Se upp för klyschorna!
Munviga populister illustrerar komplicerade samhällsproblem genom att komprimera dem till korta, snärtiga meningar. Samtidigt förenklas problemen och i värsta fall blir det omöjligt att föra en seriös diskussion. Att "invandrarna stjäl våra jobb" kan låta logiskt om man tror att antalet arbetsplatser är konstant, men sådan är inte arbetsmarknaden.
Men det är inte bara populistiska partier som förenklar verkligheten, samma tendens finns också i etablerade partier. Näringslivets tankesmedja EVA gav nyligen ut en pamflett kallad "Ajatusten alennusmyynti", tankar på rea (www.eva.fi). I den nagelfar journalisten och provokatören Tuomas Enbuske ett antal lösa påståenden som figurerar i dagens ekonomiska debatt och pekar på tankefelen i resonemangen. Som att "smått alltid är vackert" i företagsvärlden. Eller att "kapitalismen lockar fram det sämsta i människan". Eller att "välfärdsstaten håller på att monteras ned". Det sistnämnda påståendet används ofta i debatten både här och i Sverige, men Statistikcentralens siffror visar att en klart större andel av bruttonationalprodukten går till hälsovården nu än under högkonjunkturen 1985.
Tyvärr gör sig krossaren av myter, Tuomas Enbuske, skyldig till en del populism också själv. Han vaskar fram och bemöter myter omhuldade av vänstern, men far varsamt fram med de klyschor som högerpolitiker och näringslivet gärna odlar. Läser man Enbuskes pamflett får man lätt uppfattningen att det är politikerna som bär skulden till finanskrisen, att strävan efter ökad jämställdhet leder till ekonomiskt förfall och att nyheterna om företagsskandaler egentligen bara visar att de skyldiga alltid åker fast. Tala om populistisk bevisföring!
Ändå är Enbuskes pamflett en nyttig genomgång av tomma fraser i den politiska debatten. På sitt raljerande sätt visar han hur förenklade påståenden uppstår, hur de kan bemötas och hur de sedan kan smulas sönder. Återstår för vänsterns tankesmedjor att utöka samlingen av klyschor värda att genomskådas. Och varför inte för de grönas och centerns, likaså.
Att gå åt fraser och myter i de egna leden är inte lätt. Alla samhällen, grupper, partier och samfund upprätthåller vedertagna sanningar som inte borde ifrågasättas. Tankesmedjan Magma har ifrågasatt vedertagna sanningar några gånger, i rapporter som "Varför irriterar finlandssvenskarna", "Frivillig svenska?" och "En- eller tvåspråkiga lösningar", och responsen har varit mångskiftande. Vissa finlandssvenskar välkomnar den självkritiska diskursen, andra klagar högt och ljudligt på att Magma skadar svenskans sak.
Men ingen sak är så självklar, ingen sanning så absolut, att en gnutta självkritik leder till bestående skada.
