Anders Chydenius var en bokstavstrogen präst som hyllade en samhällsfilosofi som baserades på upplysningens slagord frihet, jämlikhet och lycka. I både kronologisk och ideologisk mening kunde han mycket väl ha varit en av USA:s grundarfäder. Redan på riksdagen 1765–1766 tog han häftig strid för tanken att regeringen och statsmakten får sin fullmakt av folket.
Delar av första kapitlet i Forsgårds bok publiceras nedan.
Den tomma graven
Anders Chydenius ligger begravd i Karleby i Österbotten i Finland. Frågan är nu bara var Anders Chydenius ligger begravd. Det finns ingen grav. Det finns ingen gravsten. Det finns ingen plats för frusna rosor på en grav.
Anders Chydenius dog i februari 1803. Han blev rätt gammal, 73, skulle snart fylla 74. Det var en hög ålder på 1700-talet. Men så hade han tydligen också levt ett liv präglat av måttfullhet och närmast fullkomlig absolutism. Det gällde inte för alla i hans samtid.
I februari 1803 var Anders Chydenius en, som det brukar heta, aktad och hedrad kontraktsprost i Gamlakarleby. I femtio år hade han tjänat kapellförsamlingen i Nedervetil, moderförsamlingen i Gamlakarleby samt några andra församlingar i trakterna kring hemstaden. Han hade deltagit i tre olika riksdagar, en under frihetstiden och två under den gustavianska tiden. Under den dramatiska riksdagen 1765–66 publicerade han inte mindre än 11 enskilda skrifter och polemiska inlägg i ekonomiska och politiska frågor. Bland dessa märks framför allt Den nationnale winsten och Källan til rikets Wan-magt.
I slutet av 1770-talet hade Chydenius i en tidningsdebatt kallat sig själv en martyr för friheten. Det var en anspelning på hans insatser för den svenska tryckfrihetsförordningen 1766, men det var också en anspelning på att han år 1766 hade sparkats ut ur riksdagen och ut ur prästeståndet för att han i en skrift hade opponerat sig mot det styrande mösspartiets finanspolitik. Chydenius tillhörde mösspartiet, men den sanna friheten och rikets välstånd och framgång krävde protester och uppror.
Fria medborgare Chydenius mål
Österbottningen Anders Chydenius gick i graven som, åtminstone på den skummande ytan, en av de mer paradoxala tänkarna i Sveriges och Finlands gemensamma 1700-talshistoria. Bara några år före sin död skissade han planer på en gränsöverskridande utopisk stat i lappmarkerna i norr. Det nya (lapp)riket skulle präglas av fullkomlig näringsfrihet och av medborgerlig frihet. Men från predikstolen rasade han under slutet av sitt liv också mot de franska upplysningsfilosofernas försök att storma himlen och krossa den skändliga, det vill säga kyrkan. I ett tackbrev till Svenska Akademiens förste ständige sekreterare Nils von Rosenstein år 1793 skrev han ändå att han sedan mitten av 1760-talet hade ägnat sitt liv åt något som han kallade för upplysningen.
Redan på riksdagen 1765–1766 tog han häftig strid för tanken att regeringen och statsmakten får sin fullmakt av folket. I den nordamerikanska självständighetsförklaringen från år 1776 återkommer samma tanke. Där står också skrivet att nationen består av fria och självständiga individer som äger rätten till liv, frihet och strävande efter lycka. Målsättningen med all politik, och inte minst med all ekonomi, var också för Anders Chydenius att skapa fria och nöjda och strävsamt lyckliga medborgare. Prästen Anders Chydenius var en ekonomisk och politisk radikal som ville individens frihet och mänsklig lycka, i dess allra största allmänhet.
Friheten hos Anders Chydenius gick hand i hand med en särskild radikalism. Han var inte radikal i alla frågor, men nog i väldigt många. Hans radikalism kan översättas med en särskild kompromisslöshet och med en strävan efter omgörning av rådande samhällsstrukturer och tänkesätt. Hans drivkraft var tron på förändring. Hans övergripande kamp var en kamp mot ett obevisat antagande. Detta obevisade antagande sade att ekonomin i ett land mår bäst när den skyddas av ett omfattande nätverk av privilegier, skråförordningar och regleringar som gynnar statsmaktens intressen. Chydenius trodde på ett samhälle som respekterar människors naturgivna rättigheter och strävanden.
Chydenius yttersta målsättning var att uppnå praktiska och konkreta resultat i en tid som ofta brukar kallas för nyttans tidevarv. Hans tänkande bottnade i en form av bondförnuft, ett slags common sense. Han var påverkad både av den brittiska och av den franska samhällsdebatten, och han menade sig med bläck och penna slåss mot allt det ”som med sundt förnuft finnes stridigt”. Chydenius österbottniska bakgrund och hembygd spelade en stor roll för nästan alla de frågor han drev som riksdagsman och debattör på riksdagarna i Stockholm. Hans möda och insatser fick ändå en stor betydelse för hela det dåvarande svenska riket.
En upplysningsfilosof?
Anders Chydenius levde sitt liv mitt inne i en brytningsperiod i europeisk historia. I historieskrivningen kallas denna långa tidsperiod, som sträcker sig ungefär från 1600-talets slut till början av 1800-talet, för upplysningstiden. Chydenius var 35 år gammal på den omvälvande riksdagen i Stockholm år 1765. Han var 60 år gammal när det franska folket äntrade barrikaderna och gjorde revolution i Paris på sommaren 1789. Både riksdagen i Stockholm och revolutionen i Paris var tecken på djupt liggande förändringssträvanden, i Sverige och i Europa. Den gamla europeiska regimen, med kyrkor och monarkier i spetsen för människorna, fick långsamt ge vika för uppfattningen att samhällen existerade för individer och för alla de människor som bodde i en nation. Upplysningsepokens ledande filosofer föreställde sig att människor längtar efter att skapa bättre liv för sig själva och för sina familjer. De trodde också att det övergripande målet med livet är jordisk lycka och förbättrade levnadsomständigheter. På denna punkt hade de europeiska upplysningsfilosoferna en välformulerad allierad i finländaren Anders Chydenius. I vissa andra hänseenden är det betydligt svårare att kalla Chydenius för en upplysningsfilosof.
Anders Chydenius skrev en hel del om ekonomi, men han var ingen ekonom på det sätt som vi idag menar med ekonomer. Hans ekonomiska resonemang hade en starkt moralisk dimension. Det var vanligt på 1700-talet. Ekonomisk utveckling och ekonomiskt beslutsfattande handlade för Chydenius om minimerat lagstiftande, om förbättrade produktionsvillkor och om behovet av brutna privilegier. I likhet med fransmannen Bernard Mandeville i början av 1700-talet såg Chydenius ingen motsättning mellan människans egoism och statsnyttans väl, men han frågade sig ändå hur ett nationellt intresse kunde tänkas vara förenligt med människans medfödda själviskhet och egoism. Chydenius innersta kamp riktades mot något som han uppfattade som ett bevisat missförhållande: Statsmaktens regleringsiver drabbade i första hand de sämst lottade, alltså de fattiga och de breda folklagren i riket.
Martyr och demagog
Anders Chydenius var en mycket skicklig opinionsbildare, med säkerhet en av de allra skickligaste i 1700-talets Sverige. Han gjorde också sitt bästa för att sprida sina politiska tankar och ekonomiska slutsatser bland en större och läsande allmänhet. Detta var inte helt vanligt i dåtidens Sverige. Men Chydenius insåg tidigt folkopinionens betydelse, eller behovet av ett slags majoritetsvälde, i motsats till ett beslutsfattande och ett maktutövande som styrdes av ett aristokratiskt sinnat fåtal. Chydenius vann inte alla sina strider, långt därifrån, men han vann den viktiga striden för avskaffad politisk förhandscensur år 1766. Han stod också på den vinnande sidan i striden för utvidgad religionsfrihet i slutet av 1770-talet. Han agerade inte alltid ensam, men han tog ofta medvetet på sig den tunga martyrrocken och gick i bräschen i frågor som var ideologiskt känsliga och som inbjöd till hårda personangrepp.
I teoretisk mening framträder Chydenius som ekonomisk debattör i det dimmiga brytningslandskapet mellan statskontrollerad merkantilism, jordbruksfixerad fysiokrati och frihetlig liberalism personifierad i Adam Smith. Chydenius var inte den förste eller den ende som i 1700-talets Sverige förde fram tankar på näringsfrihet. Han var inte heller den förste eller den ende som gick till angrepp på privilegiepolitik och på monopoltänkande. Det hade några andra gjort också före honom och många andra skulle göra det efter honom. I sin skrift Tankar om de rätta och sanskyldiga medel til Sweriges wälmåga (1761) hade exempelvis Carl Leuhusen påpekat att fri konkurrens upphäver det rådande privilegiesystemet och leder till större flit och till ökad konsumtion. På samma sätt konstaterade Johan Fischerström i flera skrifter på 1760- och 1770-talen att det var bristen på frihet som ledde till emigration från det svenska riket. Anders Chydenius var inte först ute i alla frågor, och han stod alltså inte heller ensam i alla frågor, men hans kamp blev ändå rätt unik och den gjorde hans namn synonymt med något som vi idag gärna kallar för liberala värderingar och liberala ideal. Det som effektivt skiljer Chydenius från så många andra tänkare i 1700-talets Sverige var hans stilistiska kompetens och hans benhårda konsekvens: De tankar han tänkte som 30-åring höll han envetet fast vid ännu som 73-åring.’
Den svenska liberalismens fader
Den svenske idédebattören Johan Norberg har kallat Anders Chydenius för ”den svenska liberalismens fader”. Det går säkert an, som ett slags sentida ärebetygelse, men ett begrepp som liberalism låter sig inte med någon enkelhet appliceras på 1700-talets svenska samhällsdebatt. Det samma gäller begrepp som socialism och konservatism. Däremot har sentida liberaler (av olika inriktning och schatteringar) ofta hittat stöd för sina egna tankegångar i de ekonomiska principer och politiska ideal som formulerades av den österbottniske prästen Chydenius.
Varför är det så?
Det är nog så därför att Chydenius mycket starka betoning både av frihetstanken och av individens rättigheter är centrala byggstenar i den moderna liberalismens idéflora. Till samma breda liberala fåra hör också Chydenius ständigt återkommande tanke att ekonomin och näringarna både sköter och korrigerar sig själva, förutsatt att politiken inte blandar sig i. Chydenius ekonomiska och politiska tänkande bottnade dessutom i en mycket otidsenlig jämlikhetsfilosofi: politiken finns till för att bereda alla människor, oberoende av bakgrund och familjenamn, en möjlighet att bli lyckliga och välmående, över genomsnittet. Utfallet kan visserligen variera, menade österbottningen, eftersom den ene trots allt är lat medan den andre är flitig, men utgångspunkten måste vara att alla har samma naturgivna möjligheter och samma naturgivna startposition. Politiken enligt Anders Chydenius finns alltså inte till för att göda ett förmöget fåtal eller för att skapa hinder och regleringar som omöjliggör den vanlige individens lyckosträvande. Politiken finns till för att skapa jämlika utgångspunkter och möjligheter i jakten efter lycka. Hela detta sätt att tänka, hela denna i samtiden så radikala människosyn och filosofi, kan appliceras också på den moderna europeiska liberalismens filosofi och världsbild.
