Guy Fawkes, mannen som ville spränga brittiska parlamentet och kungen i luften år 1605, har 300 år senare blivit en hjälte för många. Tillsammans med andra sammansvurna hade den forna legosoldaten samlat sprängämnen i en källare under Westminster Palace och han var den som skulle tända luntan vid öppnandet av parlamentet. Konspirationens syfte var att utplåna landets elit och återföra det till katolicismen. Populär blev han inte då, årsdagen av den misslyckade kuppen harsedan dess firats med bål, där Fawkes-dockor i olika dresser har bränts, och med fyrverkerier.
Guy blev på 1800-talet ett uttryck för en konstigt klädd person, men i amerikanskan förlorade ordet med tiden sin nedsättande klang och kom att användas om vilka män som helst. Nu har Guy Hawkes rehabiliterats i de mest skilda kretsar. Stiliserade Guy Fawkes-masker bärs av demonstranter som vill vara anonyma, samtidigt som de vill framföra ett budskap. Det budskapet är inte längre papistiskt, utan numera snarare anarkistiskt. Man vänder sig mot upphovsmannaskydd och kräver fri kopieringsrätt och kunde därför i politiken ofta representeras av de nya piratpartierna. Men också inom andra kretsar har man identifierat sig med Guy Hawkes, t.ex. inom Occupy Wall Street-rörelsen.
I Britannien har en ny Fawkes dykt upp i politiken. Det högerpopulistiska partiet Ukip gick fram starkt i lokalvalet i början av maj och ökade antalet platser i lokalråden från 8 till 147. En av de 147 är Philip Fawkes, som enligt Ukips ordförande Nigel Farage har "upprorets blod" i sina ådror eftersom ha skulle vara en direkt ättling till Guy Fawkes. Inom Ukip har man redan före framgången i lokalvalet talat om hur man borde få in en Fawkes i parlamentet igen. "Var Guy Fawkes den sista som kom in i Westminister med ärligt uppsåt?", har Farage frågat.
Tydligen är det försöket att ta kål på eliten på ett såhär spektakulärt sätt som gör Guy Fawkes till en hjälte för så många. Det är ett gemensamt drag för populistiska partier att tala för "folket", men sparka uppåt, mot "eliten", och nedåt, mot invandrare och andra svaga minoriteter. Till eliten anknyter numera också EU som en speciellt ondskefull struktur, dagens Guy Fawkes skulle därför försöka spränga någon EU-byggnad i Bryssel i luften.
I lokalvalet fick Ukip 23 % av rösterna, medan labour fick 29 %, de konservativa 25 % oc liberaldemokraterna 14 %. Eftersom Ukips främsta programpunkt varit motståndet mot EU befarar många att partiet går framåt ytterligare i EU-valet i jun i 2014 och kanske blir största parti i det valet. Partiet har redan drivit premiärminister David Cameron till en ännu mer EU-kritisk linje än han tidigare haft. Populistiska partier brukar försvara välfärden åtminstone till namnet, men på den punkten har Ukip inte alls lyckats mildra Camerons hårda linje.
På sin webbsida förklarar Ukip att "EU bara är det största symptomet på det verkliga problemet - hur vår demokrati stulits av en mäktig, avlägsen politisk 'elit' som glömt att dess uppgift är att tjäna folket". Citatet återges i en kommentar från den brittiska tankesmedjan Counterpoints stora projekt kring högerpopulism i tio länder i Europa. Just denna tanke är karakteristisk för alla dessa partier, däremot har partierna också sina nationella särdrag. För Ukips del ser Counterpoint en speciell brittisk blandning av "Rule Britannia"-patriotism och brittiskt sinne för fair play.
Samspelet mellan högerpopulismens stora allmänna linjer och de nationella särdragen hos de enskilda partierna och deras anhängare i tio länder utforskas i projektet med olika metoder. Ett av länderna är Finland, och där är också Magma är med på ett hörn. Speciellt för Finland är den snabba omvandlingen från bondesamhälle till högteknologisk stat inom en generation. Många har känt att de inte hunnit med i utvecklingen, och det är speciellt denna grupp som sökt sig till vårt populistiska parti, sannfinnarna. Journalisten Johanna Korhonen har skrivit projektets rapport om Finland och där skriver hon bl.a. om männen som av strukturomvandlingen tvingats från landsbygden till städerna, där de har begränsade möjligheter att ge utlopp för sin flit och sin kreativitet och därför ofta i stället slötittar på TV och attraheras av de allra enklaste budskapen, t.ex. sådana som utmålar globaliseringen och EU och invandringen som bovarna i dramat.
För Sveriges del har Göran Rosenberg skisserat upp den historiska bakgrunden till populismens framväxt och ser dels protesterna mot nedmonteringen av välfärden, dels en perverterad nationalism som huvudorsaker till Sverigedemokraternas framgångar. Korhonens och Rosenbergs skrifter, liksom material om bl.a. högerpopulismen i Nederländerna, Frankrike och Grekland, kan laddas ned på http://counterpoint.uk.com. Tilläggas bör kanske att ifall Guy Hawkes-masker dyker upp vid demonstrationer i Finland kommer de knappast att bäras av högerpopulister, de godkänner nog inte den sortens internationella upptåg,utan snarare av teknoanarkister.
