Sannfinländarna gör sig därmed till talesmän för en linje som går emot såväl vår grundlag som internationella avtal om mänskliga rättigheter som Finland undertecknat, skriver chefredaktör Tommy Westerlund i Västra Nylands ledare (31.5.).
"Sannfinländarnas manifest mot diskriminering, rasism och våld presenterades förra veckan. Trots deklarationens lovande rubrik bjöd innehållet inte på några överraskningar. Det var i och för sig redan givet då det blev klart att det är riksdagsledamot Jussi Halla-aho som är författaren.
Sannfinländarna är inte kända för att gå i spetsen mot rasism och diskriminering, men partiordförande Timo Soini har närmast känt sig förolämpad då partiet och dess företrädare har betecknats som rasister eller invandrarfientliga. Därför vill Soini nu en gång för alla genom en deklaration visa att Sannfinländarna minsann inte vill någon illa.
Innehållet visar i alla fall att Sannfinländarna inte har rent mjöl i påsen. Nu finns det då också svart på vitt, skrivet av dem själva.
Det är givetvis bra att partiet skriver att den sannfinländska riksdagsgruppen fördömer all rasism och diskriminering och tar avstånd från allt sådant. Men varningsklockorna börjar ringa då man kan läsa att partiet också fördömer all favorisering av en enskild etnisk, språklig, kulturell, religiös eller annan motsvarande grupp inom arbetsmarknad, undervisning och andra liknande sammanhang.
Sannfinländarna gör sig därmed till talesmän för en linje som går emot såväl vår grundlag som internationella avtal om mänskliga rättigheter som Finland undertecknat.
Favorisering kan komma i fråga då man strävar efter att säkerställa drägliga och jämlika förhållanden för vissa minoriteter eller grupper. Omtanken om alla invånare är en väsenlig del av vår grundlag. De svagaste grupperna i vårt samhälle bör få särbehandling.
Då Sannfinländarna nu entydigt har förkunnat att de motsätter sig detta har de samtidigt talat mot sig själva. Klyftorna i samhället som de säger sig vilja bekämpa skulle snarare vidgas än krympa om Sannfinländarnas deklaration följs.
Till exempel vår socialpolitik bygger mycket på favorisering av svagare.
Har partiet missat detta i jakten på att frånta invandrare och andra minoriteter, såsom finlandssvenskar, de fördelar som positiv diskriminering eller favorisering finns till för?
Halonen konstaterade vidare att det har stor betydelse på vilket sätt starka samhällsaktörer, såsom myndigheter, partier och medier förhåller sig till minoritetsrättigheterna.
Regeringsförhandlingarna har snart pågått i två veckor. De ekonomiska frågorna är de allra svåraste att komma överens om. Sex partier har sex olika synpunkter på vilka de ekonomiska ramarna under den här valperioden är och hur de ska fyllas.
Förhandlingarna förlängs också av att programmet antagligen blir synnerligen detaljerat. Sex partier vill alla ha sina bomärken införda. Dessutom kräver en så här brokig regering noggranna skrivningar också för att den ska ha en chans att sitta längre än till första bästa politiska tvist.
I regeringsförhandlingarna i Ständerhuset sägs också rasism och diskriminering ha diskuterats mer än vanligt. SDP:s Johannes Koskinen, som leder arbetsgruppen för rättspolitik, sade efter Halonens tal att det är sannolikt att ärendet skrivs in i regeringsprogrammet.
Det borde höra till de enklare frågorna, att kampen mot rasismen på ett tydligt sätt finns med i regeringsprogrammet. Det måste finnas klara och tydliga signaler om vad de politiska partierna och regeringen tycker. Om slutresultatet blir en urvattnad intetsägande formulering kan det tolkas fel och få ödesdigra följder.
Läget i dagens Finland kräver resoluta tag och motdrag mot en allmänt ökande rasism och deklarationer från vårt största oppositionsparti, som ifrågasätter skydd av minoriteter.
Att det blivande statsministerpartiet, Samlingspartiet, därtill har en ungdomsordförande som ger Sannfinländarna flankstöd då han säger att det inte är trovärdigt att fördöma rasism om man inte samtidigt fördömer särbehandling av minoriteter ökar ytterligare trycket på regeringen."
