Björn Månsson skriver i Hbls ledare 17.6.2009 att "fallet med Karlebys orientering norrut eller söderut prövar språkklimatet i landet - och grundlagens tyngd."
Ignorans eller illvilja? Det är frågan efter beslutet i går i regeringens ministerarbetsgrupp för förvaltning och regional utveckling att hänföra landskapet Mellersta Österbotten till "det nordliga samarbetsområdet i regionfördelningen för de regionala förvaltningsmyndigheterna".
Ja, så behändig är termen, nu då de sista kvarlevorna av det anrika länsväsendet ska slopas (utom för Ålands del, även alla dåliga regler bör ju få ha sina undantag ...).
Karlebysvenskarna för kännedom: regeringen hänför er alltså till norra Finland. Närmare bestämt till det enspråkigt finska norra Finland.
Ert antal inom det forna Uleåborgs län är i samma storleksordning som samernas i Lappland. Gratulerar?
Hur sjukt beslutet är framgår av de inbakade undantagsarrangemangen. "Regionförvaltningsverket för västra och inre Finland" (tack för en annan behändig term!) i Vasa ska nog även i fortsättningen svara för polis- och räddningsväsendet i Mellersta Österbotten. Ambulanser ska alltså inte dirigeras ända från Uleåborg eller Kajana - tack för det!
Inte heller valkretsindelningen i riksdagsval rubbas - det hade bara fattats. Och kustens skogscentral får lyckligtvis behålla sitt revir.
Varför alltså ändra på resten?
Centerns maktpolitik, svarar folktingsordföranden Anna-Maja Henriksson och träffar säkert mitt i prick. Men lika riktigt pekar hon också ut den samlingspartistiske minister som fällde avgörandet i ministergruppen: Jyri Häkämies.
Han gick klart emot sitt partis linje, formulerad inför folktingets session! Särskilt graverande är beteendet mot bakgrunden av att han sägs vara den riksdagsledamot svenskarna i Kymmenedalen hittills, i brist på ett SFP-alternativ, backat upp. Det förtroendet har nu svikits.
Om någon i Kymmenedalen till äventyrs inte förstår allvaret i tvisten kring Karlebys orientering kan de upplysas om att det vore som om det nya, tvåspråkiga Lovisa skulle hänföras till en förvaltning ledd från Imatra eller S:t Michel. Lika långt är det från Karleby till Uleåborg.
Och lika djup är språkklyftan.
Hbl har hittills inte velat tro på teorin om konspirationer riktade mot svenskan i Finland och landets tvåspråkighet, men frågan är vad man nu ska säga. Gränsen mellan total likgiltighet och ren och skär illvilja framstår plötsligt som mer diffus.
Den som vill kan se ett mönster som började med fusionen av det tvåspråkiga Karleby stad med de finska grannkommunerna Lochteå, Kelviå och Ullava. Den medförde förvisso lite svensk vägskyltning 80 km in i den finska landsbygden, men tar nu ut sin hämnd.
Det gamla Karleby var naturligt en del av den tvåspråkiga kustremsan, medan det nya, vidsträckta Karleby slår in en kil inom Mellersta Österbotten, mellan Kaustby/Vetil i söder och Kannus/Toholampi i norr.
Var även kommunfusionen alltså en del av en medveten strategi för att försvaga det svenska Österbotten?
Nu är detta bara ett beslut av en ministergrupp, inte av regeringen. Ännu har riksdagen inte ens slutbehandlat lagstiftningen om reformen av regionförvaltningen, och sedan krävs en förordning i saken.
Än kan regeringen ta sitt förnuft till fånga. Folktinget har till i dag sammankallat den allsvenska riksdagsgruppen till ett krismöte, och bollen ligger inte minst hos Karleby stad. Karleby vill, tillsammans med Jakobstad, vara en stark motpol mot Vasa, inte ett bihang till Uleåborg.
Staden bör nu rimligtvis i snabb ordning anhålla om att bli förflyttad från Mellersta Österbottens landskapsförbund, till Österbottens.
Statsrådet beslutar om landskapsförbundens gränser, men kommunernas vilja bör väga tungt.
Det kommer Sibbos anhållan att få byta från Östra Nylands till Nylands landskapsförbund säkert att göra, även om beslutet fattades efter omröstning. Det beslutet i statsrådet får färsk prejudicerande effekt om Karleby gör en motsvarande anhållan. För inte kan väl statsrådet behandla Karleby annorlunda än Sibbo?
I den gamla grundlagen fanns ett stadgande om hänsyn till språkförhållandena då gränser för förvaltningsenheter dras upp eller flyttas.
Det stadgandet återfinns tyvärr inte i den nya grundlagen, men det har bedyrats att motsvarande stadgande om hänsyn till medborgarnas språkliga service väger lika tungt.
Det återstår att se. Fallet Karleby prövar inte bara språkklimatet i landet utan även grundlagens tyngd.
Källa: www.hbl.fi
