Finlandssvenskarna mer positiva till invandring än folkmajoriteten

Under augusti och september månad år 2009 ställde Magma sammanlagt 11 frågor till 1000 slumpmässigt utvalda finlandssvenskar i åldern 15-79 år. Intervjuerna utfördes av Taloustutkimus Oy och gjordes per telefon. Målsättningen med Magmas och Taloustutkimus undersökning var att analysera och pejla den svenskspråkiga befolkningens inställning till invandrings- och flyktingfrågan. Slutresultatet är på vissa punkter överraskande, och delvis också motsägelsefullt.

Opinionsundersökningen sönderfaller i tre delar.

Ett första och ett relativt stort block berör invandringen i allmänhet och den arbetskraftsrelaterade invandringen i synnerhet. Ett andra och mindre block fokuserar på flyktingpolitiken. I ett tredje block, slutligen, jämförs finlandssvenskarnas attityder med de nationellt omfattande svarsprocenter som har förekommit i EVA:s attitydundersökningar sedan mitten av 1980-talet. Frågorna i Magmas undersökning kan delas upp i påståenden och i frågor med olika givna svarsalternativ.

Slutresultatet av enkäten är på många sätt entydigt, men den innehåller också vissa paradoxala eller motsägelsefulla element.

Undersökningen visar att finlandssvenskarna i teorin förhåller sig mera positivt till invandring än den finskspråkiga majoritetsbefolkningen överlag. Skillnaden är på vissa punkter rentav dramatisk. När Eva i sin nationella undersökning i januari 2009 gjorde påståendet att en "ökning av antalet utlänningar för med sig nyttiga internationella influenser" var cirka 40 procent av de finskspråkiga svarande av samma eller delvis av samma åsikt. När samma fråga ställdes i Magmas undersökning i september 2009 var 75 procent av de svenskspråkiga svarande av samma eller delvis samma åsikt. En ungefär likartad procentuell fördelning kan noteras också i samband med påståendet "När befolkningen i vårt land åldras och hotar att minska måste invandringen till Finland underlättas".

Magmas undersökning innehåller flera frågor som tidigare inte har ställts till en finlandssvensk eller finländsk publik.

Bland de 11 frågorna förekommer två frågor med direkt anknytning till islams växande närvaro i Europa. Svarsfördelningen är rätt överraskande. Hela 51 procent av alla finlandssvenska kvinnor anser att islam hör hemma i Europa, medan motsvarande svarsprocent för de finlandssvenska männen är 42 procent. På motsvarande sätt anser en fjärdedel av kvinnorna att Turkiet bör bli medlem i EU, medan 31 procent av männen är av samma åsikt. De som ställer sig mest negativt till islam och till Turkiet hör hemma i åldersgruppen 65-79 år, medan de överlägset mest positiva återfinns i den allra yngsta ålderskategorin 15-24 år samt i kategorin 35-44-åringar. En direkt slutsats som man kan dra av materialet är att finlandssvenskar inte gör en direkt sammankoppling av en ökad islamsk närvaro i Europa med frågan om ett turkiskt medlemskap i EU.

Hör Islam hemma i EU-länderna? (%)

Finlandssvenskarna ser inte den ryska invandringen som ett hot mot det svenska i Finland.

Nästan 75 procent av de svarande anser att den ryska invandringen inte utgör ett hot mot det svenska i Finland, medan bara knappt en femtedel ser den ryska invandringen som ett hot. På denna punkt kan man inte notera någon större skillnad på svarsfrekvensen i de olika ålderskategorierna, medan man däremot nog kan differentiera svaren på basis av de svarandes hemlandskap eller boningsort. Således verkar invånarna i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda) förhålla sig aningen mera negativt till den ryska invandringen än österbottningarna, ålänningarna och åboborna som har den mest positiva inställningen till den ryskspråkiga invandringen. För ålänningarna tycks frågan ändå inte vara särskilt aktuell eftersom en fjärdedel av de svarande inte har en klar åsikt.

Är den ryska invandringen ett hot mot det svenska i Finland? (% ja)

Också i flyktingfrågan kan man notera en viss skillnad i attityderna mellan olika ålderskategorier, men här utmärker sig aningen överraskande delar av den äldre svenskspråkiga befolkningen som mer flyktingvänlig än stora delar av den yngre svenskspråkiga befolkningen.  Kvinnor förhåller sig samtidigt mer positiva till en ökad flyktingkvot än män. Den överväldigande majoriteten förefaller dock tillfreds med dagens situation (43 procent) eller anser sig inte kunna ha en åsikt (19 procent).

Borde Finland av humanitära skäl ta emot fler flyktingar än idag (%)

Den överlägset största splittringen i svarsresultaten uppträder i frågor som har med den arbetskraftsrelaterade invandringen att göra.

Bara en femtedel av alla finlandssvenskar anser att den arbetskraftsrelaterade invandringen till Finland borde öka, medan över hälften av de svarande är nöjda med dagens situation. Framför allt i Österbotten tycks man anse att invandringskvoterna redan är fyllda, medan nästan hälften av alla helsingforsare välkomnar en ökad arbetskraftsinvandring (uppenbarligen dock inte från Ryssland). På denna punkt är svarsfördelningen mellan män och kvinnor samt i olika åldersgrupper förbluffande likartad och entydig. Samma sak gäller för frågan om invandrare bör lära sig kommunens eget språk, dvs svenska i svenska kommuner och finska i kommuner med finskspråkig majoritet; Hela 91 procent av alla svarande delar denna uppfattning.

Magmas enkät bekräftar tre sedan tidigare rätt lösa antaganden, nämligen

a) att finlandssvenskar i teorin förefaller mer öppna mot omvärlden än den finskspråkiga majoritetsbefolkningen och

b) att finlandssvenska kvinnor generellt förhåller sig mer positivt till invandring och till flyktingar än män samt

c) att yngre finlandssvenskar generellt har en mer positiv inställning till invandring än äldre svenskspråkiga finländare.

Dessutom visar undersökningen att det på vissa punkter finns klara åsiktsskillnader mellan de olika landskapen och mellan invånare i storstäder och på landsbygden. Så långt  ger undersökningen kanske inte heller upphov till några överraskande eller problematiska slutsatser.

Men samtidigt uppvisar Magmas undersökning också en underliggande spänning eller motsägelsefullhet, något som jag ville kalla en finlandssvensk öppenhetsparadox.

Denna öppenhetsparadox kan bero på att nästan hälften av alla finlandssvenskar anser att ökad invandring "leder till svårare konflikter och ökat våld" i samhället, men den kan mera sannolikt ha något att göra med att finlandssvenskarna varken i hemstaden eller i hembyn tycks benägna att acceptera en invandrartäthet som överstiger tio procent. Min slutsats av Magmas enkät blir därför denna; finlandssvenskar förhåller sig i teorin positiva till en ökad internationalisering av Finland, men lite beroende på hur frågan ställs ger svaren också en antydan om att en majoritet av alla finlandssvenskar redan nu anser att en gräns för invandringen och flyktingkvoterna har nåtts.

Ladda ner undersökningen.