Ofattbara Nordkorea

"In accordance with the nature of its socialist system, the Government of the Republic defends and protects the interests of workers, peasants and intellectuals and all other working people who have become masters of state and society, free from exploitation and oppression."

Så presenteras landet på den officiella webbplatsen för den Demokratiska folkrepubliken Korea (www.korea-dpr.com). Människornas och arbetarnas land där det "inte förekommer någon människorättsfråga eftersom alla lever ett värdigt och lyckligt liv", enligt landets föregående ledare Kim Jong Il.

Journalist Blaine Hardens nya bok om Shin Dong-hyuk berättar en annan historia. Shin anses vara den första som fötts i ett av Nordkoreas värsta arbetsläger för politiska fångar men lyckats fly. Tillsammans med en annan nyligen utkommen skrift, The Hidden Gulag sammanställd av David Hawk, målar böckerna upp en brutal motpol till den glansbild som Nordkorea utåt presenterar.

The Hidden Gulag är en dokumentation över Nordkoreas brott mot mänskliga rättigheter. I den nya versionen (första utkom 2003) ingår vittnesbörd från sextio nordkoreaner som mot internationella konventioner hållits inspärrade i någon av Nordkoreas många arbetsläger och andra straffaciliteter. Tillsammans med bilder tagna via Google Earth - där ex-fångar har kunnat peka ut exakt var vilka byggnader, avrättningsplatser, interna fängelser finns - bildar berättelserna en hög med bevis som torde vara rätt svåra att argumentera emot. Den Nordkoreanska regimen håller dock fast vid att arbetslägren inte finns och att landet inte har några politiska fångar.

Upp till 200 000 mänskor beräknas i dag befinna sig i landets sex olika arbetsläger. Man beräknar att det största av dessa till sin yta är större än Los Angeles; alltså enorma områden som är så gott som självförsörjande med odlingar, gruvdrift, skolor och fabriker, som de svultna fångarna jobbar långa dagar på. Det är vanligt att fångarna inte ställs inför rätta innan de sänds till lägren, eller dör innan de blivit informerade om varför de är där (de flesta dör innan de hunnit fylla 45). Du behöver heller inte heller själv ha gjort dig skyldig till något brott, det räcker att någon från din familj anses ha gjort det: enligt Nordkoreas grundare och Republikens evige president (trots att han dog 1994) Kim Il Sung går synden i arv i tre generationer. Säden av denna synd måste elminineras. (Vilket också innebär att barn som förds som ett resultat av (påtvingat) umgänge mellan vakter och fångar dödas. Likaså barn som föds med en kinesisk far; avhoppare till Kina kan fängslas och sändas till ett arbetsläger. Många vittnar om att gravida kvinnor tvingas till abort, och barn som föds av dessa "återförda" kvinnor dödas).

I Shins fall bestod släktsynden i att två av hans farbröder avhoppat till Sydkorea under Koreakriget på 1950-talet. Shin uppskattar själv att den "skola" på omkring tusen barn som han gick i i lägret, där de lärde sig väldigt lite för att i tonåren börja arbeta på heltid, var alla sådana som fötts på området. Skolan fanns alltså inte till för omskolning av kriminella ungdomar eller vuxna, utan för tusentals oskyldiga barn som skolades till slavarbete. Ingen av barnen visste något om ett liv utanför lägret, för att inte tala om utanför Nordkorea.

Blaine Hardens bok är inte en enkel sensationsbok om en osannolik överlevnadshistoria. Det mest givande med boken är hur den på ett tillgängligt sätt erbjuder information om hur Nordkorea fungerar, både politiskt och ekonomiskt. Intressant är inte minst hur det socialistiska landet byggts upp med hjälp av ett klassystem som bygger på blodsband. Den klass du tillhör avgör inte bara din levnadsstandard och dina utbildningsmöjligheter, utan också var du kan bo. I huvudstaden Pyongyang har den lägsta kasten, "fiendeklassen", ingen plats. I stället har många som anses tillhöra denna klass omlokaliserats till landets mera avlägsna områden. Medlemmar av denna klass har heller inget tillträde till universitet.

Landet är alltså uppbyggt enligt ett slags segregationssystem, där de mera lyckligt lottade både har tillgång till största delen av landets knappa förnödenheter och möjligheter till både utbildning och arbete. Största delen av landsbygden är dock full av misär, vilket i en situation som Shins då han flytt från lägret gör det lättare att gömma sig: de flesta andra går också i slitna trasor och söker efter både mat och arbete. På så sätt öppnar Shins historia ett fönster till ett ännu större fängelse - ett Nordkora där människan inte är mera värd än den lojalitet som hon (och hennes släkt) visar regimen.

Samtidigt är Hardens bok en historia om (bristen på) mänsklighet, och hur man kan lära upp människor till att känna vare sig skuld eller medlidande. Det framgår tydligt även i intervjuer med före detta fångvakter: att visa medlidande är straffbart och gör dig snabbt själv till fånge. Att Shin själv var ansvarig för att hans mor och bror avrättades berättar han inte förrän efter ett år av samtal med Harden. Så djupt rotad sitter överlevnadsinstinkten som i stället fick honom att känna ilska och avsky gentemot sin mor och bror som täcktes sätta honom i fara genom sina egna rymningsplaner. Då var det bättre att tjalla på dem med hopp om att få lite mera mat som tack.

Själv menade Shin att han först under livet efter lägret fått lära sig att människor litar på varandra, och känner omsorg för varandra. "Jag utvecklas från att ha varit ett djur", säger Shin själv i boken. "Ibland försöker jag skratta och gråta som andra människor bara för att se om det känns på något sätt. Men det kommer inga tårar, det kommer inget skratt". Men inte bara Shins brist på känslor berör, utan också Sydkoreanernas trötthet på den Nordkoreanska frågan. Trots att landet länge erbjudit stor hjälp till Nordkora och kontinuerligt stöder avhoppare som lyckats ta sig till söder, är det sydkoreanska folket inte speciellt pigga på att engagera sig. Även om folket är för en sammanslagning mellan de två länderna vill många helst att det inte ska ske under deras livstid, eftersom det skulle innebära alltför stora kostnader för det snabbt utvecklade allt mer västerländska landet.

Kim Jong Ils död år 2011 hoppades många att skulle innebära en mera demokratisk och öppen riktning för Nordkorea. Med sin stil, sin unga synliga fru och moderna inställning till exempel till kvinnors klädstil (de får använda byxor på offentliga tillställningar) har sonen Kim Jong Un uppvisat ett sinne för image. Men liksom Blaine konstaterar annanstans (se nedan, 1) har detta inte haft några politiska konsekvenser: landet har tvärtom blivit mer avskärmat och gränserna svårare att passera än under hans far Kim Jong Ils tid. Men interna förändringar har redan satt igång: efter den stora svältperioden under 1990-talet och de något porösare gränserna mot Kina har en intern grå marknad vuxit fram. En hel del av den mathjälp som västvärlden försåg Nordkorea med tidigare såldes på svarta marknaden, och köpmän som sålde varor från Kina blev allt vanligare. En sorts inofficiell frihandel hade uppstått.

I Helsingin Sanomat 26.9.2012 förutspår Röda Korsets representanter för Nordkorea en ny katastrofvinter för landet detta år, efter att ca en femtedel av årets skörd förstörts av översvämningar. Redan nu beräknas ca en tredjedel av barnen i Nordkorea vara undernärda. Representanterna berättar att man inom landet nu diskuterar möjligheten att frigöra en del av jordbruket så att jordbrukare - med moroten om att själva få behålla en större del av skörden - skulle börja producera mera.

Det är alltså helt möjligt att en långsam - om än mycket långsam - förändringsprocess håller på att ta form i det stängda landet. Det skulle inte vara en dag för tidigt. Förekomsten av hemliga arbets- eller koncentrationsläger i Nordkorea kan inte skiljas från hur landet styrs i övrigt. De vittnesmål som står att läsa i både Hardens bok och The Hidden Gulag påminner mycket om rapporter från andra koncentrationsläger, så som de under Hitler eller Stalin (t.ex. Varlam Shalamovs välskrivna berättelser från Kolyma).

Den största skillnaden är ändå att lägersystemet i Nordkorea pågått i över 50 år, och pågår fortfarande.

---

1) www.foreignpolicy.com/articles/2012/07/26/north_korea_s_extreme_makeover?page=0,1

Blaine Harden (2012) Escape from Camp 14: One man's remarkable odyssey from North Korea to freedom in the West, London: Mantle.

På finska: Leiri 14 - pako Pohjois-Koreasta, med kommentar av Frank Johansson, Gummerus.

David Hawk (2012) The Hidden Gulag. The lives and voices of "Those who are sent to the mountains", (Second edition), a report by the Committee for Human Rights in North Korea www.hrnk.org/uploads/pdfs/HRNK_HiddenGulag2_Web_5-18.pdf .