Frågan om den religiösa toleransens gränser och uttrycksformer är en av vår tids brännande frågor. Att muslimer som flyttat till Västeuropa upplevs som ett hot mot den europeiska livsstilen är allom bekant. Men att det är de kristna som trakasseras mest av alla religionsutövare är mindre känt.
Rädslan och okunskapen tar sig uttryck i en ofta ogrundad fientlighet mot islam, kallad islamofobi. En orsak till islamofobi är att islam och alla muslimer uppfattas som en homogen massa. Istället för att lyfta fram likheter betonas skillnaderna mellan muslimer och andra. En annan orsak är stereotypiska bilder av islam och muslimer. Religionen, kulturen och dess anhängare kan gestaltas som ett. Detta trots att variationen av muslimska tolkningar och förhållningssätt till islam är lika stora som i vilken annan religion som helst.
Rädslan för att bli stämplad som islamofob skapar en försiktighet då det gäller att peka på ett samband mellan enskilda terrordåd, som det i Stockholm inför jul, och islam. Det var politiskt korrekt att inte uppmana muslimerna i Sverige att se om sitt hus.
På motsvarande sätt har det funnits en ovilja i väst att ta avstånd från förföljelser av kristna i muslimska länder. Så drog sig t.ex. EU:s ministerråd i en markering mot våldet in i det längsta för att i sitt uttalande nämna förföljelserna av kristna. Muslimiska pilgrimer nämndes nog. Ändå är det ett faktum att 75 procent av all religiös förföljelse riktas mot just kristna. Uppgifterna finns dokumenterade i rapporten "Persecuted and forgotten" som getts ut av den brittiska organisationen Aid to the Church in Need.
Nyhetsbulletinerna från den pågående samhällsomstörtningen i länderna i Nordafrika bekräftar uppgifterna. I Egypten har en bilbomb dödat tiotals personer som höll midnattsmässa och ett flertal koptiska kyrkor bränts efter president Mubaraks fall. Risken för att islamistiska grupper gör verklighet av hotet att rensa de muslimska länderna på kristna ökar i takt med att våldet eskalerar.
Om detta må vi berätta, löd buskapet när man i Sverige uppmärksammade minnet av förintelsen. Samma uppfordrande uppmaning gäller all förföljelse i religionens namn. Om detta må vi inte tiga.
