Vilka krav ställer vi på hjältar? Hur felfri måste människan vara för att belönas med epitetet hjälte? Frågan har fascinerat författare och läsare genom tiderna, för alla vet att ingen människa är perfekt. Ändå envisas memoarförfattare med att framstå som långt bättre än de varit. Den religiösa litteraturen talar gärna tyst om stora gestalters mörka sidor för att inte skapa en disharmoni som försvagar det religiösa budskapet. De skönlitterära författarna och biograferna älskar däremot just dissonansen. För det är ju kontrasten mellan gott och ont; mellan ljus och mörker, som är så fascinerande.
I sin senaste roman Keltens dröm lyfter nobelpristagaren Mario Vargas Llosa fram den mångbottnade människan. Hennes motiv kan ursprungligen ha förefallit goda. Men granskad i efterskott och belyst av efterklokhetens obarmhärtiga strålkastarljus framstår hjälten i en annan dager. Den biografiska romanen om den irländske diplomaten Roger Casement handlar om en man som uppoffrar sig själv men som samtidigt tar för sig av livets goda. Var han en hjälte som räddade tusentals liv eller en förrädare som orsakade tusentals människors död? Svaret blir oundvikligen "både och". I det verkliga livet fick Casement en hård dom. Bokens läsare tvekar, för i Vargas Llosas biografiska version av Casements livsgärning är huvudpersonen mer välgörare än skurk.
Casement föddes på Irland år 1864 under en tid då den gröna ön hörde till det brittiska imperiet. I unga år reser han till Afrika för att delta i det han ser som en fredlig kolonisering av förvirrade infödingar som inte förstår sitt eget bästa. Han hamnar i belgiska Kongo och får bekanta sig med den belgiska konungens personliga rike. I jakten på naturrikedomar förslavas lokalbefolkningen samtidigt som den omvänds till kristendomen. Kolonisatörernas grymhet är nästan obeskrivlig, för arbetskraften verkar vara obegränsad, och arbetare som stupar efter alltför många piskrapp ersätts snabbt av nya. Casement är inte sen att ta ställning. Han börjar kartlägga de omänskliga förhållandena på gummiplantagerna. Ibland tvingas infödingarna sälja sina barn som slavar för att uppnå de kvoter som gummibaronerna tvingar på dem. Emellanåt måste männen ge sina fruar och barn som gisslan när gummiföretagen vill höja arbetstakten och produktiviteten.
Omskakande erfarenheter
Roger Casement är en ädel själ driven av ett rättvisepatos, men han är också förbryllad och omskakad. Han tror på den västerländska civilisationens välsignelse i en vildmark där kannibalismen florerar. Men det tycks inte gå att civilisera denna mörka kontinent med hjälp av goda europeiska världsförbättrare, eftersom många av dem dukar under för strapatserna. Är det kanske så att det behövs äventyrslystna, starka men giriga kolonisatörer för att uppnå resultat? Casement tvekar, men väljer sida och tar ställning mot girigheten och slaveriet. Han kommer i kontakt med den polsk-brittiska författaren Joseph Conrad och förser honom med den kunskap om folkmordet i Kongo som blir stommen i romanen Mörkrets hjärta. Den boken blir både litterär succé och väckarklocka. Conrad och Casement avslöjar kolonialismens avigsidor för de européer som hyllar människovärdet.
Roger Casement blir en hyllad hjälte i Storbritannien, en tidig förkämpe för de mänskliga rättigheterna och en ofta anlitad föreläsare. Men vad hans beundrare då ännu inte känner till är hans njutningslystnad. Under sina resor runt Kongo, då han med helig ilska tecknar ned kolonisatörernas grymheter, drar han själv nytta av den frihet som européer kan njuta av på den svarta kontinenten anno 1900: I floden han färdas längs simmar barnen nakna och ohämmade. I dagboken skriver Casement om sina eskapader och om hur människan får leva ut sina instinkter på ett sätt som är otänkbart i det puritanska England. Vi får veta att han föredrar unga män. Hur unga får eftervärlden inte reda på.
I Belgien hatar myndigheterna och kungahuset Roger Casement, men britterna gillar honom. Han får den brittiska kolonialismen att framstå som godhjärtad jämfört med den belgiska, vilket är sant i början av 1900-talet. Det brittiska utrikesministeriet ger honom nya uppdrag, och snart hamnar han på de sydamerikanska gummiplantagerna där han kartlägger grymheter, tortyr, slaveri och människohandel, den här gången med hjälp av både kamera och penna. Hans dokumentation är rena dynamiten och ofta tvingas han fly för sitt liv. Gummiplantagerna i Amazonas är laglösa privata territorier, och i den peruanska djungeln finns ingen ordningsmakt. Gummibolagen upprätthåller själva ordningen; de definierar lag och rätt. Platschefen är arbetsledare, handelsman, polis, domare och bödel. För att kuva lokalbefolkningen använder gummibaronerna inte bara våld, utan också billig sprit. Lokalbefolkningen förslavas till kropp och själ.
Indianer som boskap
Casement kartlägger, intervjuar, fotograferar och iakttar. Indianerna piskas och brännmärks som boskap som tecken på att de tillhör ett visst bolag. Olydnad kan bestraffas med att offrets öron eller näsa blir avhuggna. Casement samlar otaliga vittnesmål. Men han fotograferar också unga pojkar, han får dem att posera i olika ställningar och han söker deras sällskap. Hur unga - det får vi inte veta.
Sina erfarenheter – av slaveriet, inte de sexuella – sammanställer Casement till en diger rapport som han överlämnar till det brittiska utrikesministeriet. Rapporten offentliggörs inte, i stället används den som påtryckningsmedel för att tvinga gummibolagen till skärpning. När gummibaronerna inte bryr sig sänder utrikesministeriet ut Casement på en sista äventyrsfylld resa till Putumayo på jakt efter bindande bevis. Med hjälp av nya vittnesmål ska han visa att övergreppen fortsätter i oförminskad skala så att urbefolkningen utrotas i vissa regioner.
När dokumentationen är klar försöker Peruvian Amazon Company stoppa publiceringen genom ett sista trick: Man hotar med konkurs, för utan slavarbete sägs verksamheten vara olönsam i Amazonas svårgenomträngliga djungler. Samma argument har använts otaliga gånger förut och efteråt. Avskaffandet av slaveriet motiverades i tiderna med att det skulle leda till ekonomisk katastrof. Enligt samma argumentation är en hårdare beskattning av dagens finansmarknad i Europa en omöjlighet, för då skulle bankverksamhetens fly till skatteparadisen och enskilda banker gå omkull. Det finns alltid de som anser etik och moral vara en oöverkomlig lyx.
Casement blir rikligt belönad för sina insatser i brittisk tjänst, inte så mycket i pengar som med berömmelse. Han blir adlad och hyllad, en verklig kändis under tiden före det första världskriget. Han betecknas som en "humanitär förkämpe" av The Times och intervjuas av dussintals europeiska och amerikanska tidningar. Allt kunde ha slutat här, för Sir Roger drömmer om att dra sig tillbaka i förtid, om att läsa och skriva i hemtrakterna på Irland. Men det slutar inte här, och för en finländsk läsare erbjuder historien om Roger Casement en alldeles särskilt intressant utvikning. Efter de sydamerikanska äventyren vaknar frihetslängtan hos honom. Som irländare irriteras han av britternas förtrycksregim; av att katolikerna bildar en underklass, av att iriskan inte får brukas i officiella sammanhang, av att varje uttalande om irländskt självstyre kan bestraffas med fängelse.
Finländsk parallell
Frihetslängtan vaknar hos irländarna på samma sätt som den gör det i storfurstendömet Finland, men irländarna skrider till verket något tidigare i och med den kamp som kulminerar i Påskupproret 1916. Casement, adlad av Hans Majestät George V, sällar sig till de upproriska irländarna och börjar planera för självständigheten. Mitt under brinnande krig mellan Storbritannien och Tyskland tar han, liksom flera finländare lite senare skulle göra, kontakt med tyskarna och förhandlar om stöd.
Mario Vargas Llosa skildrar naturligtvis inte det finländska frihets/inbördeskriget, han nämner det inte ens. Men för en finländsk läsare är parallellerna oundvikliga. Den finländska skyddskåren blev utlovad 70 000 tyska gevär och fick stöd av tyska trupper som landsteg i Hangö och Lovisa. Irländarna blev utlovade 20 000 gevär och ett betydligt anspråkslösare militärt stöd. Men medan britterna lyckades stoppa de små tyska leveranserna till Irland lyckades ryssarna inte göra detsamma med de tyska leveranserna till Finland. Slutresultatet finns nedtecknat i historieböckerna: Finland fick sin självständighet (med tyskt bistånd) men det irländska Påskupproret slogs brutalt ned och tusentals människor dog. Irland tvingades lyda under brittiskt styre flera år till, men missnöjet pyrde och utmynnade i ett utdraget gerilla- och inbördeskrig.
Roger Casement hörde därmed till förlorarna. Han hade samarbetat med den tyska fienden mitt under brinnande krig. Hans samröre med tyskarna ledde till en förnedrande rättegång där hans hjältemod vägdes mot förräderiet, och mitt i allt avslöjades också hans privatliv, de sexuella eskapaderna i Afrika och Sydamerika. Om de är riktigt sanna är osäkert, för de dagböcker som avslöjade hans privatliv kan vara förfalskade. Trots otaliga analyser har deras äkthet till dags dato inte bevisats. Men de fyllde sin funktion: Hjälten miste sin gloria. Han föraktades som förrädare av engelsmännen och för sina sexuella böjelser på det katolska Irland.
Keltens dröm är ingen äventyrsroman. Biografier fungerar sällan så. Läsaren vet från början att hjälten dör. Han går sakta men säkert mot galgen i London där han avrättas år 1916. Men på den långa resan byggs en sällsam spänning upp: Den idealistiske, frihetsälskande och något förvirrade huvudpersonen ställs gång på gång inför svåra val när en tidigare okänd värld öppnar sig för honom, i Afrika, Europa och Sydamerika. Han är både ängel och demon när han kämpar mot yttre faror och inre tvivel, för han inser själv att han ständigt bryter mot samtidens regler och konventioner.
Men var Casement verkligen skyldig? Var han en förrädare bara för att han var en förlorare? Om Irland hade gått Finlands väg och vunnit sin självständighet i och med Påskupproret, ja, då skulle han antagligen ha behållit sin hjältegloria. I så fall hade han kanske fått dö en ärevördig död bland andra krigsveteraner i hembygden.
___________
Mario Vargas Llosa: Keltens dröm. Norstedts, Stockholm, 2011, 414 s.
