Seriösa beslutsfattare svajar hit och dit, styrda av irrationella krafter.
De flesta av oss vill gärna framstå som kloka och rationella beslutsfattare som inte låter känslan, slumpen eller nyckerna styra besluten. Under årtiondenas lopp har psykologer, ekonomer och andra författare analyserat människans förmåga att agera rationellt, och frågan har inte blivit mindre aktuell på sistone. Man behöver bara granska de processer som ledde till finanskrisen 2008 för att tvivla på rationaliteten hos politiska och ekonomiska beslutsfattare - hur ska man annars förklara att amerikanska banker beviljade lån på löpande band till panka bostadsköpare eller att Grekland lånade pengar för skrytbyggen som nationen aldrig har råd att betala för.
De senaste åren har många författare behandlat det irrationella beslutsfattandet som fenomen. Till de kändaste hör Nassim Nicholas Taleb, mannen som lyfte fram de svarta svanarna. Hans "Black Swans" bör inte förväxlas med den balettinspirerade filmen med samma namn, för Taleb beskriver de slumpartade händelser som förändrar historiens gång. I hans värld styr slumpen i hög grad beslutsfattandet. Tim Harford, the Undercover Economist, driver med människans ologiska handlande, men ser i sin bokserie en röd tråd i all denna brist på logik. Enligt Harford finns det starka intressen som driver på det irrationella, för här finns pengar att hämta.
Till de senaste i raden av författare som betraktar varats olidliga ologiskhet hör Ori och Rom Brafman, den förre ekonom, den senare psykolog. I boken Sway - the Irresistible Pull of Irrational Behaviour fäster de uppmärksamheten vid olika krafter och faktorer i människans liv som får henne att avvika från den tidigare utstakade kursen. Genom praktiska exempel från militärens, flygtrafikens, ekonomins, politikens och sportens område visar författarna hur folk som vanligen handlar eftertänksamt plötsligt låter sig påverkas av plötslig ingivelse eller mycket subjektiva värderingar.
Några av exemplen förefaller tillspetsade, andra är intressanta. Mest fascinerande är författarna då de skildrar fällorna som beslutsfattare kan hamna i som en följd av tidigare beslut: Om vi har investerat en miljon i ett projekt som visar sig gå åt pipan kanske vi investerar lite till i hopp om att rädda det som räddas kan, också om utsikterna är dåliga. Tänk på den förtvivlade spelaren vid rulettbordet som räknar med att vinna storvinsten med de allra sista spelmarkerna. Eller tänk på alla finansministrar som nu satt sin prestige på spel för att rädda det konkursfärdiga Grekland genom att låna ut ännu lite till, samtidigt som landet sjunker allt djupare ner i skuldträsket på väg mot den oundvikliga skuldsaneringen...
Författarna ger historiska exempel på hur svårt det är att lösgöra sig från kriser och konflikter efter att den verksamhet, som ursprungligen föreföll logisk, med tiden blir allt svårare att motivera. President Lyndon Johnson klarade inte av att lösgöra USA från Vietnamkriget förrän kostnaderna, både de humanitära och ekonomiska, stigit till astronomiska mått. Liknande mönster såg vi i George W Bushs hantering av Irakkriget. I mindre skala skönjer vi mönstret i människans handlande i det dagliga livet: Vi ger oss in i projekt med stor iver eftersom vi tror på dem, vi blundar för de negativa signalerna som blir tydligare efter hand, och vi fortsätter trots våra vänners kritiska kommentarer, för vi har redan investerat så mycket prestige eller pengar i projektet att vi bara inte kan ge upp.
Ori och Rom Brafman ger ett matematiskt exempel på den situation som den intet ont anande människan kan hamna i: Föreställ dig en auktion där föremålet som bjuds ut är en 20-dollarssedel. Budet startar från en dollar och kan höjas med en dollar åt gången. Reglerna för auktionen är följande: den som bjuder högst får 20-dollarssedeln och den som gav det nästhögsta budet måste betala det han bjudit utan att få något i gengäld. Låt oss säga att budgivningen stannar vid 15 dollar. Då får "vinnaren" 20-dollarssedeln för 15 dollar medan "förloraren" som bjöd 14 dollar tvingas betala 14 dollar för sitt bud.
Men faktum är att budgivningen inte stannar vid 15 dollar. Aldrig.
Förutsatt att deltagarna inte anar oråd från början blir förloppet vanligen följande: Först stiger buden snabbt. 1, 2, 3 och 4 dollar är struntsummor i utbyte mot en 20-dollarssedel, och den potentiella förlusten är obetydlig. Men när budet närmar sig 15 dollar händer någonting. Budgivarna står med ena foten i fällan och inser att de inte kommer loss. Författarnas erfarenhet är att budgivningen fortsätter långt efter 20 dollar, eftersom förlusten känns så obehaglig. Det känns bättre att gå vidare med budgivningen i hopp om att de(n) andra ger upp och accepterar den allt dyrare förlusten. Pröva själv med några vänner om ni inte tror det!
I boken om människans svajande logik skildras hur vi låter våra beslut styras av fördomar, auktoriteters påståenden, känslosvall eller grupptryck. Vissa exempel väcker utan tvivel reaktionen "jag skulle nog inte reagera sådär". Men efterhand, när man läst tillräckligt många exempel från det verkliga livet och från olika länder, minskar antagligen de flesta läsares självsäkerhet. På någon punkt har vi ju alla våra svaga sidor. Bokens källhänvisningar med noggrann information om fallstudier och experiment ter sig aningen skrämmande.
Några exempel känns onekligen grovt förenklade, andra förefaller mycket amerikanska, men den omfattande internationella notapparaten gör att allt inte kan bortförklaras med ursäkten "det där gäller inte oss och absolut inte mig". Människan kan försätta sig i situationer som är svåra att slingra sig ur med hedern i behåll. Annars skulle vi inte uppleva ständiga små och stora ekonomiska kriser, och de militära konflikterna skulle inte bli så segslitna. Rätt långt drivs människan av driften att dölja att hon egentligen handlat dumt ända från början.
Sway är en underhållande bok som inte behöver tas på fullt allvar, trots det allvarliga underliggande budskapet. Den är en hälsosam påminnelse om att stora politiska, ekonomiska och militära beslut som ser ut att vara helt logiska kanske inte alls är det. För att inte tala om allas våra egna små beslut.
Ori Brafman och Rom Brafman: Sway – The irresistible Pull of Irrational Behaviour, Virgin Books 2009, 206 s.
