Ett självständigt Katalonien otänkbart för Madrid

Under flera decennier vande vi oss vid att det var baskerna i norra Spanien som kämpade hårt för självständighet, inte primärt katalanerna. 

Nu verkar situationen vara den omvända. 

Enligt en opinionsundersökning i tidningen El Correo i Bilbao vill idag bara 18 procent av baskerna se ett självständigt Baskiskt territorium. 

Det styrande baskiska nationalistpartiet verkar nöja sig med ett konstitutionellt erkännande som identifierar Baskien som en separat nation inom Spanien. 

Detta erkännande skall dock också garantera en baskisk autonomi och en ny form av jämlikhet mellan Bilbao och Madrid. 

Det katalanska argumentet för självständighet är tvåfaldigt: det är demokratiskt och det är ekonomiskt. 

Ekonomin baseras på argumentet att Katalonien (enligt Raül Romeva) svarar för 25 procent av Spaniens totala BNP och för 2 procent av EU:s BNP. Alltså måste katalanerna få kontroll över sina egna pengar.

Det är demokratiskt såtillvida att de styrande i Barcelona anser självständighetsrörelsen vara en folkets och massornas rörelse, ett slags massornas uppror, där politikernas handlingar bara svarar mot ett folkligt krav eller behov.

Ingen vet hur den katalanska självständighetsprocessen kommer att sluta. 

Känslorna svallar höga. 

Det finns, vågar jag tyvärr påstå, en uppenbar risk för våldsdåd. 

Katalanerna räknar med att kunna rösta om självständighet i september 2017.  

Den katalanska befolkningen är tudelad i självständighetsfrågan.

Enligt Raül Romeva räcker en seger med 50,01 procent av de avgivna rösterna för att provinsregeringen skall kunna deklarera av självständighet.

Regeringen i Madrid slåss med alla tillgängliga konstitutionella medel mot planerna på en folkomröstning och kommer förstås att i Bryssel blockera alla vidare katalanska självständighetsplaner. 

Detta vet regeringen i Barcelona. 

Frågan som då uppstår är denna: är de högljudda självständighetssträvandena bara ett högt politiskt spel för att få Madrid att sitta ner vid förhandlingsbordet och för att därmed skapa bästa möjliga förhandlingsposition för de katalanska förhandlarna?

Det återstår att se. 

Hittills har regeringen i Madrid behandlat katalanerna på samma sätt som man en gång behandlade terroristerna inom den baskiska separatiströrelsen ETA: med total tystnad och med en vägran att förhandla i självständighetsfrågan. 

Spanien går in i ett dramatiskt 2017.

 
Magmas diskussionstillfälle om Katalonien, den 26.10.2016 med Raül Romeva Rueda, utrikesminister med ansvar för förvaltningsfrågor och transparens i den katalanska provinsregeringen, kan ses i sin helhet här.