Invandrare – ett problem eller en lösning i Svenskfinland?

Syftet med denna essä är att belysa några aspekter på frågan hur en ökad invandring kan påverka finlandssvenskarnas ställning och position i Finland. Har det svenska språket fortsättningsvis en lika stark position i Finland om antalet invandrare överstiger antalet finlandsvenskar?

Eftersom jag själv är en invandrare som integrerats på svenska i Finland, kommer jag friskt att använda av mig min egen erfarenhet från integrationsprocessen. Jag tog ett starkt kliv in i det finlandsvenska rummet och idag är finlandssvenskheten en del av min mångfacetterade identitet. I hur stor utsträckning berodde mitt inträde i det finlandsvenska rummet på mig, på den finlandssvenska minoriteten och på majoritetsbefolkningens inställning?

Invandringen till Finland har ökat. Trots att de flesta tror att det enbart handlar om humanitärinvandring, är det värt att understryka att utöver familjeskäl är studier och arbete den största orsaken för att få uppehållstillstånd i Finland (http://www.migri.fi/download/65041_Tilastograafit_2015_SV_final.pdf?0e4ad6d17c3ed388).

En relevant fråga, speciellt med tanke på det politiska klimatet i landet idag, är hur ökad invandring kommer att påverka framtiden för finlandssvenskar. Pär Stenbäck lyfte upp denna fråga i en kolumn i Hbl 2009 och satte fokus på några aspekter. Den liberala inställning som finlandssvenskar har till invandring är inte alls bekant för majoriteten av invandrare som idag bor i Finland och lär sig finska. Detta medför i sin tur att attityder från majoritetsbefolkningen färgar även de nyanlända. Enligt Stenbäck kan detta bland annat resultera i en antipati mot svenskan bland invandrarna, eftersom de saknar perspektiv på det svenska i Finland. Stenbäck (2009, 600-601) påpekar vidare att både majoritetsbefolkningen och invandrarna ifrågasätter svenskans ställning som integrationsspråk med hänvisning till invandrarnas behov.

För en snabb och god integration behöver invandrare inte enbart få möjlighet att lära sig språk. Det är av största vikt att snabbt bli delaktig i närsamhällets olika sociala nätverk, vilket främjar känslan av tillhörighet. Integration handlar om att känna sig delaktig i samhället och hitta en plats i samhällsgemenskapen. För min del blev det finlandssvenska nätverket av största vikt för mitt välbefinnande och jag kan inte låta bli att fråga: varför öppnar man inte denna möjlighet för flera invandrare än vad hittills är fallet?

Lagstiftning kring språk och integration

Finlands lagstiftning stöder invandrarundervisning på svenska eller finska. I Lagen om främjande av integration står det uttryckligen att integrationsåtgärder, så som integrationsutbildning, ska ordnas på finska eller svenska och att vid uppgörande av integrationsplanen ska myndigheterna ta hänsyn till invandrarens egna integrationsfrämjande mål (Lagen om främjande av integration 1386/2010§13; § 20 och § 23).   

I rapporten Kan vi stå till tjänst? Integration på svenska i Finland tar Mikael Helander fasta på hur lagen tolkas i praktiken. Integrationslagen exkluderar inte det andra inhemska språket, men myndigheterna verkar tolka ordet ”eller” mycket snävt i samband med uppgörandet av integrationsplanen. I praktiken betyder det att man får stöd för språkutbildning på endast ett av språken (Helander 2015). Detta lyfter även Chatarina von Schoultz fram i en intervju för Svenska Yle (november 2015). Hon säger att trots att många invandrare vill lära sig svenska vid sidan av finskan beviljar TE-centralerna inte finansiering för detta (http://svenska.yle.fi/artikel/2015/11/09/invandrare-vill-lasa-svenska-maste-betala-sjalv).

Asylsökande och språk

År 2015 har Finland tagit emot ca 32 000 asylsökande och i slutet av året fanns det 212 mottagningsenheter i vårt land, i jämförelse med 28 enheter i slutet av 2014 (http://www.migri.fi/information_om_verket/statistik/statistik_over_mottagning). Migrationsverket har tillsammans med Röda korset i Finland det yttersta ansvaret för att upprätthålla mottagningscentraler i Finland. Det torde inte finnas en enda mottagningscentral som fungerar helt på svenska på det finländska fastlandet. På tvåspråkiga orter där majoritetspråket är svenska är undervisningsspråket för asylsökande ändå finska. Det motiveras med att en asylsökande som får uppehållstillstånd kan få en kommunplats var som helst i landet.  

Integration handlar, som jag tidigare nämnde, om dels språk och dels delaktighet. Integration i form av delaktighet sköts av frivilliga på orten. På orter med svenskspråkig majoritet försvåras delaktigheten av att ortsborna talar ett annat språk (svenska) än det som asylsökande studerar (finska). I t.ex. Malax, Närpes, Korsnäs, Oravais och Sundom har kommuninvånarna som frivilligt engagerat sig i asylsökandenas vardag behövt tala finska med dem.

Men det finns ljusning på den fronten också. En av de nyöppnade asylmottagningarna finns i Korsnäs. Stadsstyrelsen i Korsnäs har tagit beslut att undervisningsspråket för förberedande utbildning för barn är svenska. Detta har resulterat i att 20 % av vuxna asylsökande i Korsnäs har valt svenska som första språk. Förhoppningen är att en del av asylsökandena stannar i Korsnäs (http://svenska.yle.fi/artikel/2016/01/29/flyktingbarnen-i-korsnas-lar-sig-svenska). Notera att kommunen har rätt att besluta om språket för undervisning enbart för grundskolebarn i asylcentral. Vuxnas undervisningsspråk bestäms av migrationsverket.

Integrationen ska börja från dag ett och vara så lokal som möjligt, även om kommunens ansvar inträder först då uppehållstillstånd beviljats. Det är också en av de konkreta åtgärder som presenteras i rapporten av Mikael Helander (oktober 2015) för en fungerande integrationsmodell på svenska. Även om Helander utgår från invandrare som redan har fått uppehållstillstånd borde samma logik anammas för asylsökande som kan hamna att vänta på sitt besked i många månader. Kommuner med svensk majoritet borde beakta detta.

Kenneth Myntti (2010) visar på ökad invandring som en viktig räddningsplanka, som inte borde sågas av. Han hänvisar till en undersökning som gjordes av Magma och Helsinki Times (maj 2009) som visade att intresset för det svenska språket är stort bland unga och välutbildade invandrare i huvudstadsregionen. Han spekulerar friskt i det faktum att det smältande isflaket, som han använder som en metafor för Svenskfinland, kan räddas med tillväxten som kommer utifrån. Tar vi i Svenskfinland tillräckligt vara på de resurser som invandringen utgör?  (Myntti 2009; 280)

Avslutning

För flera år sedan fick jag förfrågan av en journalist från Ajankohtainen kakkonen på Yle 2 om jag anser att min integrering på svenska utgjort ett medvetet drag från finlandsvenska beslutsfattare i syfte att öka antalet finlandssvenskar i landet. Jag svarade då ett tveklöst nej och det svarar jag även idag. Syfte var att jag skulle räddas och må bra. Däremot anser jag det även vara ett sunt tecken att ha en strategi för den egna språkgruppens fortbestånd. 

Varken myndigheter, alla invandrare eller alla finlandsvenskar ser det som en självklar sak att integreras på svenska i Finland. Att jag blev en minoritet i minoriteten har naturligtvis haft sina nackdelar. Jag anser dock att det finns så många fördelar som borde lyftas fram. Tryggheten och en känsla av tillhörighet är mycket viktigt sak i ens integrationsprocess. Den hittar man lättare i ett mindre sammanhang och därför borde Svenskfinland öppna dörrarna ytterligare för det här resonemanget. Med det svenska språket blir vi dessutom förstådda i hela Norden. Det borde vara en självklar sak att i Finland integreras på svenska och på finska. Det ena språket ska inte exkludera det andra. 

 I en tid när det svenska språket ifrågasätts av landets högsta politiska ledning har Svenskfinland inte råd att tveka. Jag ser invandringen som en stor potential och inte som ett hot för Svenskfinlands överlevnad.