskt att handlingsprogrammet undviker fallgroparna på vägen.
En sådan grop döljer sig i själva begreppet tvåspråkighet, som ofta har dragits fram som ett rättesnöre i vårt land, men som i praktiken har inneburit en svensk-finsk språkbytesprocess.
Ett sådant program behöver vi inte. Det som behövs är ett program för hur nästa regering kan vända den starkt negativa utvecklingen vad gäller svenskans ställning som samhällsbärande språk. Ambitionen kommer av allt att döma att förutsätta en egen ministerportfölj.
Det föreligger också en fara i att arbetet med handlingsprogrammet blir mer en imagekampanj än en politisk aktion i syfte att rent konkret åtgärda bristerna i lagstiftningen och tillämpningen av lagstiftningen visavi de språkliga aspekterna. Bland svenskspråkiga i vårt land finns, beklagligt nog, just nu en utbredd uppfattning om att det talas för mycket om de juridiska aspekterna.
Ett land ska med lag byggas. Att programchefen Markus Österlund i TV-Nytt antydde att ha vill föra ner diskussionen på en praktisk nivå kan i värsta fall innebära att det här blir en till i raden av Folktingets många sist och slutligen rätt betydelselösa imagekampanjer för Finlands tvåspråkighet.
Ahtisaaris propåer om att invandrare i svenska områden borde erbjudas möjlighet att lära sig svenska framom finska gav hopp om motsatsen.
Det är exakt den typen av initiativ som för Finland bort från den chimära tvåspråkigheten."
http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=113878
