Tryggheten och en känsla av tillhörighet är mycket viktigt sak i ens integrationsprocess. Den hittar man lättare i ett mindre sammanhang och därför borde Svenskfinland öppna dörrarna ytterligare för det här resonemanget.

Jag har sällan, kanske aldrig skrivit här ur ett politiskt perspektiv, och vill inte göra det idag heller. Men (alltid en MEN) igår läste jag igen att vår stadsminister Vanhanen sa att regeringen ska inom de närmaste dagarna se över lagstiftningen då det gäller utvisningsbeslut och överväga om den borde ändras. Naturligtvis detta uttalande baseras på den tragiska händelsen i Esbo.

I Bosnien, eller i fd Jugoslavien har nyårsfirande alltid varit en stor grej! Som barn gick vi omkring i en glädjeyra och med en förväntan som inte riktigt kunde beskrivas med ord! Över natten skulle våra gator översköljas med gatuförsäljare som till höger och vänster bjöd ut pynt, godis och alla de underbart glittrande sakerna! Rostade kastanjer doftade överalt!

Det är november månad och jag tycker en av de svåraste månaderna detta år. Inte på grund av vädret, utan på grund av budgeter som ska förberedas. I min alldeles färska politiska engagemangen dyker frågan om mitt ursprung då och då. Inte nödvändigtvis i ett negativt klang, nej, utan mera som en bortförklaring.( Är det negativt?)

Det finns olika projekt för att hjälpa invandrare i olika livssituationer. Jag beundrar alla som orkar jobba och engagera sig i dessa projekt för det är inte alltid lätt. Man måste egentligen vrida sig ut och in för att få dem att fungera. Naturligtvis är det beroende av vad projektens målsättning är. Jag har själv aldrig varit ledare för en men kanske man borde fundera att vara en, vad vet jag? Men...

Jag kommer ihåg en bild från min barndom. Ett ljust och trevligt rum. Doften av citron och färskt bröd. En kvinna står mitt i rummet med radband i handen, huvudduk och ett lugn som formligen strålar fram! Ni vet, det är min mormor! Hon ber. Jag sitter och iakttar varje rörelse hon gör. Upp och ner, handflator rör sig och verkar ha sitt eget liv. Jag andas knappt, för bara om jag är tyst får jag vara...

Milena Parland har här tagit upp temat om hemspråksundervisningen i Finland. Tack för det!

Många gånger fick jag frågan om det finns rasism i Närpes och Sydösterbotten, och jag har alltid tveklöst svarat nej, att jag har inte mött den. För några dagar sedan snubblade jag över en grupp på Facebook som kallar sig (på korrekt svenska?) ”Inte mera asylsökande”. (Ska det inte vara flera i stället för mera?)

Helt nyligen blev jag uppmanad att i mitt politiska engagemang jag ska rikta mig mera till invandrarna. Att detta är den enda kvalitet jag har. Detta kom från en finländare. Jag blev lite förbryllad för enligt mig så har jag alltid gjort det, men min profilering har aldrig varit bara som invandrare, utan som människan. Dessutom har jag andra kvaliteter än bara der faktum att jag är invandrare. Enligt...

Det förs livliga debatter i vårt samhälle just om vilket språk borde man som invandrare lära sig. Med intresse läste jag på Magma, Olav S Melins artikel ” Integrationsdebatt om språkundervisning.” Han nämner Richard Järnefelt som enligt Olav klämmer i med att ” tvingas lära sig en dialekt som talas av mindre än fem procent innebär slutet för all integration”. Enligt artikeln, påstår Järnefelt att vi...

Den 26 maj var det exakt 17 år sedan jag blev tvungen att lämna mitt hem. Med smärta kommer jag ihåg dagen då jag blev utkastad och tvungen att gå.