”Det har gått 200 år sedan Sverige delades och vi förlorade Finland.” Så inleder den svenska föreningen Norden sin antologi om finnar, finlandssvenskar och det förlorade landet. Sexton skribenter gläntar på dörren och försöker hjälpa svenskarna att återfinna Finland.
Tvåhundra år efter skilsmässan finns det alltjämt en märklig magnetism i relationerna mellan Sverige och Finland. Fortfarande försöker vi visa varandra vem som är bättre på idrott, vem som har större tyngd i beslutsfattandet i EU eller vem som för en vettigare samhällspolitik. Och än är våra länders öden tätt sammantvinnade genom politiskt samarbete och ett otal gränsöverskridande företagsaffärer. För att inte tala om språken som både förenar och skiljer åt.
Mycket är gemensamt. Men det finns också en stor okunskap om grannen på bägge håll. Den okunskapen om grannlandet torde vara större i Sverige än i Finland.
En bok som försöker lappa på bristerna är "Nöd och lust - Sverige och Finland i samtid och framtid". Det här är den rikssvenska Föreningen Nordens årsbok 2009, utkommen märkesåret till ära för att synliggöra beröringspunkterna mellan våra länder i dag och ge nya synvinklar på de svensk-finska kontakterna under gångna år. Också om målgruppen i första hand är svenskar som vill lära mer om Finland är boken intressant läsning även för mången finländare.
Femton essäer
I nöd och lust består av essäer med olika infallsvinklar på Finland. Mest provokativ är kanske den svenske journalisten och långvariga Helsingforskorrespondenten Bengt Lindroths essä "Eländeskriget" som fokuserar på fördomar om grannen i Sverige och Finland. Tiden då Finland framställdes som en fattiglapp i svenska medier är sedan länge förbi, men alltjämt väcker reportage i svenska tidningar uppmärksamhet när de beskriver det rika Finland med de långa brödköerna - älsklingsbilden i Sverige.
Genom klipp ur tidningarna visar Lindroth hur svenska medier underhåller och chockerar sin publik med reportage om kontrasten mellan rikedom och fattigdom - eller med bildreportage på nedsupna finländare i Esplanadparken. Men Lindroth visar också att de finska medierna inte är sämre i denna kulturideologiska landskamp när de dödförklarar det svenska folkhemmet, lyfter fram svagheter i det svenska försvaret (som förlitar sig på uppbackning från Finland) eller diskuterar vilketdera landet som hanterar ekonomiska kriser bättre.
De flesta essäerna i Nöd och lust har en positiv utgångspunkt, men det utesluter inte kritiska iakttagelser. Så lyfter till exempel historikern Juhani Aunesluoma fram paradoxerna i Sveriges och Finlands historia. Under det kalla krigets tider var Finlands neutralitetspolitik i kombination med vsb-pakten med Sovjetunionen inte lätt att förstå för utlänningar, vilket ledde till nedlåtande begrepp som "finlandisering". Men glasklar var inte heller Sveriges neutralitetspolitik som inkluderade fasta kontakter med västmakterna och Nato-grannarna.
Själv försökte jag ofta klä dessa paradoxer i ord då jag åren 1978-88 fungerade som korrespondent för några svenska tidningar och tidskrifter. Det fanns från svenskt håll ett enormt sug efter nyheter och reportage som handlade om livet i skuggan av "den ryska björnen". Lika eftertraktade var artiklarna om de märkliga vändningarna i handelsutbytet med Sovjet präglat av femårsavtal, bilaterala arrangemang och märkliga clearingkonton på Finlands Bank - för att inte tala om finska bergsråd som på kort varsel kallades till Moskva för långa förhandlingar om feta handelskontrakt. Otvivelaktigt fanns det mycket i Finland som föreföll exotiskt under det kalla krigets tid.
Hela paletten
"Nöd och lust" ger en mångsidig bild av Finland. Här återges den finlandssvenska litteraturens kamp om uppmärksamhet och den finska musikens väg ut i världen på senare år. Här beskrivs finnarnas utvandring till Sverige och försök att anpassa sig till det svenska samhället. Och här skildras den "ekonomiska landskampen" mellan våra två länder där Nokia och Ericsson hör till stjärnorna. Icke att förglömma årtionden av landskamp på idrottens arenor.
Det finlandssvenska får stort utrymme i boken, inte minst för att många av essäförfattarna är finlandssvenskar, bland dem Kjell Westö och Märta Tikkanen. Men minoriteten ges utrymme också genom en beskrivning av hur språkminoriteter hävdar sig i olika länder. Skildringen av svenskans språkliga utveckling i Finland och finskans utveckling i Sverige är intressant. Sorgligt (men kanske realistiskt) är uttalandet från Dagens Nyheters tidigare kulturchef Ingrid Elam som slår fast att "om det gäller att välja mellan ny afrikansk eller finlandssvensk litteratur så har läsarna större intresse för afrikanerna..." Den finlandssvenska litteraturen har förlorat en stor del av sin naturliga marknad.
I ett globalt perspektiv är Sverige och Finland mycket lika varandra, men i detaljstudier med förstoringsglas framträder skillnaderna tydligt. Författarna till "Nöd och lust" använder förstoringsglaset flitigt, och det gör boken underhållande samtidigt som de flesta betraktelserna görs i en godmodig anda. Syftet med boken är inte att kora någon till vinnare i oräkneliga landskamper på livets många områden, utan att öka förståelsen.
På den punkten hör professor Lauri Karvonens essä till de mest insiktsfulla. Genom att beskriva hur Finland och Sverige tog sig fram som nationer under 1900-talets krigstyngda årtionden, färgade av politisk extremism i stora delar av världen, växer bilden fram av två länder som historien behandlat mycket olika.
Genom tunga krig och ett liv i skuggan av en stormakt fick Finland lära sig att stora länder bestämmer över små nationers öde, vad de än själva vill.
Genom att manövrera runt krigen och genom att inleda ett radikalt samhällsbygge, folkhemmet, fick Sverige lära sig att små länder kan göra nästan vad som helst om de bara vill.
Det är klart att den sortens erfarenheter sätter spår i folksjälen och påverkar människans mentalitet.
Bok: Torsten Hallberg, red. : Nöd och Lust - Sverige och Finland i samtid och framtid. Föreningen Nordens årsbok 2009, Arena Norden, Stockholm, 248s.
