Det finns fyra minareter i Schweiz. Landet har en befolkning på 7,8 miljoner. 400 000 är muslimer. Vad är mycket och vad är litet i ett sådant sammanhang? Jag vet inte.
Schweizarna däremot har en klar åsikt. Fyra minareter, plus två under planering, är sex minareter för många.
Problemet med folkomröstningar som den i Schweiz är att folket då får en chans uttrycka sin egen vilja, och folket tänker ofta annorlunda än de som slutligen bestämmer. Europa i dess nuvarande form skulle sannolikt inte existera om beslutsfattarna lyssnade noggrant till medborgarnas röst. Är det en tillfällighet att Schweiz fortfarande står utanför EU?
Det finns 20 miljoner muslimer i Europa. I Europa bor kanske 500 miljoner invånare. En betydande andel av muslimerna är inhemska ( som på Balkan) eller så tillhör de en andra eller tredje generation av inflyttare. Islam är den andra största religionen i Europa. Frågan om islam och Europa är en av vår (fram)tids stora frågor.
I en enkät som Magma genomförde nyligen visade det sig att finlandssvenskar inte ställer sig särskilt negativa till islam i Europa. Det var ett positivt och lätt överraskande resultat. Å andra sidan skulle jag gärna vilja se de folkliga reaktionerna på en minaret som byggs nära torget i Jakobstad eller kanske nära någon av kyrkorna i Vasa. Hur skulle väl det se ut?
Europa och européerna har en djupgående historia av ressentiment och misstänksamhet mot andra och främmande religioner. Det som var antisemitism på 1800-talet håller idag på att bli anti-islamism. I norra Italien vill företrädare för La Liga Nord med seriöst allvar kladda in ett krucifix på den italienska flaggan. Jag väntar bara på andra liknande utspel från andra håll.
Folkomröstningar har nämligen en tendens att yngla av sig, att skapa nya mentala landskap. Större än så är inte Europa. Dagen efter folkomröstningen i Schweiz ställdes frågan om moskéer och minareter också till folk på gatorna i Paris och Frankrike. Drygt 40 procent motsätter sig enligt denna franska undersökning bygget av moskéer och nästan 50 procent motsätter sig bygget av minareter.
Dessa siffror skall jämföras med en motsvarande undersökning från 2001 där bara 22 procent av fransmännen motsatte sig nybyggen av moskéer.
Muslimerna i Europa har ett problem, och detta problem är den automatiska sammankopplingen av islam med jihad och terrorism och med New York och Washington i september 2001. Vi västerlänningar har ett annat problem och detta problem tar sig bland annat uttryck i muslimernas krav på separata simbassänger för de två könen eller i kraven på huvudduk för vissa muslimska kvinnor.
Enligt en rätt färsk officiell rapport från Frankrike finns det sammanlagt 367 kvinnor i hela landet som till vardags bär en burka. Den groteska exaktheten i denna siffra vittnar om en märkvärdig rädsla, men också om det föregivna problemets verkliga dimensioner.
Det är samtidigt ett ofrånkomligt faktum att en majoritet av alla muslimer i Europa lever högst sekulariserade liv där religionen bara formar en liten eller obetydlig del av det komplicerade pussel som skapar en människas identitet. Detta faktum tenderar vi gärna glömma i skuggan av högerpopulistiska valaffischer som implicerar en likhet mellan terrormissiler och minareter.
Ingen imam i Europa har någonsin predikat jihad från höjden av en minaret. Jihad proklameras, där det proklameras, när det proklameras, i andra sammanhang och i andra byggnader. För majoriteten av alla muslimer i Europa är fattigdom ett mycket större problem än frågan om minareter och moskéer.
Minareter har heller aldrig format ett problem i Schweiz. Den som påstår något sådant han ljuger. Jag har rest rätt mycket just i Schweiz och aldrig ens sett skuggan av en moské. Det finns naturligtvis en orsak. Moskéerna och minareterna i Schweiz, liksom i nästan alla andra europeiska länder, finns ofta inrymda i nedlagda gym eller gamla restauranger i sunkiga förorter och i skuggan av stora industrikomplex. Merparten har dessutom stått där i flera decennier redan.
Moskéerna i Schweiz står alltså där ingen kristen människa behöver se dom. Implikationen av detta är att muslimerna i Schweiz lever liv som ingen kristen kan se. Och slutsatsen är därför att integrationen av muslimer i de kristna samhällena är misslyckad.
Men schweizarna har överraskat förr. De håller på att bli Europas onda samvete. Tidigare i höst kom besked om att filmskaparen Roman Polanski plötsligt hade häktats på väg till en filmfestival i Zürich. Och redan tidigare har schweizarna röstat med en överväldigande majoritet för samkönade äktenskap.
Kanske var det slutligen också Mohammad Gadaffis humoristiska utspel om att Schweiz borde avskaffas som fick schweizarna att rösta mot minareterna. Man skall aldrig underskatta de irrationella strömmarnas betydelse för upplysta människors sätt att handla och tänka.
