Helt nyligen blev jag uppmanad att i mitt politiska engagemang jag ska rikta mig mera till invandrarna. Att detta är den enda kvalitet jag har. Detta kom från en finländare. Jag blev lite förbryllad för enligt mig så har jag alltid gjort det, men min profilering har aldrig varit bara som invandrare, utan som människan. Dessutom har jag andra kvaliteter än bara der faktum att jag är invandrare. Enligt mig jobbar jag dagligen för invandrarna, integrering och för övriga människor i samhället. Varför kunde jag inte jobba för invandrarna genom att jag engagerar mig för saker som intresserar mig i övrigt? Varför kan jag inte jobba för vanliga människor bland andra invandrare också? Varför i fridens namn, måste jag jobba enbart för invandrare om jag är invandrare?? Kan jag inte jobba för oss människor?
När jag kom till Finland blev jag tvungen att anpassa mig och att skapa ett nytt liv. Detta innebar också den stora sorgen att lämna en del av mig själv någonstans på vägen. Jag menar den vardagliga Emina. Detta innebar också lyckan att hitta nya, underbara saker i det nya samhället. Idag säger många att jag är en av de mest integrerade människorna de känner, men viktigare än det är att jag är lycklig. Det var svårt att hitta balansen mellan mina två kulturer, men jag har hittat den. Balansen som passar mig. Men är det plötslig så att jag är integrerad ”för mycket”? Hmm….
Kaskö har beslutat att inte ta emot några asylsökande, och det kan jag acceptera. Men det som oroar mig är alla kommentarer som kommer efter. Om man läser på nätets upplaga så kan man se dessa. Det är då jag blir orolig. Inte för att man kommenterar, nej, det får man göra, utan att på tio negativa kommentarer kommer en positiv.
Det är få politiker, humanister, invandrare och infödda finländare som kommenterar den här negativa utvecklingen när det gäller själva inställningen mot invandrarna. Den som tyckte att jag borde rikta mig i mitt arbete endast för invandrarna har aldrig själv (åtminstone har jag aldrig läst) kommenterat den här utvecklingen, offentligt. När jag säger kommenterar, jag menar inte den här bloggen eller att ha den allmänna positiva inställningen. Jag tänker att man konkret bemöter anklagelserna som invandrare får och modigt ta emot de reaktioner som inte lär vänta.
Vi också måste acceptera att vissa kommuner eller rättare sagt deras invånare, vill inte ha flera invandrare. De är inte rasister för det. Människor måste kunna säga sin mening utan att bli anklagade att de är främlingsfientliga, och det är viktigt att någon lyssnar på deras känslor.
Men låt mig påminna alla er som läser dessa rader. INGEN lämnar sitt land frivilligt! Om jag skulle ge er nu, i den här stunden 2 millioner euro och sa att ni får flytta vart ni vill. Kairo, Monaco, Frankrike…Ni ska leva ett lyxigt liv ( ni behöver inte ens vara asylsökande)…men, ni får inte träffa era nära och kära, kanske får ni inte heller ta med era barn, kusiner och små kusiner ska ni aldrig någonsin kunna träffa, aldrig dansa kring midsommars stången, aldrig se norrsken… Ja, jag undrar hur många av oss skulle säga ja till det här förslaget!! Man lämnar allt detta bara om man måste!
Sedan är det upp till var och en att göra av sitt liv vad man kan, orkar och vill. Så är det för oss alla, inte bara invandrare. Jag undrar varför vi binder mänskligt beteende (oftast negativ sådan) med en viss folkgrupp. Det handlar om den individuella människans beteende, inte hela gruppens beteende!
