I Norden är väl Dr. Karl Lueger, legendarisk borgmästare i Wien, inte särskilt bekant. Möjligen erinrar sig någon att Hitler ansåg honom vara en av de största politiker som det tyskspråkiga Europa någonsin haft.
Lueger föddes 1844 i Wien och växte upp under enkla förhållanden. Hela sitt liv skulle han erinra sig sitt ursprung: som ung advokat tog han inte betalt av fattiga klienter och skänkte som borgmästare bort hälften av sin lön till välgörande ändamål. Den "vackre Karl" var omsvärmad av stadens kvinnor, men förblev ogift hela sitt liv (möjligen av politisk beräkning eftersom hans många beundrarinnor också var hans väljare). Officiellt levde han tillsammans med sina två systrar i ett lika sedesamt som respektabelt hushåll, något som inte hindrade honom från ett stort antal omsorgsfullt hemlighållna affärer.
Denna dubbelbottnade opportunism skulle känneteckna också hans politiska verksamhet.
Lueger skulle komma att grunda det kristligt-sociala parti som så länge dominerade det österrikiska kejsardömets politik. 1897 blev hans så vald till Wien borgmästare och stannade på sin post fram till sin död 1910. Och Hitler hade rätt: Lueger var inte bara omåttligt populär och socialt engagerad utan också ytterst framgångsrik. Ingen annan politiker har som han satt sin prägel på staden Wien med skolor, barnhem, sjukhus, gas- och elektricitetsverk, parker, grönområden och ett spårvagnsnät långt före sin tid. Också dagens Wien, hundra år senare, vore otänkbart utan denne politiker.
Men det var inte dessa insatser Hitler tänkte på när han prisade Lueger. Hitler tänkte på hans antisemitism. Luegers väljare var de arbetare och småborgare som i kanske första generationen blivit stadsbor, som nu med näbbar och klor försökte hålla sig kvar i Wien och uppfattade andra "invandrare" från landet som konkurrenter. Den största gruppen av konkurrenter var judar från kejsardömets östra hälft.
Men ingenting tyder på att Lueger själv skulle ha varit antisemit ("vem som är jude bestämmer jag", lyder ett av hans mer välkända - eller ökända - uttalanden), fastän ovedersägligt är att han måste gälla som den moderna politiska antisemitismens uppfinnare: hans mål att omvandla Wien helgade hans medel - och antisemitismen var hans kanske viktigaste. Från talarstolen strödde denne militante agitator och folktribun antisemitiska slagord över sina entusiastiska väljare.
Även om han vid denna tid inte var ensam om denna politiska taktik. var Karl Lueger dess mästare. Franz Josef misstyckte. Kejsaren hade att balansera alla folk och trosriktningar i sitt rike, skört som en bikaka, varför han strikt avvisade all nationalism eller antisemitism. Tre gånger lyckades han förhindra att Lueger utnämdes till Wiens borgmästare, men 1897 fick alltså självaste kejsaren ge sig. I efterhand kan det se ut som en händelse som ger en första aning om en helt ny tid.
Och då inte bara i staden Wien.
Allt det här kan tyckas vara död historia. Men staden Wien är full av gator, torg och byggnader, till och med en kyrka, som bär Karl Luegers namn. Åtminstone tolv sådana minnesmärken existerar. Själv står han dessutom staty på Dr. - Karl - Lueger -Platz längs Wiens praktfulla Ringstrasse, där en del av boulevarden bär namnet Dr. - Karl - Lueger - Ring.
Men inte särskilt länge till. I höst döps detta avsnitt om till det mer neutrala, men politiskt korrekta Universitätsring. Inte bara därför att Wiens universitet finns här utan för att många, inte minst utländska gäster, upprörts över den nära förbindelsen mellan akademisk forskning och vetenskap och en av den moderna antisemitismens vägröjare.
Ändå finns stark kritik mot beslutet. Öppnar man inte Pandoras ask om man börjar ge adresser nya namn med hänvisning till en ny tids övertygelser? Är det inte att förvanska själva historien? Nåja. I en stad som Wien är det kanske inte det allra bästa av argument med tanke på att det inte är så länge sedan Rathausplatz var Adolf - Hitler - Platz. Och en hel del mindre nazisters eller antisemiters gator och torg har gått samma öde till mötes, dock utan att någon då protesterat.
Vad som gör fallet Lueger så komplicerat är naturligtvis denna unika kombination av populistisk antisemitism och uppenbara förtjänster. Många kritiker varnar desutom för ett alltför ahistoriskt betraktelsesätt. Vi skulle göra Lueger orätt genom att bedöma honom så att säga med facit i hand, därtill en facit som inte har med hans utan med vår egen tid att göra.
Ty hur man än vill bedöma Luegers många antisemitiska uttalanden så rör det sig om en antisemitism före Auschwitz: vi har inte minsta aning om hur han skulle ha reagerat och handlat i en tid präglad av herr Hitler, som i Wien på Luegers tid bara var en misslyckad hötorgskonstnär och vykortsmålare som flyttade från det ena ungkarlshotellet till det andra. Redan att se Lueger som direkt inspiratör och föregångare till Hitlers hat mot judarna är en djärv tes som med rätta väcker en hel del invändningar.
Hur det nu än förhåller sig med fallet Lueger så kan vi som bor i Wien ändå vara glada över att vi aldrig fick någon Dr. - Helmut - Zilk - Ring. Det var ändå mycket nära. Socialdemokraten Zilk var en populär borgmästare åren 1984 till 1994, folknära som Lueger och omgiven av en heroisk aura efter att ha fått en halv hand bortsprängd av en brevbomb. När han dog 2008 ville många ha en del av Ringstrasse uppkallad efter honom. Kort därpå avslöjades att han några år under sin karriär som journalist varit betald agent åt den kommunistiska regimen i Prag.
