Margaret Thatcher var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister. Ja, hon var i själva verket mycket mer än så; hon var den första kvinnliga premiärministern i hela Europa och i hela Västerlandet. Hon är också den regeringschef i Storbritannien som har suttit längst på sin post. Hon satt där tills hon fälldes av sina egna, av det konservativa partiet, i november 1990.
Jag besökte en gång Thatchers hemstad Grantham som ligger kanske 200 kilometer norr om London. Det är en liten och anspråkslös stad. Det samma gäller för skylten som hänger på väggen till hennes barndomshem:
"The birthplace of Margaret Thatcher, the first woman prime minister of Great Britain and Northern Ireland".
I Grantham står två prominenta statyer. Den ena föreställer en jurist och politiker som verkade på 1800-talet och som hette Frederick James Tollemache. Den andra står på paradplats på stadens torg och föreställer Isaac Newton som föddes i Grantham 1643. Synen på Thatcher tycks i Grantham kluven. Hon är lite bortglömd men ändå vet alla britter vem hon är. Eller snarare vem hon var.
I filmen Järnladyn som nyligen har gått upp på biograferna spelas Margaret Thatcher av Meryl Streep. Det kunde knappast göras bättre. Men filmen är lite halvdan. Den visar en gammal och lite dement och lite gråtmild kvinna som vandrar omkring i sitt hem och tänker på sin bortgångne make Dennis. Järnladyn finns där, i spretiga tillbakablickar, men helheten förblir dunkel. I dokumentära inslag ser vi Thatcher agera framgångsrik överbefälhavare under kriget om Falklandsöarna. Vi ser henne också på ett lite maktfullkomligt vis skälla ut sina egna kabinettsmedlemmar för saker som i efterhand framstår som oviktiga petitesser. Vi ser henne slutligen också bli avsatt år 1990 genom något som liknade en palatsrevolt, initerad av konkurrenter inom det egna konservativa partiet.
Men den politiska personen Thatcher förblir ändå ett enigma, ett mysterium.
Margaret Thatcher tillhör en brytningstid inte bara i Storbritanniens utan också i Europas moderna historia. Som politiker var hon konsekvent. Hon påpekade alltid att det viktiga är vad man gör och inte vem man är. Hennes politiska budskap fokuserade på individen och på den enskilde individens ansvar. Privatisering blev hennes ledord. Hon ansåg att bara den som betalar sina räkningar har rätt att bli förmögen. Det gällde både individer och nationer. Logiken bakom hennes politiska agerande var glasklar och lättfattlig, åtminstone på ett övergripande plan. För ett land som befinner sig i en svårartad och post-imperialistisk nedgångsspiral finns bara en utväg - att ta strid mot den socialdemokratiska välfärdsstatens kostsamma fundament. Det betydde en både direkt och indirekt kamp mot högskoleutbildning som var gratis, mot subsidierade kollektivtransporter och mot universell hälsovård.
Margaret Thatcher trodde på självdisciplin och på handlingars konsekvens. Hon ville att folk skulle ställa politiken och ekonomin i relation till det egna hushållet och till det lokala samhället. Hon föraktade kommunismen och ansåg att den skulle besegras och inte accepteras. Hon stred mot europeisk integration och ville hålla Storbritannien på behörigt avstånd från den övriga kontinenten. Hon ville ha ett Europa som inkluderade inte bara de förtryckta öststaterna utan också det Europa som finns på andra sidan Atlanten. I hennes vision av världen fanns ett svagt men tydligt stråk av anti-tyska sentiment.
Margaret Thatcher var på flera sätt före sin tid, men det betydde också att hon inte riktigt levde i och med sin egen tid. Det var hennes triumf - och det blev kanske också hennes personliga tragedi.
