I Magmas scenarioprojekt om svenskans framtid, Vision 2030, skisserades fyra olika scenarier om hur förändringen i vår omvärld påverkar framtiden. Vilka är möjligheterna och hotbilderna på vägen mot 2030? Det mest pessimistiska alternativet beskrev vad som händer om skyddsinstinkten får härska.
Här är några av de hotbilder visionsrapporten målade upp:
"En auktoritär utveckling i världen skapar osäkerhet också i Finland. Det internationella samarbetet fungerar allt sämre. I den utdragna finanskrisens spår har protektionismen ersatt den fria handeln vilket försvårat Finlands ställning. Finlandssvenskarna är allt mer undanträngda. Det toleranta frisinnet har försvunnit. Omvärlden ter sig hotfull, enskilda länder sluter sig. Människor ser svenskan som en privatsak."
I ljuset av valresultatet i riksdagsvalet ter sig denna skrämmande vision inte alltför avlägsen. Visionen kan bli verklighet redan långt före 2030. Men, å andra sidan hinner republiken med fyra riksdagsval före 2030. Därmed finns också möjlighet till en justering av den politiska färdriktningen.
Faktum är att det är motpoler som ska göra upp om regeringsansvaret. Samlingspartiet med sin marknadsliberala EU-politik och Sannfinländarna med en starkt nationalistisk och protektionistisk framtoning. Blir det en regering med de tre stora i valet måste Socialdemokraterna bekänna färg, både då det gäller Finlands roll i EU och i inställningen till ett mera mångkulturellt Finland.
Svenskans ställning är allt annat än säkrad. Sannfinländarna driver hårt på slopande av den obligatoriska skolsvenskan och har stöd i leden hos Samlingspartiet. Frågan är om ordförande Jyrki Katainen kan stå emot och vad Socialdemokraterna gör. Hittills har de av ideologiska skäl flaggat för skolsvenskan som ett led i en orientering i riktning mot en nordisk gemenskap.
Sfp:s medverkan i den kommande regeringen är på inget sätt självskriven. De behövs inte, ens som stödparti. Någon garant för svenska intressen lär de tre stora inte heller behöva. Också om det skulle vara är nödvändigt. 32 år av oavbruten regerings medverkan kan alltså få ett slut. Att det också är det som bland Soinis mannar och kvinnor önskar är uppenbart.
