Jag är på besök i en stor finsk skola i västra Helsingfors och ska få vara med på lektionen i islamsk religion. Den unga, sympatiska läraren A marscherar först, efter honom tassar tio elever i olika ålder och till sist vandrar jag. Vi går genom korridorer, upp och ner för små trappor, förbi omklädningsrum och duschrum, uppför en smal trappa och befinner oss till sist i ett fönsterlöst rum fyllt med gymnastikmattor, tunnband, bollar, ärtpåsar och allsköns bråte.
Och så pressar läraren ner en gymnastikmatta där det finns några decimeter fritt golv och ber barnen ta plats på mattan där han själv redan sitter.
Nu ska han visa för barnen hur man ber.
M som lär ortodox religion i Esbo berättar för mig att hon undervisar sina elever i ett klubbrum i källarvåningen. Hela skolan har religion samtidigt, på fredagsmorgnar. Evengelsik-luthersk, islamsk, katolsk, livsåskådning och ortodox. Rummet i källaren är alldeles trevligt, men problemet är att skolan alltid får besök från den lutherska församlingen i närheten just på fredagsmorgon. Tanken är de lutherska barnen ska få ta del av en religiös morgonsamling och barn som inte är lutheraner kunna stanna hos sin egen lärare. Men morgonsamlingen sänds ut i skolan via högtalare. Den ekar ut i alla skolans utrymmen, också i källarvåningen där M håller lektion med sina ortodoxa elever…
K som lär katolska barn i en svensk skola säger till mig att han egentligen inte alltid har något bestämt utrymme där han kan hålla sina timmar.
– Rektorn säger att jag kan komma via kansliet och höra efter om något rum råkar vara ledigt. Ofta är ingenting ledigt och då får jag sitta med mina elever i korridoren helt enkelt.
De här tre lärarna är alla mycket diplomatiska personer. De ler åt sina egna berättelser och tar det hela med ro.
Det tar eld i dem bara när de berättar om värre saker.
Om kollegor eller föräldrar som ringer upp dem och säger att hur kan era ortodoxungar bete sig så illa. Har de ingen kristen uppfostran, eller vadå?
Om kollegan som inte får dela på sin islamgrupp fast han har över fyrtio elever i olika ålder i gruppen.
Eller om rektorn som försöker säga att det nog duger bra med evangelisk-luthersk religion för alla, inklusive livsåskådarbarn.
”För det är ju nu inte så religiöst. Och så blir det mer resurser för annat.”
Men egentligen så kanske mycket av det aviga beror på att många i lärarrummet vet så lite. Att de inte känner någon med annan bakgrund. Och om minoritetsreligionslärarna och barnen smyger omkring på källarplan så får de nog aldrig dela med sig av sin rikedom åt de andra i skolan.
Om de tiger om sig själva och sina berättelser och ingen frågar efter det som är annorlunda hos dem, så blir det knappast bättre. Människor går om varandra, ser inte varandra.
”Och vem ska säga Knyttet som det är:
Stig in och säg Godafton, så de ser att du är här!”
Det här året har jag varit med och organiserat det Mångkulturella feståret i Blomängens skola i Helsingfors. Det har varit ett givande och roligt år, speciellt därför att där finns så många underbara barn och därför att jag själv också lärt mig många nya saker. Vi har firat Eid-al-Fitr, Purim och mycket mer och vi har tillsammans kommit underfund med att det finns många olika traditioner och religioner och att fester kan se ut på olika sätt. Men alla fester är tillfällen där man är tillsammans, tar hand om varandra, om gäster, äter något gott, har roligt och lär sig något nytt.
En klasslärare från en finsk skola sa till mig
– Och jag som alltid undrat vad jag ska göra när rektorn kommer med sin lista att nu ska de muslimska barnen ha ledigt, för nu är Eid-al-Fitr.
Läraren suckade.
– Och jag vet ju inte alls vad jag ska göra. Ska jag önska dem glad Eid-fest? Gör man så? Är det en glad fest?
Nu vet hon och alla i Blomängen det, Eid-al-Fitr är en jätteglad fest!
Och en fest som både hemuler, filifjonkor och homsor kan vara med på.
Knyttet har stigit in på festen nu.
Och han har öppnat sin väska. I den fanns det ett recept på märkvärdiga bakverk som han och filifjonkan som bäst tillreder. Och där fanns noter med ny musik. Hemulen har redan inkallat sina blåsare. Homsorna pryder ballongerna med krumelurer i grönt och det blir dans inne under träden…
