Idag vaknade Finland upp till ett land med en nyvald president. I och med valet av Sauli Niinistö kommer Finland snart att ha en samlingspartist både som president och som statsminister. Det är en vändpunkt efter decennier av socialdemokratisk ledning i Talludden. Det innebär också att Finland politiskt sett tar en konservativ vändning. Och - i tydlig kontrast till Ahtisaari-Halonen-Haavisto-linjen - får en mera Europa-centrerad än en globalt inriktad president.
Samtidigt anses även motståndaren Pekka Haavisto ha vunnit med sina över en miljon röster. Haavistos kampanj har inte handlat så mycket om gröna värderingar eller hans partis målsättningar som om Haavisto som person. Med Haavisto fick frågor som mänskliga rättigheter och fredsmedling en synligare roll. Själv kommenterade Haavisto i går på sin efterfest att han berördes av känslan av - och viljan till - brobyggande under sin kampanj, om han så rörde sig på landsbygden i Österbotten eller uppe i Sameland. Stödet för Haavisto har även omtalats som en motkraft, vastajytky, till Sannfinländarnas framgång i riksdagsvalet.
Liksom många också förutspått blev dock valdeltagandet betydligt lägre i söndags än i första omgången. Det var också rekordmånga röster som diskvalificerades. Det är troligt att många kände sig politiskt hemlösa i valet mellan två urbana - och i många frågor relativt likasinnade - kandidater, och utan någon kandidat från politiska vänstern.
Ur svensk synvinkel är Niinistö knappast ett dåligt val. Han talar själv svenska och sägs att som talman varit mån om att skriva officiella tal på båda språken. Huruvida, eller hur långt, han dock ställer upp för det svenska eller för andra minoritetsspråk i landet återstår att se.
I dag kunde han, och vi andra, börja med att gratulera samerna på samernas nationaldag.
