Under middagen frågade han mig tre gånger om vem som är och hur man skulle definiera en muslim, och vad det då skulle innebära. Han var genuint nyfiken och undrande. Hur ser du som liberal på definitionen av muslimer var den tydliga frågan.
För en liberal är individens suveränitet utgångspunkten för alla resonemang och politiska ställningstaganden. Efter andra världskriget låg Europa i ruiner och med förintelsen på sitt samvete. Bördan var och är fortfarande tung. Liberalismens triumf stod klar efter ett krig som hade visat mänsklighetens mörkaste sidor. Aldrig mer, svor man. För att garantera att det fruktansvärda aldrig mer skulle hända formulerades deklarationen om mänskliga rättigheter och FN bildades.
Att alla rättigheter skulle utgå från individen skulle nu garanteras; hon och ingen annan skulle definiera hennes kollektiva tillhörighet. Idén om individens suveränitet antogs som en universell princip efter nazi-Tysklands fall för att möjliggöra en fri och demokratiskt utveckling i Europa.
Många konservativa ser den liberala vurmen för individen som en brist, och att hävda att alla fri- och rättigheter ska utgå från individen är detsamma som att förneka gemenskaper. Ledande konservativa brukar lyftas fram familjen, församlingen, företagen och föreningen som nödvändiga sammanhang för människan. Även vänstern vill gärna kollektivisera och företräda, i det fallet de "svaga". Utan sammanslutning efter olika intressen och politisk har individen svårt att hävda sig, brukar vänsteranhängare påpeka.
Men att göra individen till den minsta minoritet är inte det samma som ätt förneka hennes rätt att ingå i grupper och kollektiv. I en demokrati är det individer som har rättigheter - inte religioner eller ideologier.
Friheter, exempelvis yttrande- och föreningsfrihet, utgår från individen. Kollektiv existerar knappast oberoende av sina enskilda medlemmar och är inga självständiga subjekt med egna rättigheter. Detta garanterar förstås enskildas rätt, men ger också kollektiv den legitimitet som ligger i att samhörigheten byggs på frivillighetens grund. Så länge det finns en kurd lever kurderna. När den sista samen har dött finns inte heller några samer. För att förtydliga: individen är förutsättningen för skapandet av ett kollektiv, inte tvärtom. Man ska inte generalisera påpekar vi för jämnan. Tanken är god och en bra regel att eftersträva, men omöjlig att följa i det dagliga talet. Så fort man talar om fler än en person uppstår en generalisering.
Vi kan inte kommunicera utan generella begrepp som kristen, kurder, undersköterskor, kvinnor och muslimer. I språket finns dock en rörlighet. I samtalet bör det alltid finnas en reservation för den liberala avvikelsen. Det är individen som representerar förändring av kulturer och religioner, traditioner. Men det är stor skillnad mellan att beskriva en situation, tillstånd eller miljö och att normera dito. Vi vet att invandrare diskrimineras på arbetsmarknaden och utsätts för rasism. Det är problem som samhället måste ta på allvar för att värna om varje individs fri- och rättigheter. Men att tro att man kollektivt kan kompensera gruppen som definieras som invandrare är att kollektivisera hela gruppens erfarenheter, behov och rättigheter.
Om Muhammed inte får det arbete han är utbildad till och aldrig blir kallad till arbetsintervju blir han inte hjälpt av att en annan person som har invandrat bli inkvoterad i en bolagsstyrelse. För att återställa moralbalansen, som vid diskriminering har rubbats, måste det ske individuellt. Men andra ord: Muhammed måste få upprättelse för det som har hänt honom och inget annat. Så även om vi kan enas om att rasism och diskriminering finns och att det är orättvist betyder det inte att vi genom samma beskrivande generalisering kan stifta lagar utifrån dito. Särlagstiftning hotar samhällsmoralen och leder till splittring.
Jag förklarade för min bordsherre att så länge vi väljer att beskriva en situation så är vi utelämnade till generaliseringar. Men om vi talar som lagar och ideologiska reformer så bör vi strikt utgå från individen.
Dilsa Demirbag-Sten är svensk journalist med kurdisk bakgrund.
