Det är november månad och jag tycker en av de svåraste månaderna detta år. Inte på grund av vädret, utan på grund av budgeter som ska förberedas. I min alldeles färska politiska engagemangen dyker frågan om mitt ursprung då och då. Inte nödvändigtvis i ett negativt klang, nej, utan mera som en bortförklaring.( Är det negativt?)
Bortförklarning menar jag som” Jo, jag förstår, men se du, i Finland gör vi så här…” Eller:” Jag vet inte hur det är i Bosnien, men här…”
Visst kan mitt bosniska ursprung spela stor roll i dessa sammanhang, men jag frågade inte dessa frågor som en bosnier. Jag frågade dem som en finländsk invånare och jag borde få svar som en sådan. Dessutom var mina frågor helt befogade. Kärnan av min frågeställning idag är, om mitt ursprung har blivit ett bra medel för bortförklarningar? Även efter 17 år? Även om jag förstår mig på många samhällets frågor mera än någon som är född här?
Ibland tycker jag det. Inte alltid, men visst förekommer det mera än man tror.
Har det att göra med hur jag ställer en fråga? Eller om jag låter annorlunda? Jag tror att oftast handlar det om att jag vågar fråga och troligtvis ställer jag rätta frågor, om man bedömer efter dessa svar. För en vagare förklaring måste man söka efter!
Jaha, detta tar integrering till ett annat plan, tycker jag. I början av min vistelse i Finland uppfattade jag integreringen som språk, att kunna köpa rätt mjölk, att kunna skicka rekommenderat brev eller sätta sig i rätt buss från Vasa. Sedan handlade det om jobb, boende, fritidsaktiviteter, kultur och identitet…
Ju större utmaningar man tar i livet, märker man att integrerings process är någonting som behövs på alla plan. Är det så att vissa sätter på och av frågan om varifrån man kommer, allt enligt behov? En bra förklaring kan vara att man kommer från ett annat land och därför är man missnöjd med ett beslut.
Gör jag samma sak? Sätter jag frågan om varifrån jag kommer så som det passar mig? Gör invandrarna det? Jag vet inte. Klart att den spelar stor roll,min ursprung, men idag bor jag här. Med den förflutna jag har så är jag en del av Finland.
Poängen med den här texten är att få oss alla att fundera över våra handlingar. Och att understryka vikten av att vara rak på sak och fördomsfri.
Jag verkligen pratar om att integrering inte är ”deras” anpassning till det som är vårt, utan allas anpassning till det som vi har gemensamt!
