I dagarna avgörs om Island kommer att kunna inleda sitt julfirande som traditionen bjuder den 12 december i en atmosfär av samråd och lugn. Den morgonen anländer nämligen den första av Jólasveinnarna (" julgossarna, julmännen") från fjällen och lägger i bästa fall en liten gåva i en sko som isländska barn placerar i sina fönster. Detta förutsätter att barnet uppfört sig väl, annars blir det istället något trist såsom en rå potatis. Och så anländer en Jólasveinn morgon efter morgon fram till julafton för att sedan i tur och ordning varje kväll återvända till fjälls i en process som tar sammanlagt 26 dagar dvs fram till Trettondagen.
För en trebarnsmor, föralldel med unga vuxna barn idag, förefaller detta vara ett genialiskt sätt att få mindre barn att bete sig väl i en tid som i de flesta fall är hektisk för barnens föräldrar såväl i arbetsliv som privat. Också för de vuxna vankas något gott i dessa tider, firandet av Islands skyddshelgon, Þorlákur (Thorlakur), kvällen före julafton.
Frågan om allmän samhällsro relaterar till Icesave, dvs internetfilialen till den privata isländska banken Landsbanki, som gick i konkurs sensommaren 2008. Då hade brittiska och holländska sparare deponerat stora summor i filialen, summor som enligt den europeiska bankgarantin till stor del skulle återbetalas, sammantaget åtminstone en bit över 4 miljarder euro. Men den isländska staten ersatte då enbart de isländska spararna och lämnade de andra staterna att ersätta sina landsmän. Därefter har dessa länder hållit Island återbetalningsskyldigt.
Ett år har nu gått sedan Islands parlament , Alltinget, med knapp majoritet antog en lag som slutligt skulle reglera denna skuld till men som aldrig stadfästes eftersom Islands president, Ólafur Ragnar Grímsson, i en mycket oväntad åtgärd förpassade förslaget till folkomröstning. Efter ett år i ett oklart läge och med många förhandlingsmödor bakom föreligger idag (den 9 december 2010) ett nytt förhandlingsresultat i frågan, som utåt sett förefaller mycket förmånligt för Island. Fram tills juni 2016 skall Island enbart betala en låg ränta på ca 3 % för lånen och i bästa fall, om Landsbankis beslagtagna egendom i en klok avyttring fram till dess visar sig täcka lånen, förpassas då hela saken till historien.
Men återigen har presidenten hotat med att göra likadant, och frågat om man kan begära att gemene islänning skall betala privata bankers skulder, utan att ha rätt att säga sitt, detta dock uttalat före förhandlingsresultatet förelåg och också före oppositionen har tagit ställning till hur man ser på resultatet. Hittills har bedömningarna om Islands skyldigheter i frågan varierat diametralt från finansminister Steingrímur Sigfússons om att Island i vilket fall som helst har en moralisk skyldighet att återbetala allt till Framstegspartiets ordförande Sigmundur Davíð Gunnlaugssons yttranden om att det inte föreligger någon som helst skyldighet att betala något. Avgörandet torde dock ligga i det största oppositionspartiets händer, dvs Självständighetspartiet (höger) och landet håller andan.
Den höjning av presidentens politiska profil som nu skett (den tidigare Icesavefolkomröstningen var den första sådana under landets 66-åriga självständighet) har ifrågasatts av många islänningar också om presidenten enligt konstitutionen kan kräva att Alltingsbeslut föreläggs folkomröstning. Krister Wahlbäck skriver i boken Politik i Norden om Island bl a så här "Presidentens befogenheter kan bara utövas genom regeringen, och i praktiken har han eller hon enbart representativa uppgifter".
Här finns det onekligen paralleller till diskussioner om presidentens roll i Finland, också om utgångsläget är väldigt olika. Nyligen valdes ett "grundlagsparlament" av 25 personer som i vår skall arbeta med förslag till förändringar av den isländska grundlagen, som sedan skall framläggas Alltinget, som dock har beslutanderätten. Tanken bakom detta extra parlament är sympatisk men tyvärr var valdeltagandet mycket lågt, under 40 procent.
Isländskt samhällsliv, politiskt, juridiskt, ekonomiskt, står inför många viktiga ställningstaganden och utmaningar i efterdyningarna av den ekonomiska kraschen , med de pågående medlemskapsförhandlingarna till EU men också i o m det ökande intresset för vad islänningen kallar norðurslóða, ordagrant "trakten i norr" dvs Arktis, Höga Nord eller vad vi nu kallar det på svenska.
Men oberoende av dessa frågor får man för den vanliga islänningens skull hoppas att Jólasveinnarna gör sitt jobb väl och att också Þorláksfirandet dagen före julafton avlöper enligt välkänt mönster.
