Pirater och feminister i fokus
Som finlandssvensk har man alltid tacksam tagit del av utbudet av tidningar och tidskrifter från Sverige. Förutom den språkliga aspekten är det helt enkelt såväl kvantitets- som kvalitetsmässigt överlägset det inhemska. Börjandes från Kalle Anka, Kamratposten, Okej, Veckorevyn och Damernas Värld som alltid kändes så mycket roligare, snyggare och smartare än Aku Ankka, Eos, SinäMinä och Me Naiset.
För tre år sedan klagade en finlandssvensk bosatt i Sverige över att det inte fanns någon motsvarighet till Suomen Kuvalehti i Sverige "alla nya tidningar är mer av genren Se och Hör och Hänt i Veckan!"Allt var bara ytligt. Men efter att ha läst första numret av Fokus konstaterade han att hoppet nu lever. Sedan Fokus grundades 2005 har magasinet vuxit till sig både på bredden och djupet (och tjockleken) och 2007 fick Fokus Publicistklubbens stora pris "för att ha återskapat ett utrymme i svensk press för det berättande nyhetsreportaget".
Har man läst Time ger en genombläddring av Fokus en grafisk déjà vu. Från den röda ramen runt pärmbilden, som ju även går igen hos Der Spiegel och andra nyhetsmagasin, till de korta citaten, den pedagogiska grafiken och de stora färgbilderna har Time varit den stora inspirationskällan för Fokusredaktionen.
Själv beskriver redaktionen sitt alster så här: Fokus sammanfattar och fördjupar nyhetsflödet och ger dig de genomarbetade reportagen om politik, ekonomi, vetenskap, kultur, livsstil och alla dagsaktuella frågor. Fokus ger dig verkligheten bortom rubrikerna och tar sig tid att borra djupare i vad som döljer sig bakom kortfattade nyhetsutsändningar. Inga blyga violer, men jag tenderar att hålla med varje skroderande ord.
I det senaste numret är mycket av fokus inställt på EU-valet. Många anser att Piratpartiet liksom Sverigedemokraterna borde tigas ihjäl, men Fokus ger pärmbilden och ett niosidigt reportage åt Piratpartiet och dess ledare Rick Falkvinge "ultrakapitalist och digital kommunist". Gratis valreklam? Ansvarige utgivaren Martin Ahlquist garderar sig på förhand mot kritiken genom att på ledarplats skriva att man inte ska fråga sig om man ska bevaka eller inte bevaka ett parti, utan bör diskutera hur de ska granskas. En diskussion som känns väldigt aktuell även här på andra sidan Bottenviken. Liksom Sannfinländarna fick finländska politiker att tävla i kritik mot invandring och Astrid Thors gav Piratpartiet skrämselhicka åt de etablerade partierna i Sverige och fick hela EU-valet att handla om integritet och fildelning.
Fokus har ett mångsidigt galleri av kolumnister med bl.a. Hans Blix, tankesmedjan Fores chef Martin Ådahl och finlanssvenska Johanna Koljonen. Sveriges ledarplats i den europeiska våldtäktsstatistiken granskas i veckans kolumn av Ulrika Knutsson, författare till boken Kvinnor på gränsen till genombrott, alltid lika läsvärd som feministisk. I Sverige har feminism en avundsvärt stolt och uppmuntrande klang. Eller som radio- och tv-profilen Carina Berg uttrycker sin syn på saken i intervjun Lunch med Fokus: "Den som inte är feminist är förrädare". Bland Knutssons tidigare kolumner rekommenderas Pojkar diskrimineras inte, ett ämne som aktualiserades även hos oss genom rapporten som slog larm om utbrända skolflickor.
Fokus hör nämligen till den uppskattade kategorin tidskrifter som inte pantar på materialet utan lägger ut det mesta i sin helhet på nätet. Det är ett rent nöje att botanisera bland äldre artiklar och de stundvis livliga debatter de orsakat. Läs Spionernas nya mål om dagens spioneri, mer spännande än Guillou, men sant. Eller veckans kriminalreportage Så stoppades rånet om hur polisen visste om ett värdetransportrån, men valde att vänta med ingripandet. Mer fascinerande än Jens Lapidus Snabba cash, men på riktigt.
För en utlänning är det naturligtvis för mycket svensk inrikespolitik och bostadsmarknad i Fokus. Svenska kändisar som man förväntas känna till som man aldrig hört talas om. Det händer i och för sig redan när man som SVT-depriverad nylänning talar med en österbottning. För en nordbo känns Fokus fokus betydligt mer relevant än Times eller Der Spiegels. De internationella artiklarna har en bekant referensram. Och till skillnad från Suomen Kuvalehti är den, ja, svensk. Vilket här inte syftar på språket utan på fräsch, snygg, smart. På gränsen till ytlig.
