Här i Reykjavik och Island kretsar mycket kring den ekonomiska krisen, kreppan. Alldeles speciellt sysselsätter man sig i dessa dagar med den sk. Icesavefrågan.
Två dagar före den planerade folkomröstningen den 6 mars, om den lag Alltinget med knapp majoritet antagit i december om Icesave vet vi ännu inte om det blir någon folkomröstning. Den isländska konstitutionen anger att när presidenten som här var fallet inte stadfäster en lag antagen av Alltinget skall den förpassas till folkomröstning. Någon sådan folkomröstning har dock aldrig tidigare hållits i den isländska republikens snart 66-åriga historia. Förhandsröstningen har pågått länge inför folkomröstningen trots att ingen kunnat veta om de redan avgivna rösterna kommer att räknas.
Ett nej i folkomröstningen innebär inte en lösning såvida inte ett nytt avtal mellan Storbritannien, Nederländerna och Island ingåtts samt med bred politisk uppbackning i Island kan presenteras i sista stund. Enbart vid en som det nu verkar fullkomlig osannolik ja-övervikt till lagen vet islänningarna vad som gäller. Röken i "rökviken" tätnar.
Politiker i regeringsställning respektive i opposition ger diametralt olika beskrivningar av såväl verkligheten efter Landsbankis och dess internationella internetfilials Icesaves kollaps som bedömningar över vilket ansvar Island som land har, juridiskt och moraliskt, i att återbetala de pengar de brittiska och nederländska regeringarna redan betalat ut till tidigare sparare i Icesave i sina länder i enlighet med de europeiska depositionsgarantierna.
Det finns onekligen starka drag av nationalism och isolationism i den linje som förfäktats av oppositionen där landets ansvar nedtonas eller to m helt förnekas av vissa medan en internationell juridisk prövning av frågan har lyfts fram som en rimlig lösning. Regeringens företrädare anser å andra sidan att Island oberoende har ett moraliskt ansvar att stå för de felsteg eller excesser som föregick fallet men som inte stoppades av någon isländsk instans. Vare sig den dåvarande regeringen, riksbanken eller finansinspektionen ingrep i tid trots att bankernas utlåning generellt uppgick till runt åtta gånger landets BNP före kollapsen på sensommaren 2008.
En juridisk undersökning av skuldfrågan kring det skedda pågår också men ännu har ingen ställts till svars.
Frågan om den eventuella folkomröstningen förenklas inte av att företrädare för Island nyligen lyckats förhandla sig till en förmånligare lösning än det lagförslag som skulle utgöra föremålet för omröstningen.
Det handlar kort uttryckt om olika återbetalningsplaner för det som redan utbetalats av regeringarna i Storbritannien och Holland till sparare i länderna. Men inte heller detta nya förslag till avtal från Storbritannien är oppositionen villig att godta så någon ny lag i enlighet med detta nya förhandlingsresultat lär inte hinna se dagens ljus före folkomröstningsdatumet. Hur skall då de som anser att Island i princip bör betala Icesaveskulden bete sig vid folkomröstningen men som hellre ser en förmånligare och av motparten redan accepterad återbetalningsplan än den som folkomröstningen handlar om? Läget är minst sagt förvirrat.
Icesaveskulden är enorm, 1,33 miljarder euro till holländarna och 2,35 miljarder pund till britterna, men samtidigt utgör den bara en liten del, ca 15 % av Islands totala skuldbörda. Bedömningar ger också vid handen att de tillgångar som finns i Landsbankis konkursbo vid en klok avyttring över tid de facto skulle ge tillbaka åtminstone över 80 % och upp till 100 % av det som nu utgör Icesaveskulden.
Dragkampen över hur Island bör förhålla sig till Icesaveskulden har pågått intensivt sedan hösten 2008. Dragkampen dränerar kraft från ett nödvändigt återuppbyggnadsarbete men så länge lösningen är öppen förblir också tillgången till internationella lån en öppen fråga.
För Islands och islänningarnas skull får man ändå hoppas att isländska politiker snart lyckas skingra röken här i rökviken och komma till en gemensam lösning som ger landet arbetsro och framtidstro. Annars kan man bara vara säker på att såret hålls öppet och läkningsprocessen försvåras.
