Länge var Sveriges och Finlands ekonomier lika framgångsrika med hög tillväxt, sjunkande arbetslöshet och låg inflation. Den ekonomiska krisen förändrade allt. Nu kryper skillnaderna fram.
Ekonomisk krishantering i Norden var temat för Magmas seminarium den 17 november där tre toppekonomer jämförde det ekonomiska läget i Finland, Sverige och Danmark, de nordiska länder som är EU-medlemmar. I panelen satt Hans Tson Söderström, adjungerande professor vid Handelshögskolan i Stockholm, Sixten Korkman från Näringslivets forskningsinstitut Etla i Helsingfors och Helge J. Pedersen, chefsekonom vid Nordea Markets i Köpenhamn.
I panelen från vänster vd Sixten Korkman (Etla, Helsingfors), professor Hans Tson Söderström (Handelshögskolan i Stockholm), chefsekonom Helge J. Pedersen (Nordea Markets Köpenhamn) och som moderator till höger Björn Sundell, Magma.
Åren 2000-2008 växte bruttonationalprodukten lika snabbt i Finland som i Sverige, med drygt 3 procent i medeltal per år. Bägge länderna uppvisade stora överskott i utrikeshandeln, en god produktivitetsökning och ungefär lika löneutveckling. Ja, man kan nästan säga att länderna i ekonomiskt hänseende var lika som bär. Det här trots att de tagit in på helt olika vägar i mitten av 1990-talet.
Finland valde EU-samarbetet fullt ut, övergav marken och tog emot euron. Det här skedde efter en intensiv kampanj där eurons förespråkare varnade för en katastrof för små länder som ställer sig utanför EMU. Sverige valde att behålla kronan efter en lika hård kampanj där eurons motståndare hävdade att den gemensamma valutan kunde leda till en katastrof. Ingen av dem som målade upp hotbilder på 90-talet fick rätt, vare sig i Finland eller i Sverige. Under de första tio åren gick det lika bra att leva inom som utanför euroområdet.
Det senaste året har Sverige kunnat dra nytta av att kronan sjunkit i värde. Rent konkret har det synts i exempelvis skogskoncernen Stora Ensos verksamhet. Man har lagt ner stora produktionsenheter i Finland, men mycket lite i Sverige.
- Sverige drar nytta av kronkursen på ett sätt som inte är riktigt juste, sade Sixten Korkman vid Magmas seminarium.
- Å andra sidan tjänar Sverige inte så mycket på en svag kronkurs så länge den globala ekonomin är svag liksom exportefterfrågan, betonade Hans Tson Söderström. - Men visst är det olyckligt att Sverige och Finland valde olika väg i förhållande till den gemensamma valutan.
Finland drabbades hårdast
Finanskrisen har drabbat Finland, Sverige och Danmark hårt och utan att länderna själva bär skulden. Hårdast har krisen gått åt Finland. Här sjunker bruttonationalprodukten med 7 procent i år, i Sverige med 4,6 och i Danmark med 4,5 procent. I alla tre länderna har regeringarna stimulerat ekonomin och ökat den offentliga konsumtionen. Men i alla tre länderna har medborgarna samtidigt reagerat med att spara mer och konsumera mindre. Det har bidragit till att ekonomierna krymper. Stimulansåtgärderna har alltså inte riktigt fått önskad effekt.
När det gäller exporten har Finland råkat ut för ett veritabelt ras. Exporten minskar med 25 procent i år, i Sverige med 14 och i Danmark med 10 procent. Det kommer att dröja länge innan särskilt Finland når upp till nivån för 2007.
I alla tre länderna har arbetsplatser gått förlorade i stor skala. Men genom att arbetslösheten var nästan obefintlig i Danmark före krisen har danskarna klarat sig bäst. Danmark har i dag en arbetslöshet på 4,5 procent, medan både Finland och Sverige har 8,5 procent.
En stor skillnad mellan Finland och Sverige syns i den ekonomiska strukturen. Sverige är i betydligt högre grad ett tjänstesamhälle, Finland är mer beroende av industriproduktionen. Den sistnämnda står för en tredjedel av BNP i Finland mot en femtedel i Sverige. Finland har en stor exportinriktad verkstadsindustri som drabbats av att investeringarna ligger nere runt om i världen. Exporten är dessutom koncentrerad - de tio största exportföretagen står för 40 % av Finlands sammanlagda export.
- För Danmark är situationen lättare. Vi har många branscher som inte berörs särskilt hårt av krisen. Danmark är numera oljeexportör och vi har en stor produktion av utrustning för alternativ energi, till exempel vindkraft. Dem går det bra för, sade Helge J. Pedersen. - Men i Danmark är byggsektorn rena katastrofen just nu. Man kan kanske säga att Danmark inte far lika illa av krisen som Finland och Sverige, men det här är ändå den hårdaste krisen för oss sedan Koreakriget!
Pedersen tillade att saken inte blir bättre av att Sverige exporterar sina problem till grannarna genom att kronan sjunkit så lågt. Varpå Hans Tson Söderström parerade med att den svaga kronkursen drabbar också svenskarna, för svenskarna känner sig nu fattigare än på länge.
Uppgången blir trög
Hur ser framtiden ut - börjar ett ljus skönjas i ändan av tunneln? På många håll i världen har ekonomin vänt uppåt.
- Läget stabiliseras. Våra tre länder har bedrivit en förnuftig, stimulerande politik. Men det dröjer länge innan det bär uppåt på allvar, sade Korkman.
- Man kan hoppas att vi är på väg ut ur finanskrisen, men det är bäst att inte ropa hej än, varnade Söderström. - Risken finns för en andra krisvåg, en "second wave" i USA. Många privatpersoner är fortfarande överskuldsatta. Och efter stimulanspolitiken kommer en period då många stater tvingas minska budgetunderskotten, vilket dämpar uppgången. Vi får inte heller glömma att centralbankerna pumpat ut enorma mängder kapital för att säkra likviditeten på finansmarknaden. Man kan tala om historiska belopp. Ingen vet vad som händer när de här överloppsmiljarderna börjar sugas tillbaka igen. Ingenting liknande har någonsin skett förut.
-Vi kommer att uppleva en värld med ökad reglering som en följd av finanskrisen, men det blir svårt att uppställa gemensamma internationella regler, ansåg Pedersen. - Sedan har vi ett nytt fenomen som förvränger marknaden. Statsstödda brittiska krisbanker expanderar aggressivt och söker kunder i Danmark och Sverige. Utan statspengar hade de gått omkull, men nu kan de växa internationellt med hjälp av de brittiska skattebetalarnas stöd. Finanskrisen har förändrat verkligheten.
De tre ekonomerna antog ändå att Finland, Sverige och Danmark tar sig ur krisen relativt helskinnade. Utgångsläget var gott då krisen började.
- Det här var inte vår kris, utan andra förorsakade den. Men våra tre länder har gjort sitt bästa för att hantera en obehaglig situation, sade Söderström.
Några av de negativa effekterna hänger kvar länge till. Hela den industrialiserade världen kommer att kämpa med höga statsskulder, stora offentliga underskott och en hög arbetslöshet långt efter att konjunkturen vänt uppåt.
