Vi genomlever de sista dagarna före presidentvalet på söndag. Men de skälver inte. Kom idrottsfesten av sig innan den ens började? Det frågar sig chefredaktör Torbjörn Kevin I Åbo Underrättelsers ledare (17.1.)
"Många bedömare anser valrörelsen vara den lamaste sedan folkvalet introducerades 1994. Det kan bero på Sauli Niinistös överlägsenhet i opinionsmätningar. Men det kan finnas också andra orsaker.
Hur aktiv har den sittande presidenten varit under sin andra mandatperiod?
Två omständigheter kastar en skugga över de sex åren:
q Tarja Halonen verkar ha blivit besviken över att hon inte tog en promenadseger 2006.
q Perioden har präglats av en kamp om makten mellan statsminister/regering och president.
Möjligen har det senare präglat Halonen mera. När det politiska etablissemanget snarare har velat snäva in presidentens makt kan det ha skapat en försiktigare president. Hon har dragit sig för att gå in på regeringens domäner - ens som opinionsbildare.
Med statsministern som markerad representant i EU-sammanhang har presidentens roll snävats in i en jämförelse med Ahtisaari (1994-2000 och Halonens första period 2000-2006).
Den sittande presidentens radie har påverkats också av faktum att hon under en betydande del av den andra perioden har haft en statsminister och en utrikesminister från Samlingspartiet.
Omvärlden vet inte hur diskussionerna har gått när presidenten har "samverkat" med regeringen. Dragen med denna metod är Finlands linje en kompromiss som utåt tonar ned presidentens roll.
Saml har i så fall medverkat till att nästa president är något maktlösare än tidigare - trots målet att man äntligen ska erövra Presidentens slott.
Det kan i marginalen ha minskat intresset för personvalet.
Niinistös opinionsstöd har samma effekt. En opinionsmedvind som inte verkar mojna gör att folkfesten - direktvalet - förlorar en del av sin glans.
Opinionsmätningarnas mördande effekt är än mer tydlig när det gäller andra omgången. Inte en av de övriga kandidaterna har i skenet av siffrorna en chans mot Niinistö.
Opinionsmätningarna saknar den växande snöboll som kunde attrahera väljare som gärna ställer sig i medvinden.
Valrörelsens sista vecka genererar troligtvis inte en ny andning för något enskilt debattämne. Bredden i debatten och det stora antalet kandidater har gjort den grund.
Men cirka 30 procent har i skenet av opinionssiffrorna inte bestämt sig. De osäkra kommer in på procentuell andra plats efter Niinistö, men fördelar sig i regel i valet jämnt över alla kandidater - och sofflocket.
Opinionsmätningar föraktas av alla valarbetare utom av de som har rejäl medvind.
Här finns två kvällar att invänta. MTV3 torde krydda sin valdebatt i morgon med en mätning. Och Yle följer efter dagen därpå. De kan få betydelse för hur valdagsväljarna lägger sina röster. En HS-mätning kan väntas vilken dag som helst.
Ilta-Sanomat berättade i lördags att Väyrynen har avancerat till 13 procent och Haavisto till 12 (felmarginalen är 3,4 procentenheter åt vartdera hållet). Men Soini ligger bara en procentenhet efter.
I Magmas i går levererade undersökning säger 56 procent av de tillfrågade att de kan tänka sig att taktikrösta.
SFP:s Henrik Lax råkade ut för det 2006. Han stannade på 1,6 procent för att många av partiets väljare valde att taktikrösta.
På söndag kan det betyda att man lägger en anti-Soini-röst på Väyrynen eller Haavisto - om deras opinionsmedvind fortfarande är tydlig nog.
Hur läget än utvecklas verkar vi i skenet av senaste siffror få ett finalupplägg som skiljer sig från de tre tidigare folkvalen.
År 1994 stod en kandidat ur vänstern (Ahtisaari) mot en borgerlig kandidat (Rehn).
År 2000 upprepades mönstret, Halonen mot Aho, liksom sex år därpå med Halonen mot Niinistö.
Det finns ideologiska element i personvalet. Men ideologin var inte avgörande också om det kan ha sett så ut.
Det något svalare intresset kan tas som en intäkt för en tillnyktring. Varför engagera sig i ett val där man via en stark metod - folkval - väljer en president med relativt svaga befogenheter?
Politologen Sami Borg säger i HS (16.1.2012) att smarta väljare vet att sista valveckan bjuder på opinionsmätningar.
Att man den vägen reserverar sig en chans att satsa på den häst som kommer (näst)bäst ur sista kurvan kan vara ett tecken på att fler kandidater har ett slags acceptans.
Koivisto parlamentariserade Finland. Ahtisaari avdramatiserade själva presidentposten. Halonen stod för kvinnans nödvändiga intåg. Om allt detta leder till mindre hajp kring ett ämbete av avtagande betydelse uttrycker det möjligen en politisk mognad.
