Specialskolan för synskadade ett resurscenter
I Finland föds varje år cirka 100 barn med synskador. En del av barnen är helt blinda, en del har nedsatt syn och en del har flerfunktionshinder. De flesta går i en vanlig skola, studerar och får en utbildning på samma sätt som sina seende jämnåriga. Vissa har ändå behov av specialstöd, men idag är det inte självklart att detta stöd kan erbjudas på ett smidigt och ekonomiskt hållbart sätt. I Magma PM 3 utreder docent Karin Linnanmäki situationen för Svenska skolan för synskadade och föreslår ett antal åtgärder som kan stärka resurserna och nätverken.
Enligt FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna från år 1948 har vi alla rätt till utbildning med hänsyn till vars och ens individuella förmåga. 1992 tillkom FN:s standardregler för att försäkra människor med funktionsnedsättning full delaktighet och jämlikhet. Enligt dem bör medlemsstaterna erkänna principen om lika möjligheter till utbildning för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Målet är att alla specialbehov så långt det är möjligt skall integreras som en del av undervisningen i det ordinarie skolsystemet.
Den finländska skollagstiftningen anger att alla elever har rätt att under hela grundskoltiden få
elevhandledning och tillräckligt stöd för lärande genast när behov uppkommer. Enligt de principer
för inkluderande undervisning som man i Finland förbundit sig att följa, skall eleverna oberoende av funktionsnedsättning eller inlärningsförutsättningar erbjudas skolgång i sin närskola, med den hjälp och det stöd de behöver. Tanken är att antalet specialskolor skall minskas till det minimala för att utbildningsgången och integrationen i vuxensamhället skall ske på smidigaste sätt.
Sedan 1865 har Svenska skolan för synskadade arbetat med att tillgodose synskadade barn undervisning på svenska i Finland. Som den enda svenskspråkiga specialskolan och resurscenter för flerfunktionshinder är dess framtid idag av flera olika skäl osäker. Frågan är hur det är möjligt att stödja minoriteter inom minoriteten på ett hållbart sätt. Är det utopiskt att tänka sig att vi i framtiden kan möta upp de ideal som gemensamt utarbetats under de senaste femtio åren?
I en ekonomiskt och organisatoriskt pressad situation krävs en kritisk analys av den befintliga situationen och samtidigt ett nytänkande kring invanda begrepp och arbetsformer. Även i specialfall är det nödvändigt att försöka tänka utanför sina egna rutiner och se hur samarbeten kan förnyas.
Docenten i specialpedagogik vid Åbo Akademi Karin Linnanmäki beskriver i sin rapport hur Svenska skolan för synskadade utvecklats från en internatskola för blinda i Helsingfors till en specialskola med ett center för lärande och kompetens. Hon kartlägger skolans nuvarande situation och analyserar de utmaningar skolan står inför. Analysen av nio olika områden med hot och möjligheter mynnar ut i fem konkreta rekommendationer för utvecklingen av organisering och samarbete mellan specialkompetenta funktioner.
Linnanmäki ser att specialskolan för synskadade kunde omvandlas till ett resurscenter för
flerfunktionshinder. Ett omorganiserat, flexibelt resurscenter kan erbjuda fortbildning för lärare, utveckla arbetssätt och läromedel. Det skulle kunna ge stöd till skolor och föräldrar, erbjuda stödperioder under kortare och längre perioder och erbjuda ungdomar stöd inför övergången till yrkesutbildning eller arbetsmarknaden. Kunskaperna för dessa behov finns idag, men en omorganisation och ett utvecklande av befintliga samarbetsformer är nödvändigt.
Ur språkminoritetens synpunkt krävs dock även formaliserade beslut. Rätten till specialundervisning på det egna modersmålet måste formellt definieras på nationell nivå för att de finlandssvenska barnen och unga med ovanliga funktionsnedsättningar kan erbjudas på samma villkor som för landets övriga barn och unga.
Samtidigt är det fråga om hur resurscentret och dess tjänster kommuniceras till de som mest behöver det runt om i hela landet. En aktivare, strategiskt riktad information, en tydligare profilering och ett uppdaterat namn är goda steg på vägen till att bibehålla rätten till allas grundläggande utbildning.
