Det rasar bröllopsfeber i Sverige. Även seriösa morgontidningar som Dagens Nyheter , som alltid varit klart republikanska, har redan i flera veckor haft helsidesartiklar om och omkring kronprinsessans kommande bröllop. Sveriges Television, som förr brukade lägga "kunganyheter" i en 30 sekunders stump strax före vädret, har haft timslånga sändningar veckorna innan bröllopet och kommer att ha dagliga direktsändningar alla kvällar veckan innan. Enbart SVT har ackrediterat över 130 personer för bevakningen av vigseln och courtegen efteråt.
Naturligtvis hörs kritiska röster. Republikanska föreningen säger sig ha fördubblat sitt medlemsantal och det har utkommit flera antirojalistiska böcker och stridsskrifter.
Bröllopsfebern rasar samma år som kungafamiljen kan fira 200 årsjubileum för ätten Bernadottes ankomst till Sverige. Det var i augusti 1810 som de fyra ständerna valde den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare. Huvudskälet till att just han valdes var att politikerna och den svenska armen trodde sig kunna få tillbaka det förlorade Finland om man valde en tronföljare som hade världens då mäktigaste man Napoleon i ryggen.
Opinionsundersökningar visar att majoriteten av svenska folket stöder monarkin, även om antalet kungavänner minskat något ju närmare bröllopet kommer. Andra undersökningar har flera gånger visat att majoriteten av riskdagsmännen inom alla politiska partier anser att monarkin är odemokratisk och skulle gärna rösta för monarkins avskaffande, men de vågar inte driva frågan seriöst eftersom de då skulle få väljarna emot sig. Det socialdemokratiska partier , som hade regeringsmakten i över sextio år har haft republikkravet i sitt partiprogram i över hundra år. Ett resultat av det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet var att Sverige i dag är ett av världens mest demokratiska och mest jämlika länder. Ändå kommer det att dröja mycket länge innan den svenska monarkin kan avskaffas - skälen är många, inte bara känslomässiga.
Alla stora politiska reformer tar lång tid i Sverige. Det tog över hundra år av kamp innan svenska folket (sista av alla i Norden) fick allmän och lika rösträtt. Varje större förändring förbereds, diskuteras och sänds på remiss tills alla parter är helt överens. Det är en tidskrävande process som skapat det lugna svenska samhället där ingenting förändras förhastat och utan att ha förankrats i de breda lagren.
Därför kommer troligtvis kronprinsessan Victoria att kunna leva i lugn och ro, föda barn och se dem växa upp och kanske själva en dag installera sig på tronen utan att det blir något korsdrag i slottskorridorerna.
Problemen för republikanerna är många. Först av allt: vilken typ av president ska man ha? Ska man ha en stark man som i USA eller Frankrike, eller en halvstark president som i Finland eller en anonym, totalt kraftlös person som i Tyskland?
Allt talar för att den svenska presidenten skulle bli en mycket kraftlös person. Något annat är helt omöjligt i den svenska modellen.
Ska han då ändå vara folkvald? Varför driva en dyr rösta-på-mig-kampanj och sen inte kunna göra något annat än möjligtvis välja sax vid nästa bandklippning?
Kanske han ska väljas av riksdagen? Hur folkvald är han då? I bloggar och i debatten i periferin framförs på fullaste allvar förslaget att Sverige inte behöver någon statschef alls. Representationen kan skötas av riksdagens talman eller av statsministern eller av andra ministrar enligt någon jourlista. Den modellen kanske passar den svenska kulturen och mentaliteten mest av alla.
Ju fler frågor som ställs, desto osäkrare blir väljarna och desto tryggare sitter majoriteten kvar i sin pro-rojalism med motiveringen: Vi vet vad vi har. Det fungerar bra. Så länge kungafamiljen inte gör någon värre skandal får de sköta sitt jobb. All politisk makt ligger ändå hos riksdag och regering. Monarkin är något som skiljer vårt lilla land från så många andra trista republiker. Dessutom säljer kungen, drottningen och prinsessorna fler svenska varor i utlandet än en anonym kostymklädd president som byts vart femte år.
Monarkin var ytterst svag och utsatt strax innan kung Carl XVI Gustafs giftermål med Silvia Sommerlath. Hennes ungdom och skönhet förförde folket, så kom de vackra barnen och resultatet blev att monarkin förlängdes trettio år.
Nu kommer med största sannolikhet samma sak att inträffa en gång till. Ingen vill kasta ut en trevlig ung familj med små barn. Under tiden kommer politikerna att diskutera och skyffla frågan fram och tillbaka mellan olika utredningar.
Resultat: Monarkin kommer att bestå.
