Enspråkiga enheter garanterar den svenskspråkiga servicen, men ibland blir enheterna så små att kvaliteten lider. Tvåspråkiga lösningar har större resurser, men verksamheten tenderar med tiden att bli mer finskspråkig. Valet mellan en- och tvåspråkiga alternativ är inte lätt, men i en färsk Magma-rapport visar PL Linnea Henriksson vilka faktorer som måste beaktas för att utfallet ska bli så gott som möjligt.
Det finns en uttalad strävan efter större enheter på olika områden i samhället. Det privata näringslivet söker stordriftsfördelar, effektivitet och en stärkt ställning på marknaden. Också inom kommun och stat finns fördelar att hämta: ekonomiska inbesparingar, synergieffekter och effektivering. Denna strävan efter stordriftsfördelar kan ifrågasättas, men faktum kvarstår: i ekonomiska kristider är centralisering och effektivitet honnörsord.
För Svenskfinland är trenden utmanande. Språkliga aspekter står sällan i fokus då kommuner fusioneras, då den statliga regionalförvaltningen reformeras eller då myndigheterna bildar nya samarbetskonstellationer. Jakten på effektivitet leder lätt till att svenskan närmast uppfattas som en kostnad. Paragraf 17 i grundlagen ställer visserligen krav på den offentliga sektorn "att tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder", men som Magma har påpekat i tidigare rapporter förblir detta ofta bara en vacker princip. Lagstiftningen ger inte besked om hur de språkliga rättigheterna ska tryggas i praktiken i en situation då de faktiska språkkunskaperna i samhället försämras. Lagen stipulerar när en individ har rätt till information eller betjäning på sitt modersmål, men den definierar inte kvaliteten på denna service. Också en undermålig svensk service är - tyvärr - acceptabel ur ett strikt juridiskt perspektiv, det har erfarenheterna visat.
Strävan efter större enheter leder till olika valsituationer, även språkmässiga. Är det bättre att organisera svensk verksamhet genom enspråkigt svenska eller tvåspråkiga lösningar? Frågan har utretts förut och den har diskuterats otaliga gånger under årens lopp, men det starka reformtrycket i samhället gör det angeläget att analysera frågeställningen på nytt med hjälp av färska erfarenheter. Tankesmedjan Magma tog sig an uppgiften utifrån ett konkret behov att omorganisera yrkesutbildningen i östra Nyland. Avsikten var redan från början att betrakta frågeställningen i ett vidare perspektiv och därför bad vi PL Linnéa Henriksson utreda de språkliga konsekvenserna vid sammanslagningar av olika slag inom den offentliga sektorn. Analysen och slutsatserna ingår i Magmas nya pm En- eller tvåspråkiga lösningar.
Fördelen med enspråkiga lösningar är en garanterad svensk service, men ibland blir enheterna så små att kompetensen eller kvaliteten lider. Då uppstår frågan hur mycket kvalitet vi kan försaka för att få tala svenska.
Tvåspråkiga lösningar kan ge enheterna större resurser över lag och en större samlad kompetens - samt i förhandlingssituationer med andra parter en starkare förhandlingsposition. Men, konstaterar Henriksson, i en sådan situation får majoritetsperspektivet fullt spelrum. Verksamheten vid en tvåspråkig institution med finska som majoritetsspråk blir ofta småningom allt mer finskspråkig.
Henriksson beskriver risker och fördelar med olika alternativ. Hon fäster särskild uppmärksamhet vid de förutsättningar som gäller i situationer då enspråkiga lösningar är svåra att förverkliga, till exempel då lagstiftning eller politiska beslut tvingar fram större enheter på ett sätt som de svenskspråkiga bara i begränsad mån kan påverka. Samma problematik gäller då språket har en underordnad betydelse medan regionala hänsyn, ekonomiska sparkrav eller kvalitetsaspekter har högre prioritet bland dem som fattar besluten.
Linnea Henriksson räknar upp tre förutsättningar för att en tvåspråkig verksamhet ska fungera på två språk i praktiken.
- Minoritetens andel får inte vara för liten. För att majoriteten inte ska börja tära på minoriteten borde minoritetens andel av ett sammanhang vara minst 30 procent.
- All tvåspråkig verksamhet kräver medveten språkplanering, för tvåspråkighet fungerar inte av sig själv. Här behövs en medveten språkstrategi.
- Någon i ledningen måste ha (och ta) ett uttalat ansvar för verksamheten på minoritetsspråket. Det som "inte är mitt bord" är ingen intresserad av. Sannolikheten för en god service på minoritetsspråket ökar om någon brinner för saken.
För att enspråkiga lösningar ska fungera i praktiken krävs en tillräcklig storlek, en kritisk massa:
- Om underlaget är tillräckligt stort är det fortsättningsvis bäst att utgå från enspråkiga lösningar.
- Enspråkigt svenska enheter behöver samma möjlighet (beslutskompetens och budget) att styra sin verksamhet som motsvarande finska enheter.
- Enspråkigt svenska enheter måste regelbundet jämföras med andra enheter samt ingå i nätverk för kompetensutveckling för att inte kvalitetsskillnader ska uppstå.
Genom exempel på organisationsförändringar och reformer inom såväl stora som små organisationer pekar Linnea Henriksson på både positiva och negativa erfarenheter. Ett helt kapitel ägnas åt den fallstudie som projektet startade med: planerna på en reform av yrkesutbildningen i östra Nyland. Fallstudien visar hur en strukturförändring planeras och förbereds med konsulters hjälp på ett sätt som nog beaktar språkliga aspekter i teorin - men inte i praktiken.
Syftet med Magmas pm "En- eller tvåspråkiga lösningar" är att främja en fördomsfri diskussion om de utmaningar som föreligger inför sammanslagningar av olika slag då status quo inte är ett alternativ.
