Grävande journalistik – när den är som bäst

Den svenska journalisten Lena Sundströms reportagebok "Spår" berättar historien om hur tre reportrar på TV4:as Kalla Fakta-redaktion i en rad program 2004–2005 avslöjade hur CIA-agenter arbetade på svensk mark och hur regeringen i hemlighet avvisade två män till tortyr i Egypten

De skickas till tortyr med svenska diplomaters och departementtjänstemäns goda minnen. Tre reportrar avslöjar att lagar och regler inte är lika för alla. Mänskliga rättigheter kränks med inblandning på regeringsnivå.

I boken beskriver Lena Sundström världen efter den 11 september, då inte minst USA misstänkliggjorde alltför många, alltför godtyckligt och alltför löst baserat på utseende, namn, nationalitet och religiös tillhörighet. Början av 2000-talet blev en tid då USA gav sig in i ett krig mot terrorismen och det blir uppenbart i Spår att Sverige inte klarade att stå emot när det behövdes hjälp för att utvisa människor till säker tortyr.

Kriget mot terrorismen satte rättsstaten ur spel och skapade ett globalt undantagstillstånd. Under några år i början av 2000-talet kidnappade CIA misstänkta terrorister över hela världen och tvingade regeringar att utlämna personer som USA trodde hade kopplingar till al-Qaida. De gripna flögs till hemliga amerikanska militärfängelser eller till allierade i kriget mot terrorismen, länder som Egypten eller Uzbekistan. Misstänkta förhördes och torterades, en del försvann.

Den före detta CIA-agenten Bob Baer uttryckte saken frankt i en intervju 2005: ”Om du vill att fångarna skall utsättas för seriösa förhör, skicka dem till Jordanien. Om du vill att de skall torteras, skicka dem till Syrien. Och om du vill att de skall försvinna – och aldrig någonsin återkomma – skicka dem till Egypten.”

Spår är en viktig bok. En bok som visar att det är alltför lätt att gömma sig bakom byråkrati, diplomati och paragrafer.

Undersökande reportage kan liknas vid detektivarbete. De består av tröstlöst sökande i handlingar, intervjuer, stängda dörrar, nya uppslag, nedslående återvändsgränder, men också av dramatiska ögonblick när någonting lossnar, och det stora avslöjandet är nära förestående.

Det är denna dramaturgi som Lena Sundström förtjänstfullt renodlat i Spår.

I Spår skriver Lena Sundström om avvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery, en bok som levandegör ett stycke viktigt journalistiskt arbete. Boken för tankarna till Alla presidentens män, Bob Woodwards och Carl Bernsteins bok om Watergateskandalen, som 1976 blev storfilm med Robert Redford och Dustin Hoffman i huvudrollerna.

I Spår finns samma envisa, närmast maniska, grävande. Samma övertygelse om journalistikens värde. Och samma arroganta lögner från dem som sitter vid makten; även om Nixonadministrationens moraliska kollaps inte är jämförbara med den svenska regeringens naiva agerande i förhållande till den amerikanska underrättelsetjänsten och den egyptiska regimen under Mubarak.

Ju mer makten vill mörklägga sina egna rättsövergrepp, desto viktigare och mer riskfyllt blir journalistens jobb. Tyvärr har detta aldrig varit farligare än i vår nya, skyddade värld. Snowdenaffären är ett annat exempel på hur västvärlden kan svika sina egna ideal om öppenhet och fri information.

Spår är värd att läsa. Dels för berättelsens skull, dels för att boken levandegör ett stycke viktigt journalistiskt arbete och därmed visar vad journalistik faktiskt handlar om – att systematiskt granska makten. Det behöver vi bli påminda om i en tid när undersökande journalistik allt oftare sätts på undantag.

Spår
Lena Sundström
Natur & Kultur, 2013