Danmark är ett litet land i en avlägsen del av Europa. Det påminner en del om Finland. I Danmark finns ett populistiskt politiskt parti som plockar röster på främlingsfientlighet och som har ett väljarunderstöd på nästan 14 procent. I Finland finns ett populistiskt parti med främlingsfientliga underströmmar som har ett väljarunderstöd på över 20 procent.
Det trodde vi inte för 20 år sedan.
I Bryssel har Danmark en ung EU-parlamentariker som representerar Dansk Folkeparti och som heter Morten Messerschmidt. Han säger i en intervju i tyska Die Zeit att danskarna är trötta på polska, litauiska och rumänska långtradare som kör in i landet utan last på morgonen bara för att på kvällarna återvända fullastade med stulna tv-apparater och stereoanläggningar från danska fritidshus. Det är effektfull populism, som dessutom kanske kommer utrustad med en liten gnutta sanning. Messerschmidt valdes in i EU-parlamentet med ett av de högsta individuella röstetalen i Danmarks historia. I Finland har vi Jussi Halla-Aho, vår egen röstmagnet.
Det trodde vi inte för fem år sedan.
I Danmark finns dock också en kvinna som heter Janne Teller. Hon har ett lite annat perspektiv på världen än Morten Messerschmidt. Hon skrev redan för några år sedan ett litet debattinlägg i en tidskrift som heter Hvis der var krig i Norden. Artikeln publicerades i bokform i Danmark år 2004. Boken, den mycket lilla boken, närmast att beteckna som en pamflett, har nu också kommit i tysk översättning under namnet Krieg. Stell dir vor, er wäre hier (Carl Hanser Verlag, 2011).
Tellers pamflett är en lite dystopisk saga för vuxna, men den vänder effektivt på ett invant perspektiv . Teller skriver en kort berättelse om ett land som plågas av krig och av oro och av brist på livsmedel. Landet heter Tyskland. I den danska versionen hette landet Danmark och det stod då i krig med Sverige. I den tyska versionen vacklar den europeiska unionen. Tyskland vill inte längre dra sitt strå till den europeiska stacken och betala andras skulder. Följden är ett ekonomiskt och socialt sammanbrott som leder till fransk dominans och auktoritet. Från kaoset i Tyskland finns bara en väg att fly och den vägen leder långt söderut, bort från Europa. Till Egypten.
Hur skulle alltså världen se ut om den Europeiska unionen på allvar vacklade och föll, med kaos som följd? Hur känns det att komma till ett främmande land och till en främmande kultur när alternativen för ett människovärdigt liv i det egna hemlandet är få eller inga alls? Och hur skulle denna värld egentligen se ut om det verkligen var Egypten och andra arabländer som svarade för stabilitet och frid och fred medan Europa åter en gång spred krig och sorg och förintelse över världen?
Teller skriver om den tyska flyktingfamiljens predikament:
"Det finns inget land som vill ta emot ytterligare fem flyktingar. Flyktingar, som inte talar språket, och som inte vet hur man beter sig i ett klassiskt kultursamhälle, där man respekterar sin granne, värderar sin gäst högre än sig själv och där man aktar en kvinnas kyskhet. Flyktingar som inte vet hur man lever i värmen. Nej, det finns inget land som vill ta emot de dekadenta människorna från Norden. Fritänkare, som bara skulle förstöra de rättroendes livsstil. De kan inte arbeta. De talar ingen arabiska och de är inte vana att packa ihop sig. Flyktingar från Europa kan ingenting annat göra än att sitta på kontor och vända papper. Det behöver man ingenstans!"
Janne Tellers bok publicerades som en kommentar till den danska invandringsdebatten i mitten av 2000-talet. Mycket lite har förändrats sedan dess, i Danmark, i Europa. Nordeuropéernas latenta hat mot greker och portugiser dämpas bara av tanken på mera sol, fina stränder och välgödda viner. Nu vill Danmark också införa strängare gränskontroller som strider mot principen om resefrihet och mot Schengenavtalet. Och detta sker samtidigt som fundamentet för den monetära unionen vacklar i sin grund och samtidigt som ett populistiskt parti skjuter upp som största parti i ett litet och avlägset land som heter Finland.
Det trodde vi inte för ett år sedan.
Tellers lilla bok kommer förresten packad i formen av ett rödfärgat europeiskt resepass. Det var ingen dum idé alls.
